En av kommunernas största kostnadsposter är skolan. En snabb kalkyl avslöjar hur ineffektivt kommunerna bedriver denna verksamhet. Vi ska titta på Huddinge kommun som exempel på vilka summor det handlar om. Här betraktar vi enbart det ekonomiska slöseriet och bortser från det som är ännu värre: den obligatoriska skolans slöseri med elevernas oersättliga levnadsår.
Huddinge kommun är en av Sveriges största kommuner. Av de 113 000 invånarna arbetar 6 700 för kommunen, vilket motsvarar 5 procent av invånarna. Lärare och dagispersonal är tillsammans 1 800 personer och de utgör hela 26 procent av kommunens anställda.
Grundskolenämnden förvaltar budgeten för grundskola, fritids, särskola och byråkraterna i nämnden.
Den totala budgeten är på över 1,7 miljarder kronor. När vi fördelar den på drygt 16 000 elever ser vi att det blir ca 9 000 per elev och månad. Fördelar vi budgeten över ca 50 000 (uppskattade) skattebetalare ser vi att grundskolan kostar nästan 3 000 per skattebetalare och månad. I ett hushåll där man och hustru båda arbetar bidrar familjen med 6 000 kronor per hushåll – månad efter månad, år efter år, oavsett om de har skolbarn eller ej.
Nu rycker vi grundskolan ur kommunens händer och återför den till socknen där den hör hemma. Skolbyråkraterna ställs till arbetsmarknadens förfogande; de gör ändå ingen nytta. I ett slag kan vi minska skatten med i genomsnitt 3 000 kr per skattebetalare.
I socknen betalar man själv skolan för sina barn. Den som inte har skolbarn betalar inget. Hur långt räcker den nyligen erhållna skattesänkningen för att avlöna sockenlärarna?
Eftersom lärarna i kommunen avlönas med skattemedel är de inga äkta skattebetalare. I socknen blir de skattebefriade. En genomsnittlig lärare tjänar ca 35 000 per månad, anta att en lärare får ut 25 000 efter skatt.
Låt oss sätta skolavgiften till 1 500 per barn och månad. Det är en sjättedel av kommunens kostnad på 9 000.
För en tvåbarnsfamilj där båda föräldrar arbetar blir det 3 000 per månad i skolavgifter, en halvering jämfört med nuvarande skolskatten på 6 000. För en fyrabarnsfamilj blir det kostnadsneutralt jämfört med idag, för fem barn blir det givetvis mer.
För läraren då? 1 500 gånger 30 elever ger 45 000. Låt oss dra av 10 000 för lokal, skolplanscher, förbrukningsmateriel och för hans bostad ovanpå klassrummet. Återstår 35 000 som han får rent i handen, en skaplig löneförhöjning på 40 procent jämfört med lönen idag. Högre lön attraherar bättre lärare än dagens värdegrundsförmedlare, lärare som kan stava, räkna och ensamma behärskar hela grundskolekursen.
Böcker, pennor och suddgummin bekostar eleven själv. Är han varsam säljer han sina böcker vidare nästa år till samma pris han själv köpte dem för. Återstår årlig kostnad för blyertspennor och luktsuddisar på 50 kronor.
Vi har härmed radikalt minskat kostnaden per elev, skurit ner skatten rejält, höjt lärarens lön ordentligt och höjt kvalitén på utbildningen. Låter som magi, hur är det möjligt? Genom att skära bort en massa offentlig-sektor-och-byråkrati-fett.
Varför gör då inte kommunerna detta? Varför stänger de ”dyra” småskolor och bussar eleverna till stora ”effektiva” skolor för att spara pengar? Därför att reglerna kräver att varje skola utrustas med en mängd irrelevant verksamhet som skolsystrar, psykologer, kuratorer, vaktmästare, restaurangpersonal, arbetsmiljöansvariga, med mera, med mera. Det skulle bli väldigt dyrt med en skolsyster och en psykolog per sockenskola, men fördelat på 1 000 elever blir kostnaden rimligare. Sockenskolan ägnar sig enbart åt bildning. Sjukvård söker man hos byns läkare (mer om honom i en annan artikel).
En bekant berättade följande som tydligt illustrerar problemet:
Jag strövade häromdagen runt i vad som var Sörmlands äldsta skola, Sigridslund, som nu är ett fik. De hade uppe på väggarna artiklar om när skolan stängde. Det skulle kosta tio miljoner att ”arbetsmiljöanpassa” den.
Byråkratin tar död på allt gott den kommer i kontakt med.
Ovanstående var bara ett grovt räkneexempel. Det går att göra mycket mera. Till exempel är det för de flesta elever rent slöseri med levnadsår att gå i grundskola i nio år, särskilt med tanke på den låga nivå dagens skola håller. För många skulle det räcka gott med att ta examen när de är 12 för att komma ut och arbeta. De som har läshuvud och intresse kan gå vidare.
Andra positiva aspekter av sockenskolan är att sockenrådet anställer läraren. En lärare som försöker sig på att undervisa subversiva ideologier, statliga läroplaner som Lgr 11 eller samhällsfientlig sexualmoral blir inte långvarig på sin post.
Sådan blir skolan i den självstyrande socknen: Nära, trygg, billig, värdegrundsfri och med hög kvalité. Skolbyråkraterna avskyr den.
Bild: Albert Sjölander, Bergsjö hembygdsförening, Sockenfoto
Källor:
Huddinge kommuns årsredovisning 2019
Huddinge kommuns Mål & Budget 2021
Intressant och förnuftigt. I synnerhet kopplingen till närdemokrati och lägre kostnader i kombination med förhoppningsvis en bättre utbildning är vad Sverige behöver. Sannolikt kan det appliceras även på annan verksamhet. Jag minns från Lindau i Bayern, en fest på ortens brandstation, från vars vinst man delvis bekostade det lokala brandförsvaret.