Hem Politik Brott och straff

Brott och straff

0
173
Foto: Magnus Liljegren/Regeringskansliet

”Brottsligheten minskar” är ett budskap som till etablissemanget lojala tyckonomer inte sällan krystar ur sig. Därefter följer ofta en diskussion där olika metoder för att mäta brottslighet ställs mot varandra. Vi har nog alla upplevt den: anmälda brott, lagförda, upplevd brottslighet och så förstås den där ändrade definitionen av våldtäkt som påstås förklara ökningen av antalet anmälda våldtäkter. 

För partier som gör anspråk på att ha en ideologi och en politik som ska skänka alla medborgare socialistisk eller socialliberal lycka, är det extremt viktigt att – väl vid makten – visa att samhället inte försämras i väsentliga avseenden under det egna styret. När ideologisk arbetsinstruktion och observerbart utfall inte stämmer överens, så gäller arbetsinstruktionens illustrationer. 

Sant är att brottsligheten förändras över tid. Bilar stjäls inte som förr, när elektronisk startspärr är standard. Idag är gangstermord på allmän plats normaliserat i de största städerna. För att resonera kring huruvida brottsligheten ökar eller minskar, så krävs en rad överenskommelser om definitioner – innan diskussionen ens kan börja. 

Det finns ett sätt att slippa det där och det är att titta på utvecklingen i fängelserna. 

Sommaren 2020 rapporterade SVT att Kriminalvården var 2000 fängelseplatser kort. Myndigheten övervägde att ta det gamla fängelset i Härnösand i bruk igen. Så beslutades också och renovering pågår nu. 94 platser ska det bli. 

Samma dag som denna text skrivs rapporterar Dagens Juridik att Kriminalvården beslutat att bygga ut Tidaholmsanstalten från 180 till 320 platser. 

I Södermöre i Kalmar kommun ska Kriminalvården bygga ett nytt fängelse med 350 platser. Den socialdemokratiska ordföranden i Södermöre kommundelsnämnd, Magnus Uhr, kommenterar bygget så här på Kriminalvårdens hemsida:

”- Det innebär att att vi får en otrolig injektion av optimism och entreprenörskap. Vi har under lång tid dragits med utmaningar i en åldrande befolkning på landsbygden och avbefolkning. Vi hade redan innan anstaltens tillkommande börjat se en uppåtgående trend och detta kommer boosta detta ofantligt.”

Det ska till en socialdemokrat för att kalla ett statligt fängelsebygge för ”injektion av entreprenörskap”. 

Justitieminister Morgan Johansson försökte i somras spinna denna utveckling till att vara ett utslag av regeringens politik med hårdare straff. I en tweet skrev han följande:

”Ibland påstås att våra straffskärpningar inte fått genomslag i praxis. Det är fel. Förra året dömde svenska domstolar ut över 11 500 fängelseår sammanlagt (den s k straffmassan). Det är mer än på minst 20 år, och en ökning med över 40 procent sedan 2017.”

Morgan Johansson framställer alltså den s.k. straffmassans tillväxt som en konsekvens av hans egna straffskärpningspolitik. Antalet utdömda år fängelsestraff per dömd brottsling skulle i snitt ha ökat, får det lov att tolkas som.

Kanske har det skett, men det är också något annat som ökat. Kriminalvården för nämligen statistik över antalet påbörjade avtjänade fängelsestraff. Tittar man på fängelsestraff som är två år eller längre, så ser utvecklingen ut så här:


Diagrammet visar tydligt att även om det skulle vara så att de utdömda fängelsestraffen har ökat i längd, så ökar antalet intagna män som påbörjar ett fängelsestraff som är 2 år eller längre. Det är alltså det som den lokala S-politruken i Södermöre gör till en fantastisk tillväxtfråga i sitt lokalsamhälle. Den enes bröd är den andres död.

Med sådana vänner behöver landsbygden inga fiender.

INGA KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här