fredag, juli 23, 2021
HemPolitikVad snackar Henrik Jönsson om?

Vad snackar Henrik Jönsson om?

Nyligen höll Henrik Jönsson, den “oberoende libertarianske entreprenören och samhällsdebattören” som han kallar sig, ett föredrag för Konservativa Förbundet som sändes via den SD-kontrollerade YouTube-kanalen Riks. Föredraget ingår i en programserie som kallas Låt Mig Förklara. I sitt föredrag på omkring 40 minuter hänger sig Henrik Jönsson åt att förklara innebörden av kapitalism, kollektivism och slutligen korporatism.

Första delen av Jönssons föredrag inleds med en devot hyllning till kapitalismen. Den nästan parodiskt teatrala Jönsson verkar medvetet försöka se ut och föra sig som en kapitalistisk nidbild. Han refererar gärna till naturvetenskap och fortsättningen innehöll flera högstämda jämförelser till djurriket, ja även till encelliga organismer. Jönsson menar att ohämmad kapitalism i praktiken leder till världsfred, att fattigdomen skulle utrotas och folk skulle uppleva total frihet. Det påminner om det nyliberala cirkelresonemanget att om vi bara slapp staten så skulle alla människor byta saker med varandra större delen av sin vakna tid – och alla skulle tjäna på det!

Han glömmer att det finns andra viktiga faktorer, som att vissa inte nöjer sig med att handla fredligt, och att styrkeförhållanden mellan grupper har betydelse. Fredlig handel kanske idkas mellan två jämbördiga A och B. Men om A är starkare än B är det inte osannolikt att A istället hade valt att plundra B istället för att handla. Tror man inte på det kan man läsa om våra förfäder som både var duktiga handelsmän, sjöfarare – och plundrare. Sättet att förvärva varor var inte bestämd på förhand utan kunde väljas när man fått en uppfattning om hur många knektar det fanns i byn man besökte. I vår egen tid finns gott om exempel på stormakters plundring av naturresurser i fattiga länder som saknar möjlighet att värja sig militärt.

Kapitalistisk teori och även nyliberal dito är alltså inte fullständiga sociala teorier. Det gör att den onyanserat hängivne lätt trivialiserar synen på människan och hennes väsen. Det stämmer förvisso att fri handel mellan människor har skapat större välstånd och i någon mening kanske även frihet. Problemet är att det alltid kommer finnas människor som inte kan förse sig själva lika bra eller vara “företagsamma” i brist på bättre ord. Även om de inte blir utnyttjade i strikt ekonomisk mening är det lätt hänt att de blir utnyttjade i moralisk mening. Till och med “nationalekonomins fader” Adam Smith menade att den specialisering av arbetskraften som följer av industrialiseringen leder till fördumning som riskerar att degenerera arbetarklassen till ett proletariat. Istället för att vi är medmänniskor och grannar blir vi individer, utan sammanhang och egentlig mening utöver att tjäna pengar i systemet. Det kan i sin tur leda till socialistisk revolution och slutligen kommunism. Det är därför inte helt orimligt att tänka sig att materialistisk kapitalism och den lika materialistiska marxismen verkar i symbios.

Det riktigt intressanta börjar dock när Jönsson kommer in på den tredje och sista delen i föredraget som handlar om korporatism. Betänk hur betydelsen av ordet liberalism har förskjutits från en frihetlig ideologi till en ideologi som med tvång vill pådyvla samhället degenererade värderingar. Det är minst lika illa med ordet korporatism. Jönsson börjar med att frontalangripa korporatismen med kraftigt förvrängda påståenden om ideologins rötter och syften. Jönsson menar att korporatism innebär att staten vill skapa statliga skrån och gillen, eller som idag: nämnder. Genom dessa nämnder menar Jönsson att den korporativa staten kontrollerar vem som får jobba med vad, vem som får bygglov för friggeboden och vem som tillåts hyra ut sin lägenhet. Vidare gör korporatismen givetvis livet surt för småföretagare som Jönsson själv. Sen kom naturligtvis Mussolini på tal.

