Åsiktsregistrerad av överklasskärringar

FOI-rapporten “Rutten demokrati” har väckt visst uppseende i alternativmedievärlden och det på goda grunder. Författarna har tagit vitt skilda åsiktsgrupperingar och kastat i samma påse, som sedan uttalat eller outtalat (välj själv!) etiketterats med “hot mot demokratin”. Vaccinskeptiker blandas med nationalsocialister i en salig röra. En beskrivning av innehållet finns t.ex. på Samnytt. 

Syftet med den här texten är inte att nagelfara rapportinnehållet. Det vore avancerat energitjuveri att ägna tid åt 265 sidor snömos. Emellertid kan ett genomgående drag hos rapporten ändå pekas på, som – menar jag – undergräver innehållet: knappt ett enda personnamn nämns. De människor som utmålas som del av ett diffust hot, är alla anonymiserade.

Exempel: “Ett annat exempel på en aktiv bloggare, som både skriver texter och spelar in filmer med föreläsningar, och som har tusentals följare [som] är starkt präglad av idéerna kopplat till djupa staten”. 

Det är svårt att inte relatera denna anonyma framställning till en rädsla för förtalsstämningar och en allmän känsla av osäkerhet i sammanhanget.

Med den här texten vill jag visa vad som händer när man förutsättningslöst rotar i en av författarnas liv. Vad är det för människor som skriver dylika rapporter? Vilken miljö vistas de i? Vad har de för meriter? Vad mer dyker upp?

Samnytt har till viss del dissekerat författarnas bakgrund, liv på nätet, m.m. Av de tre är en så pass ung att hon nog får betraktas som utsatt för dåligt inflytande från de verkliga författarna; Hannah Pollack Sarnecki och Anna Lioufas. Jag nämner därför inte hennes namn här.

Lioufas är en kriminolog mitt i livet. Tills relativt nyligen arbetade hon på Polismyndigheten med bedrägerier. I augusti 2022 tillträdde hon en tjänst på FOI som “analytiker”. När hon satte sitt namn på rapporten “Rutten demokrati” hade hon en handfull månaders arbetslivserfarenhet från FOI och saknade, såvitt jag kan bedöma från LinkedIn, relevanta meriter från andra anställningar. Ja, relevanta i bemärkelsen att kunna bedöma “hot mot demokratin”. 

Två blåbär under handledning av Hannah Pollack Sarnecki. Där tar jag min utgångspunkt.

Vem är Hannah Pollack Sarnecki? Hon är dotter till kriminologen Jerzy Sarnecki. Han som är känd för att i mainstreammedia ständigt släta över invandrad brottslighet eller helt enkelt ifrågasätta att invandringen skulle ha bidragit med kriminalitet i det svenska samhället. Får man tro Wikipedia har Jerzy Sarnecki uttalat uppfattningen att Sverige bör ha “en generös flyktingpolitik, även om det medför stora påfrestningar”.

Hannah är bosatt på Södermalm och professorsdotter. Knappast en kvinna av folket och privat långt ifrån konsekvenserna av den invandring även hon omhuldar. Notera privat. Förklaring följer längre ned.

Jo, det går att påstå att Hannah omhuldar invandringen. Hon återfinns 2013 tillsammans med pappa och sambon Mikael Ehrlington på en namninsamling vid namn “Oss alla”. 19943 personer skrev då under för “ett Sverige för oss alla” och ville därmed “ta debatten för ett Sverige där mångfald är en styrka”. (Tänk vilket svagt och konformt land Island är!). 

Alla dessa personers namn visas inte upp. 496 utvalda ur gräddan får sina namn skyltade. Där finns dåvarande LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson, integrationsminister Erik Ullenhag, Stefan Löfven och många fler.

Det är en blandning av gulligt och skämskudde att läsa sidan “Oss alla” så här 10 år senare. Man säger sig vilja slå hål på myter och presenterar också en handfull sådana. Vad sägs om följande?

Invandrare lever på bidrag. Invandringen är en förlust för samhället. Invandringen är en tung börda för statsbudgeten. Invandringen har lett till en våg av kriminalitet. Sverige kan inte ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla. De flesta flyktingar är ekonomiska migranter.

Alla dessa påståenden ansågs alltså vara myter för 10 år sedan. 

