Har du undrat hur det kommer sig att de rika blir rikare och de fattiga fattigare? Varför de som bor i villa bor gratis tack vare den ständiga prisstegringen medan hyresboende betalar för sig? De folkvalda, som tävlar om att vara mest socialdemokratiska, skyller alltid på ”kapitalet” och ”marknaden”. I själva verket är den största faktorn bakom de växande klyftorna en marxistisk institution som heter centralbank. Bakom varje krig, progressiv samhällsomvandling, massinvandring, grön omställning, med mera finns centralbanken som finansiär och möjliggörare.
Den som läser ekonomi på universitet får lära sig att det finns något som heter centralbank. Den tas för given. Dess existens ifrågasättas aldrig. Alla civiliserade stater har rinnande vatten i bostäderna och en centralbank som ”sköter pengarna”. Studenten får inte lära sig hur den egentligen fungerar. Bakom alla fina ord och akademiska dimridåer är centralbanken inget annat än en ekonomisk pump som flyttar välstånd från de fattiga till de rika. Låt oss skingra dimmorna.
Det finns en ekonomisk teori som kallas penningmängdens neutralitet. Den säger att fördelningen av välståndet i samhället är oberoende av mängden pengar i omlopp. Den tar fasta på att pengar bara är ett bytesmedium. Om jag jobbar en arbetsdag tjänar jag tillräckligt för att tanka bilen full. Jag har fått lön i pengar och jag betalar bensinen med pengar, men när allt kommer kring har jag i praktiken bytt åtta timmars arbete mot en full tank. Samma gäller i andra länder trots att de har andra valutor, bensinpriser och löner. Trots de numeriska skillnaderna gäller fortfarande ungefär en arbetsdag mot en full tank. Alltså borde det vara så att om man dubblar penningmängden så dubblas visserligen priset på soppan, men även min lön. Det borde därmed vara hugget som stucket hur mycket pengar som finns i omlopp, det vill säga välståndet är oberoende, det vill säga neutralt, med avseende på penningmängden.
Teorin är sann så länge penningmängden är konstant. Men i praktiken ökar centralbanken penningmängden hela tiden varför teorin inte längre gäller. Välståndsfördelningen i samhället påverkas nämligen av förändringar i penningmängden. Centralbanken dubblerar ungefär mängden pengar i omlopp varje årtionde. Det är därför huspriserna dubbleras i ungefär samma takt. Kruxet är att ökningen inte fördelas likformigt över ekonomin och detta orsakar en omfördelning.
Tänk dig att du hade en sedelpress. Du skulle kunna trycka hur mycket pengar du ville. För pengarna köper du bilar, kläder, fastigheter. Mottagarna, det vill säga de du köper av, vinner också på de nya pengarna du tryckt upp, men inte lika mycket som du, de är tvåa på bollen. De i sin tur spenderar pengarna på andra saker, och säljarna de köper av vinner i sin tur, men ännu lite mindre. Vartefter pengarna sipprar ut i ekonomin drivs priserna upp, först nära dig och sedan allt längre bort. De som får de nya pengarna sist, dvs. de fattiga, pensionerade, tillgångslösa i hyresrätt de har redan drabbats av de stigande priserna innan pengarna och löneförhöjningarna har nått dem. De har alltså förlorat i köpkraft på de stigande priserna, medan du med sedelpressen har vunnit. Penningtryckeri omfördelar alltså köpkraft och välstånd från dem som får pengarna sent till dem som får pengarna tidigt. Detta kallas Cantillon-effekten.
I praktiken är det staten och bankerna som har sedelpressen. De tjänar mest. De som står bankerna nära, alltså fastighetsägare och finansfolk får pengarna tidigt och tjänar också väldigt bra. De fattiga som inte äger något får betala. Ju mer pengar som trycks, som under ”coronakrisen” när det tryckts upp hiskeliga belopp, desto kraftigare blir omfördelsningseffekten.
Centralbanken är en ekonomisk pump som kontinuerligt, dag och natt, flyttar välstånd från de fattiga till de rika. En centralbank är inte nödvändig för ekonomin. Det är en institution, förespråkad av Karl Marx, som underminerar civilisationen. Om Cato varit i livet skulle han sagt: Riksbanken delenda est!
