Avskaffa valhemligheten

I vårt nuvarande statsskick finns gott om heliga kor som tas för givna av gammal vana. En av dem är valhemligheten, det vill säga att man ska kunna rösta utan att någon vet vad man röstat. Den är lika självklar som att vi alltid får el ur vägguttaget till rimligt pris.

Det finns en del goda argument för valhemligheten. Till exempel ska man kunna lägga sin röst på valfritt ljusblått parti utan att riskera hembesök från den halvstatliga underrättelsetjänsten EXPO och deras hejdukar inom våldsvänstern. Ett annat argument är att man inte ska kunna sälja sin röst; valhemligheten gör att en röstköpare aldrig säkert kan veta att röstaren utfört uppdraget.

Valhemligheten ska alltså förhindra att den röstande skocken inte ska kunna hotas eller mutas. Vi bortser här ifrån det uppenbara hyckleriet att politiker får köpa väljarnas röster med valfläsk – ett slags mysteriekött som väljarna själva tvingas betala och eventuellt svälja.

Som alltid finns även goda argument även åt andra hållet. I den andan ska vi här roa oss med att undersöka några av dessa. Aristoteles lär ha sagt att det är ett kännetecken hos ett bildat sinne att kunna fundera över en idé utan att nödvändigtvis hålla med om den.

För det första råder ingen valhemlighet i riksdagen. Voteringsdata är allmänt tillgänglig både för svenskar och utlänningar. Det går alltså utmärkt att både muta och hota riksdagsledamöter. Att muta, eller köpa, riksdagsledamöter är fullt normalt och det finns en utvecklad legitim profession som ägnar sig åt detta på heltid. Det kallas lobbyism – en syssla som är särskilt populär och lönsam för avdankade politiker. På samma sätt går det utmärkt att hota politiker. Somliga kunde finna det frestande att till exempel hota dem som skänker bort vårt självbestämmande till överstatliga organ, binder svenska folken vid långvariga åtaganden för EUs ”coronafond”, försöker införa diverse medicinska injektionstvång med obeprövade preparat, skriver in Sverige i NATO utan att fråga folket om lov, främjar massinvandring med mera. Att ge efter för dylika frestelser är givetvis förkastligt, vi fördömer och tar avstånd, men det vore teoretiskt möjligt. Betänk att det dessutom är lättare och billigare för särintressen att köpa och hota enskilda politiker än hela väljarkåren.

År 1976 avskaffades tjänstemannaansvar i Sverige. Innan dess kunde offentliga tjänstemän dömas i domstol för tjänstefel; efter avskaffandet behandlas tjänstefel av interna personalansvarsnämnder, som rimligen är partiska till myndighetens och medarbetarens fördel. En motion författad av tre moderater 2017 resulterade i att riksdagen tillkännagav för regeringen att utreda om tjänstemannaansvaret skulle återinföras. Regeringen tillsatte en utredning som kom fram till att det inte borde återinföras. Det skulle riskera att göra tjänstemännen rädda och onödigt försiktiga, vilket kunde påverka deras förmåga att ge god service. Läs gärna en redogörelse här. Det är tydligen acceptabelt att offentliga tjänstemän inte ska ta fullt ansvar för lagvidriga handlingar.

De flesta som vill återinföra tjänstemannaansvar tycker samtidigt att de själva ska slippa röstmannaansvar, det vill säga de vill behålla valhemligheten. Men varför skulle det vara orimligt att kräva att den som röstar ska hållas ansvarig för sin röst, samt att den som inte vill ta ansvaret inte heller ska rösta? Röstlängden skulle kunna vara mycket värdefull som underlag för rationella beslut. Public service kunde använda informationen för att säkerställa ideologisk mångfald vid anställningar. När vi ska välja ”representanter” vore det värdefullt att kunna se hur vederbörande röstat genom åren för att se om personen har förmåga till långsiktigt konsekvenstänkande. Som arbetsgivare för ett pappersbruk eller stålverk kunde det vara värdefullt att se om en arbetssökande röstat för nedmontering av svensk kärnkraft. När nya arealer ska exploateras av utländska vindkraftbolag kunde rösthistorik användas för att säkerställa att turbinerna placeras hemma hos vindkraftspositiva röstare. När mångkulturen ska integreras bör det givetvis ske hemma hos dem som beställt den. Användningarna är oändliga.

Ett tredje argument mot valhemligheten är att det går att manipulera valresultatet om inte var och en kan verifiera att hans röst registrerats korrekt samt själv kontrollräkna summan.

Det finns goda argument både för öppen och hemlig röstning. Att hemlig röstning har blivit norm är ett godtyckligt val och ingen naturlig självklarhet. Andra godtyckligt valda parametrar av varierande relevans är att alla ska ha en röst oavsett lämplighet, intelligens, förmåga till konsekvenstänkande, äktenskapsstatus, antal barn, ålder, kön, kriminell historia, yrke, rikedom, självförsörjning, bidragsberoende, nettobidrag till skattekistan, villighet att bära vapen, favoritfärg, hårfärg, hudfärg, skallform, härkomst, husdjur, utseende, med mera. Det finns en uppsjö mer eller mindre godtyckligt valda villkor som kan påverka demokratins kvalité som vi bara tar för givna.

Personligen tror jag öppen röstning skulle vara en förbättring, men demokratin har så många andra brister och inbyggda självförstörande incitament att skillnaden antagligen skulle bli marginell. Det största problemet är dess storlek. Sverige är på tok för stort. Ingen demokratisk församling bör överstiga några tusen personer för att konsekvenserna av dåliga demokratiska beslut ska kunna svida ordentligt.

Jag vill här bekänna att jag inte är utan synd. Har själv röstat både för EU-medlemskap och på Reinfeldt. Jag är erkänner, är villig att stå i skamvrån och offentligt hånas för det. Det får mig att växa som människa och lär mig att inte göra om det.