Jag skriver dessa rader en tisdagskväll i Stockholmsförorten Kista. Bara några timmar tidigare har två män skjutits på allmän plats i grannförorten Husby. Det är normalt. Jo, så är det nuförtiden. Gängse, brukligt, konventionellt. Skjutningar, bombattentat och gangstermord. Ibland hamnar oskyldiga flickor och pojkar i skottlinjen. Såvitt jag vet har det ännu inte inträffat i förorterna runt Järvafältet. 

Hannah Pollack Sarneckis val att bo i bostadsrätt på Södermalm är jag den siste att klandra henne för. Vacker stadsmiljö med lågt inslag av utomeuropèer. Fjärran Kista och Husbys fula betong och nära nog helt avsvenskade befolkning. 

Arbetsplatsen kan hon däremot inte välja och FOI råkar ironiskt nog vara förlagt i Kista. Jag tvivlar visserligen inte en sekund på att en majoritet av Hannahs åsiktsregistrering – låt oss kalla “forskningen” för vad den är – sker från hemmets lugna vrå på postcoronachict manér, men ibland torde hon vara tvungen att inställa sig i Kista.

Hannah vet nu att jag vet att hon vet hur mångkulturen ser ut. 

På FOI:s fasad sitter det små gula skyltar där Länsstyrelsen informerar om att byggnaden är ett skyddsobjekt och att fotoförbud råder. Strax invid samma fasad väller varje dag en flod av främlingar fram på gångstråket som löper från gallerian/tunnelbanan och vidare in i arbetsområdet. Det enda som är fräscht på FOI:s skabbiga byggnad är för övrigt övervakningskamerorna. De är talrika.

Den absurda kombinationen skyddsobjekt och tusentals passerande utlänningar varje vecka, får mig att tänka på min egen värnplikt från ett svunnet 90-tal. Yrkesbefälen berättade hur det åren före murens fall kunde dyka upp polska långtradarchaufförer i närheten av skyddsobjekten, mitt i obygden utanför Boden. Polacker var inte välkomna där. Jag vill gärna tro att det var en tid när FOI:s främsta uppgift var att generera forskningsresultat som bidrog tjänligt till att organisera försvaret av Sverige.  

Får jag vara ett marsvin i din forskningsbur, Hannah? Jag kan bjuda på en kopp kaffe i Kista galleria så kan vi diskutera de där myterna från förr, samtidigt som vi avnjuter folklivet.

Det politiska etablissemanget lägger varje år miljarder och åter miljarder av skattebetalarnas pengar på bidrag till organisationer i civilsamhället och på projekt i offentlig sektors regi, uteslutande för att köpa sig fördelar i kampen om makten. Man mutar väljare. Köper enskilda tjänstemäns gunst. Inte minst försörjer man horder med världsförbättrare i förment ideella föreningar.

Pengarna tilldelas från Sida, MUCF, Arvsfonden, m.fl. pengastinna myndigheter. En av mottagarna är organisationen Civil Rights Defenders. De beskriver sig själva som en politiskt och religiöst obunden människorättsorganisation. 

Civil Rights Defenders menar att Tidöavtalet innehåller förslag som kränker de mänskliga rättigheterna och att det utgör ett “oroande skifte i vår demokrati”. Bland annat därför har man lanserat kampanjen “Backa demokratin”. Enligt organisationen minskar demokratin i Europa och minskningen följer ett mönster bestående av demonisering av enskilda grupper, tystande av kritiska röster och konsolidering av makt (genom kontroll och påverkan på offentlig sektor för egna politiska syften).

Var känner jag igen den beskrivningen ifrån? Demonisering av coronavaccinkritiker. Explosiv ökning av HMF-mål. Suspekta nätverk i rättsväsendet (Hilda). 

Hannah Pollack Sarneckis sambo Mikael Ehrlington arbetar på Civil Rights Defenders som “Development Officer Marketing & Campaigns”. Han figurerade i massmedia förra hösten som talesperson för en av deras insamlingskampanjer. Organisationen menade att svenska turister borde “diktaturkompensera sina semesterresor”. 

Idén är stötande. Du åker till arabisk oljediktatur och får hotelltoaletten städad av fattig och rösträttslös filippinska. I gengäld skänker du pengar till Civil Rights Defenders. 