Henrik Jönssons kunskaper i ämnet är uppenbarligen begränsade, så pass begränsade att hans framträdande stundtals blir pekoralt, och det blir ännu värre när Jönsson upprepar formuleringar som tycks vara tagna rakt av från svenska Wikipedias artikel om korporatism. Den korporatism Jönsson beskriver kan, om man är snäll kallas falsk korporatism. Det vill säga när staten sätter sig i samma båt som kapitalet och facken för att tvåla dit vanligt folk. Korporatism handlar inte primärt om att införa skrån, och definitivt inte några socialdemokratiska nämnder. Det innebär klassfred, att fria människor samarbetar över klassgränserna för gemensamma värden, som exempelvis ekonomiskt välstånd eller gemensam kultur. Korporativa idéer gör inte, som socialismen, anspråk på att förgöra fattigdom eller styra människors tankar och handlingar. Istället bejakas olikheter och olika förutsättningar. Folket ses som corpo, samhällskroppen – där alla har en plats att fylla. Fantastiskt nog utan att kollektivisera folk och ekonomi.

Man kan lite enkelt säga att det var korporatism som gjorde Sverige till det land vi idag kan läsa om i historieböckerna och på hembygdsgårdarna. Ett decentraliserat, fritt och framgångsrikt Sverige. Korporatismen kan aldrig vara faciliterad av staten utan är en gräsrotsfilosofi som säger att folk med gemensamma värderingar samarbetar med varandra oavsett ställning i samhället.

Korporatism harmonierar inte med extrem individualism där folk blir atomer; inte heller med kollektivism där folk upphör att vara individer och buntas ihop i en grå massa där olikheter och olika förutsättningar motarbetas eller straffas. Det korporativa småsamhället består av fria och självständiga individer som istället för att stå ensamma, står enade tillsammans, förenade av kultur, språk och den mänskliga viljan att skapa något bestående.

I ett hypotetiskt nyliberalt samhälle där staten upphörde att existera, där i princip total anarki skulle råda hade folk som fria individer börjat samarbeta med varandra. Utan stat hade man gemensamt byggt en skola, sett till att man tog hand om ortens barn och äldre. Välfärden kan alltså göras korporativ och helt fri från statlig inblandning. Det hade alltså inte dröjt länge innan det nihilistiska samhälle Henrik Jönsson drömmer om utvecklats till ett högdynamiskt korporativt samhälle. Det beror på att vårt djupaste väsen söker sig till likar, bygger välstånd genom handel och samarbetar med våra grannar för samhällets uppbyggnad och beskydd. Företagsamhet och individuell frihet är alltså naturliga delar av ett korporativt samhälle.

Äkta statlig korporativ politik är sällsynt eftersom det rent politiskt skulle handla om att avreglera och underlätta för människor att leva korporativt i frihet. I stark kontrast till korporatismen står ideologierna som splittrar folket genom konstruerade konflikter, där kan nämnas socialismens klasskamp och feministernas manshat, men även den nihilistiska och individualistiska nyliberalism Henrik Jönsson tycks representera.

Det kan också tilläggas att det inte hade skadat om Jönsson läst på lite innan sitt föredrag. Flera viktiga tänkare som formulerat tankegodset tämligen väl, bland dessa hör filosoferna Per Engdahl och Rudolf Kjellén. Utifrån går det att finna briljanta tänkare som fransmannen René de La Tour du Pin och spanjoren José Antonio Primo de Rivera. Flera av dessa tänkare vigde hela sina liv åt att kultivera och utveckla korporativa idéer. Jönsson å andra sidan tycks ägnat något tiotal minuter på Wikipedia för att ens förstå vad ordet korporatism betyder.

Vill man därför lära sig vad korporatism är och varför filosofin varit så viktig för vårt samhälles framväxt bör man, istället för att lyssna på Henrik Jönssons föredrag, läsa ursprungstexterna. En kort men förklarande artikel om skillnaden mellan falsk och sann korporatism kan läsas här.

Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här