Satt på ett tåg häromdagen. Hörde en konversation mellan en skolelev och en vuxen kvinna. Barnet berättade att i skolan jobbar de med ett av de ”globala målen”, det vill säga ett av FNs mål under Agenda 2030, ett påhitt för global maktkoncentration (globalism) kamouflerat bakom ”hållbarhet” och omsorg om världens fattiga.
Det fick mig att fundera på hur lite av dagens politik som faktiskt går ut på att gynna vårt eget folk. Det är det ena utrikes åtagandet efter det andra på bekostnad av vår egen välfärd. Vi offrar vår energiförsörjning för vanföreställningar och klimatet. Vi offrar vårt juridiska självbestämmande till förmån för ”EU-rätt”. Vi offrar vår demografi till förmån för fjärran folks inbördes problem. Vi offrar vår väl fungerande neutralitet och alliansfrihet (på pappret i alla fall) och går från respekterad fredsmäklare till nyttig idiot för USAs intressen. Vi offrar vårt medicinska självbestämmande och underkastar oss global vaccin-bolsjevism under WHO. På område efter område har vi gett upp vår självständighet i utbyte mot ingenting.
Vilken frisk människa skulle frivilligt ge upp sitt eget självbestämmande på område efter område? Ingen.
Vilken människa skulle gärna sälja sina undersåtars självbestämmande i utbyte mot politisk karriär och snöd vinning? De folkvalda givetvis. De gör det varje dag.
Häromdagen var jag i ännu en diskussion med en person som tror att demokrati = frihet. Anledningen att jag ständigt driver med djupt troende demokrater och deras religion är inte för att jag anser att demokrati alltid är dåligt, utan för att så många tror att demokrati alltid är bra. Vad är det som är så bra med representanter som lovar sänkt bensinpris vid pumpen och högkostnadsskydd för el innan val, och sedan kastar löftena över ända för att de kom på att de måste ”rädda klimatet”, precis som de andra skojarna. Vad är så bra med representanter som om och om igen gynnar andra mer än sina egna undersåtar?
”Ja men direktdemokrati då?” Aningen bättre, men det löser inte problemet. Demokrater, inte minst ”Liberaler”, tycker att ju mer demokrati desto bättre! Ja men vad sägs om en global direktdemokrati? Där Kina+Indien+Afrika utgör majoritet. Och kan rösta till sig all din egendom och avskaffa din frihet?
”Ja men det är i alla fall bättre än diktatur.” Är det? Bor du hellre i en by på 100 personer under en lokal diktator eller i en global demokrati där du och de dina är minoritet under Kina, Indien och Afrika och hålls på mattan av en global polisstyrka och militär? Hur mycket reell makt, och möjlighet att göra ditt liv eländigt, har den lokale diktatorn? Det låter brutalt, men det enda sättet att garantera sin frihet är att hålla härskarna i schack med hot om hårda konsekvenser för sina handlingar. Smärta är ett lingua franca som alla begriper. Under medeltiden offrade svearna sin kung till gudarna om han inte respekterade folkets seder, lagar, friheter OCH gav dem bra skördar. Det var bättre förr.
”Ja men våra grundläggande friheter ska skyddas av grundlagar.” Vem har makt att ändra grundlagarna? Vilka har just ändrat grundlagen till sin fördel och gjort visselblåsning straffbart?
Att härskarna systematiskt fattar beslut som skadar undersåtarna beror på att de kan, vilket beror på att de har för stora domäner. Sverige är för stort. EU är för stort. FN är för stort. Överstaternas arkitekter talar vackert om subsidiaritetsprincipen, det vill säga att alla beslut ska fattas på så låg nivå som möjligt. Om inte ens priset på snus och jordgubbarnas form får bestämmas av lokala handlare utan i EUs högsta sovjet så vet inte jag vad slags beslut de anser att vi är vuxna nog att fatta hemmavid längre.
Det enda sättet att hålla härskarna i schack är att inte låta dem få för stora domäner genom att till exempel ingå allianser med andra härskare. Storlek ger dem tillgång till resurser som gör att de kan skydda sig från folkets rättfärdiga vrede med säkerhetspoliser och vaktstyrkor. Det gör att de kan fatta beslut på tvärs med folkets intressen och slippa betala marknadspriset för det. I liten skala är demokrati lika ofarligt som en lokal diktator. I stor skala är båda civilisationsförstörande. I ett lagom stort aktiebolag fungerar representativ demokrati alldeles utmärkt, på sverigenivå är det katastrof. Det är på grund av storlek som i stort sett alla civilisationer begår självmord.
Det är meningslöst att träta om vilket styrelseskick som är bäst, vilken ideologi som är bäst, vilka frågor EU eller staten inte ska lägga sig i. Vi måste gå ur och bestämma över oss själva. Ut ur FN, EU och Sverige. Då kommer vi automatiskt fatta beslut som gynnar oss istället för dyra fantasier och globala mål. Så byggs frihet, ordning, civilisation och välstånd.
Demokrati som system skapades för att förhindra diktatur eller maktkoncentration till en eller några få personer. Minst två saker som kännetecknade den första demokratin. Alla medborgare får rösta i alla frågor. Alla medborgare kan rösta för att förvisa medborgare de anser ha diktatoriska anspråk.
Den så kallade representativa demokratin vi har i Sverige är en direkt motsats till den ursprungliga demokratin. Vad vi har i Sverige är mer eller mindre en representativ diktatur. Vi får rösta fram nästa 4 års diktatorer. Under dessa 4 år kan vi inte avskeda diktatorerna. Således ingen demokrati.
Vi röstar inte ens på personer, som kan ställas till ansvar. Vi röstar på en idé, och med idén kommer en gris i en säck.
I snitt röstar vi ungefär 15 gånger under vår livstid. Tänk er att du sitter i en styrelse av något slag. Under den tid du sitter i styrelsen får du bara rösta i 15 av styrelsens alla frågor. Och ändå tjatar alla om den imaginära demokratin.
Som alternativ till demokrati kan man antingen gå i riktning mot mer centraliserad makt (diktatur) eller i riktning mot mindre centraliserad makt (självbestämmande människor). När man uttrycker ett ogillande av demokrati slår folk bakut för de tänker att diktatur är det enda alternativet, och så tyr de sig till demokrati för att slippa det.
Ett sätt att komma närmare självbestämmande är att låta dem som bestämmer härska över bara ett litet geografiskt område, såsom påpekas i texten. Ett annat sätt är att ha ett fortsatt stort härskarområde, som, säg, Sverige, men att befatta sig med endast ett mindre antal frågor, och lämna resten åt vars och ens självbestämmande.
Alltså: Gå från ”hur ska vi bestämma över vårt gemensamma utbildningssystem?” till ”ska vi verkligen ha ett gemensamt utbildningssystem?”.