Ingen tänkande människa kan betrakta det som en slump att Mikael Erlington sitter på Civil Rights Defenders och rattar kampanjen ”Backa demokratin” som hävdar att svensk demokrati är hotad av sittande regering, samtidigt som sambon Hannah i sin FOI-anställning skriver tresiffriga antalet sidor om hur hotad demokratin är från alla håll.

Och det är ingen slump heller. Under Stefan Löfvens partiledarskap lanserades strategin att utmåla SD som ett demokratihot. Förmodligen tog strategin form under 2019. Den kulminerade strax före valet 2022 när Löfven i lag med liberalen Bengt Westerberg skrev på DN Debatt just att SD var ett hot mot demokratin. Samma Westerberg som 2010 satt som ordförande för Röda Korset och slickade i sig knappt 70 000 kr/månad därifrån, samtidigt som han hade flera andra uppdrag parallellt. 

År 2022 hade Röda Korset intäkter på 1,2 miljarder kr. Av dessa kom 332 miljoner kr från offentlig sektor. Största bidragsgivare där var som vanligt Sida med 163 miljoner kr. 

Vad ska man ha för meriter för att få anställning på FOI som kartläggare av “hot mot demokratin”? Anna Lioufas är som tidigare redogjort för kriminolog. Vad är Hannah Pollack Sarnecki?

Hon är disputerad i ämnet socialantropologi. Läran om människan i sociala sammanhang. 

Wikipedia skriver: “Genom att jämföra samhällen och folkgrupper världen över så bidrar socialantropologin med nya normkritiska perspektiv på hur sociala och samhälleliga företeelser och fenomen kan förklaras och förstås.”

“Normkritiska perspektiv” även där. 

Så vilken forskning har hon ägnat sig åt som doktorand och sedan försvarat vid sin disputation? Den forskning man får förmoda utgjorde den merit som FOI ville åt. Kunskapen om demokratin och hoten mot den – eller?

Titeln på hennes avhandling var: “Favela Funk – Ways of Being Young in the Urban Peripheries of Rio de Janeiro”.

Ridå.

Civil Rights Defenders har mer att bjuda på. Av 182 miljoner kr i verksamhetsintäkter, så utgör 122 miljoner kr offentliga bidrag. Ledande bidragsgivare är (som vanligt) Sida med 106 miljoner kr. Utrikesdepartementet bidrar med 7,5 miljoner kr, MUCF respektive Arvsfonden med 1,9 respektive 3,3 miljoner kr.

Lägg till det bl.a. 2,4 miljoner kr från Facebook och 1 miljon kr från Coca Cola. 

De genom eget arbete insamlade medlen bleknar i jämförelse med sina 37 miljoner kr. De utgör endast 20% av intäkterna. 

Föreningens intäkter från medlemsavgifter är än mer blygsamma; 4500 kr. Ty trots att Civil Rights Defenders hade 67 anställda i Stockholm och ytterligare 34 anställda på en handfull platser ute i världen, samlade medlemsmatrikeln endast 15 betalande medlemmar. En andel om högst 15% av de anställda betalade alltså medlemsavgift. 

Jag undrar om Anne Ramberg betalade medlemsavgift? Hon sitter nämligen i styrelsen för Civil Rights Defenders. Samma Ramberg som ser nazister i varenda buske och när detta skrivs är rykande färsk som ordförande för Expo.

Utöver Ramberg är filosofiprofessorn Åsa Wikforss ny ledamot i Expos styrelse. Hennes specialitet är “faktaresistens”. Wikforss säger sig se fram emot att bidra till Expos fortsatta “demokratiska vakthållning”. 

Vissa medborgargarden är tydligen bra och angelägna. Tro bara inte att det omfattar dig och din familjs nödvärnsrätt.

Den 31 maj 2023 höll Civil Rights Defenders årsmöte. Det är sista dagen årsmöte får hållas enligt stadgarna och mötet genomfördes digitalt. Av de 15 medlemmarna i matrikeln närvarade 12. Av detta dussin var 8 ledamöter i styrelsen och en var representant för valberedningen. 

Detta kallas alltså för ideell förening. Det är fullständigt groteskt.

