”De som byggde Sverige” är ett uttryck som ofta används som ändelse i sammanhang där behandlingen av äldre avhandlas. Illa fungerande äldreomsorg, beskattning av pensionärer och åldringsbrott – det är hemskt att sådant ska drabba de som byggde Sverige.
Vi måste göra upp med detta uttryck. Det används helt enkelt på ett falskt sätt. Dagens gamla är inte de som byggde Sverige.
Vi måste också göra upp med vad de människor som verkligen byggde Sverige i materiell bemärkelse, underlät att göra på det immateriella området.
Hade min mor fått leva till hög ålder hade hon varit 83 år gammal idag. Hennes generation byggde inte Sverige. 1968 var hon 28 år gammal och kulturrevolutionär oro präglade Västvärlden. Med tiden dröp den mer handfasta revolutionära ivern av och de unga och arga anträdde marschen genom institutionerna istället.
Människor överlag har förmodligen störst inflytande i åldersspannet 50-60 år. Där kulminerar karriären för chefer, politiker och mediefolk. En människa född 1940 befann sig i det åldersspannet under perioden 1990-2000.
Byggde Sverige? Absolut inte.
Sanningen är snarare att man förvaltade och man förvaltade med omdömeslöshet. Resultatet förskräcker.
Vilka byggde då Sverige? Min morfar föddes i slutet 1910-talet i ett torp i Västergötland. Han fick gå ett extra år i folkskolan och började sedan som 14-åring att arbeta i skogen. Sedermera blev han byggnadsarbetare i Stockholm.
Han tillhörde en av de generationer som byggde Sverige. När andra världskriget tog slut var han knappt 30 år gammal. Under de följande tre decennierna – 50-, 60- och 70-tal – deltog han och så många andra i arbetet med att förse Sverige med modern infrastruktur och bebyggelse. Man gjorde det både i egenskap av arbetskraft och som skattebetalare.
Före honom hade andra bidragit med sitt slit. Den innerstadsbebyggelse som Stockholmsmakten lever i och finner vackrare och mer behaglig än sossebetongen de hänvisar arbetare och bidragsproletariat till, byggdes av människor födda på 1800-talet.
De sista generationerna som kan sägas ha byggt Sverige förblindades av den materiella expansionen och välståndsökningen. Man såg inte, eller underlät att se, vad socialdemokratin sysselsatte sig med. Hur partiet gjorde anspråk på att styra alla delar av samhället och därför infiltrerade såväl myndigheter som omdanade lagstiftning för att gynna sig själva.
De svenska anomalierna är talrika i en jämförelse med omvärlden: partistödsrekord, mediestödsrekord, ingen författningsdomstol, inga beslutande folkomröstningar, ett valsystem vars like saknas annorstädes, m.m.
En liknande utveckling kan ses i dagens Kina. Oroligheter sprungna ur ett missnöje med styrets oinskränkta makt, är ovanliga och utan större omfattning när de ändå sker. Detta trots att Kinas kommunistparti är en av världens mest övervakande och frihetsbegränsande maktapparater. Det fungerar så länge det materiella välståndet kontinuerligt ökar i tillräcklig takt. För både Sveriges och Kinas del återstår att se vad som händer när det materiella går på retur.
Ska man då inte behandla äldre med respekt? Det ska man. Men inte för att de byggde Sverige, ty den bedriften tillhör andra. Man ska göra det av helt vanlig kristen anständighet.
Och de som byggde Sverige kan gott kritiseras för att de underlät att begränsa sossarnas infiltration, samhällsskulptering och makthunger. Ett underlåtande som mycket väl kan komma att förvandla deras med eget svett och blod byggda Sverige till en hög med aska.