Representanten för valberedningen är ingen mindre än Kerstin Brunnberg. Hon som lämnar över ordförandeskapet i Expo till Anne Ramberg. Åren 2007-2009 var Brunnberg VD för Sveriges Radio. Dessförinnan hade hon en journalistisk karriär med flera inflytelserika tjänster, bl.a. som redaktionschef på Ekot och informationschef på SR. Efter tiden som VD blev hon styrelseordförande i Statens Kulturråd. 2013 uppdagades att hon i den rollen beviljat Expo 400 000 kr i bidrag, samtidigt som hon själv var ledamot i Expos styrelse.

SvD kallade blygsamt det korrupta jävet för att ”sitta på dubbla stolar”.

Moder till Hannah Pollack Sarnecki är Ester Pollack. Hon är professor vid institutionen för mediestudier på Stockholms Universitet. Hennes forskargärning består av kombinationen medier och brott. Ett genomgående tema där hon uttalar sig på nätet är att allmänheten får en överdriven uppfattning om brott serverade via medierna. Resultat: de stackars fåren inympas en felaktig tro på brottslighetens aldrig minskande tillväxt. 

Pappa Jerzy sålde sin villa på Lidingö för några år sedan. Prislappen blev 29 miljoner kr. Strax därefter inköptes en mindre villa på Djurö i Värmdö kommun och då till jämförelsevis beskedliga 5,1 miljoner kr. Det är rimligt att dra slutsatsen att 75 år gamla Jerzy Sarnecki är en mycket förmögen man. Därför kommer hans dotter Hannah snart att vara inte bara innerstadsboende, utan en förmögen och innerstadsboende kvinna. 

Kerstin Brunnberg föddes med silversked i mun. Dotter till den store arkitekten och allt. Idag bor hon ståndsmässigt på Djurgården. Ja, faktum är att hon bott där hela livet, ty hon har varit folkbokförd på exakt samma adress sedan födseln. Hur sjukt är inte det? 

(Swebbtv kanske där finner en orsak till varför Expo till varje pris skulle cancellera mediebolaget från Solliden, som endast ligger ett stenkast ifrån dåvarande Expoordförande Kerstin Brunnbergs hem på Djurgården).

Anne Ramberg är uppvuxen på Östermalm och har varit advokat så länge någon kan minnas. Hon är alltså rik som ett troll. Såväl Ramberg, Brunnberg som fader Sarnecki har mottagit Hans Majestät Konungens medalj, om än i olika valörer. 

Slutsatsen måste bli denna: vi åsiktsregistreras av ett gäng överklasskärringar.

Denna text bara sväller. Jag försöker avsluta, men varje ny googling bara visar hur täta band det finns i denna krets av folkuppfostrare och -övervakare. Intuitivt känner jag att det måste finnas band mellan Ester Pollack och Åsa Wikforss – de har ämnet “faktaresistens” gemensamt. Och visst visar det sig att de deltog tillsammans i en paneldiskussion i Almedalen 2018. 

Men sen kommer det. Hur har jag kunnat missa detta? I våras bildades en förening med det smått absurda namnet “Oberoende public service” (OPS). Grundandet är en reaktion på den utredning om public service som regeringen har tillsatt. OPS har tillsatt en egen “skuggutredning”. Denna skuggutredning ska bl.a. delges remissinstanser som ska yttra sig om regeringens utredning. Enkelt uttryckt vill man förhindra att public service reformeras.

Vilka står bakom OPS? En lång rad sossar, smygsossar, socialliberaler och godhetsknarkande världsförbättrare. Föreningen leds av en styrgrupp om två personer: Christina Jutterström och – tada! – Kerstin Brunnberg. Därtill finns en rådgivande kommitté, där man finner namn som Allan Larsson, Cecila Malmström, Leif Pagrotsky, Jan Scherman och Bengt Westerberg.

Där finns också Åsa Wikforss och Ester Pollack.

Timmen är sen nu och jag tvingas sluta med researchen. Det får räcka så här. Nu blir det promenad genom Kista galleria och vidare i betongförorten till övernattningslägenheten. Jag kommer inte möta en enda enda svensk på vägen.

En tanke lämnar mig ingen ro.

Jag måste börja åsiktsregistrera de här människorna.