Gymnasietiden i slutet på 80-talet var rätt angenäm. Jag gick naturvetenskaplig linje i Uppsala. Visst bestod utbildningen till stor del av propaganda redan då men jämfört med idag hade fakta en betydligt mer framträdande roll. Vi hade just lagt skogsdöden bakom oss. När den vetenskapliga förklaringen till slut kom kändes den tidigare skräcken lite pinsam och man begravde frågan tyst. Istället marknadsfördes ozonhålet som nästa stora klimatkatastrof. För ett par år sedan hittade jag en gammal fysikbok från gymnasiet. Där fanns en bild på ett översvämmat Eiffeltorn och en liten bildtext om stigande hav, men uppvärmningspropagandan var inte ens på fosterstadiet. Men som sagt, på det stora hela hade verkliga fakta ännu en framträdande plats. Värdegrunden var ännu inte upptäckt.
Vi hade ungefär tio icke-européer i skolan, varav två i min klass. Den ene var från Pakistan. En gång skulle vi göra grupparbeten i samhällskunskap om olika länder. Lärarinnan tyckte det var en bra idé att alla grupper gjorde var sitt arbete om Pakistan eftersom vi ju hade en alldeles egen pakistanier i klassen. Slutbetyget i samhällskunskap visade sig bli proportionellt mot antalet sidor i pakistanienarbetet. Flickorna fick högst betyg och pakistaniern fick lägst. Den andra invandraren var från Afrika. Hon fick vara Lucia ett år.
Naturvetenskap och matematik har alltid varit mina bästa skolämnen. Men på natur fick vi även välja mellan en termin filosofi eller psykologi. Pojkarna valde filosofi och flickorna valde psykologi. Det var lika naturligt som att pojkarna valde träslöjd i grundskolan och flickorna syslöjd. Filosofikursen var kort men gjorde stort intryck på mig. Det visade sig att de gamla grekerna redan hade tänkt de flesta tänkvärda tankar. Vi fick lära oss tankereda, logik, slutledning, skillnaden mellan implikation och ekvivalens. Tänk om de folkvalda tvingades studera logik en vecka och sedan tala och agera i enlighet med logik och förnuft.
Vetenskapsteori var en intressant del av filosofin och jag minns tydligt än idag en liknelse vi fick studera. Den är en dialog mellan två personer som diskuterar fenomenet friktion. En av debattanterna, Faust, hävdar att friktion orsakas av små demoner. Han försöker bygga en pseudovetenskaplig teori på det. Den andre har invändningar men Faust har alltid en alternativ demonförklaring. Liknelsen är högst relevant idag i vårt post-sanning-samhälle. Så fort jag råkar höra nyheter med fantastiska pseudovetenskapliga förklaringar så tänker jag på min gamle filosofilärare. Från myndigheter och folkvalda kommer den ena bortförklaringen efter den andra. Det handlar inte längre om att förmedla sanning, utan om att i det längsta bortförklara och försvara “Sverigebilden”. Energipriserna stiger på grund av Putin, inte på grund av att vi stänger kärnkraft och ersätter dem med väderkvarnar. Invandrarnas våld beror på svenskarnas rasism och om vi bara ger dem mer pengar blir de snart precis som vi. Kvinnor är sönderstressade på grund av för lite feminism. De ökande våldtäkterna ökar egentligen inte, utan minskar, men om de ändå ökar beror det på den ständigt stigande anmälningsbenägenheten, vilket ju är en positiv sak! Den höga arbetslösheten är en tillgång för näringslivet. Den allmänna vården går på knäna och det är den privata vårdens fel. Hög skatt skapar välstånd, låg skatt orsakar fattigdom. Stigande priser är naturligt, fast om det ändå skulle vara centralbankernas fel så är inflation i alla fall nyttigt. Om vi ger mer makt till EU får vi mer frihet. Covid-vaccinerna är säkra och effektiva, men om någon ändå dör av vaccinet skulle han definitivt råkat värre ut utan.
Här följer liknelsen. Istället för friktion kan du sätta in valfritt katastrofalt svenskt samhällsfenomen.
Liknelsen om de små demonerna
Du och Faust har en olika åsikter angående friktionens natur. Du tror att en rullande kula stoppas av friktion. Faust vill övertyga dig om att den faktiskt stoppas av en flock listiga små demoner.
Du: Jag tror inte på demoner.
Faust: Det gör jag.
D: I vilket fall så förstår jag inte hur demoner kan skapa friktion.
F: De bara ställer sig framför saker och trycker på för att hindra dem att flytta sig.
D: Jag kan inte se några demoner ens på den allra skrovligaste bordsyta.
F: De är för små, nästan genomskinliga.
D: Men det är mer friktion på grövre ytor.
F: Fler demoner.
D: Olja hjälper.
F: Olja dränker demoner.
D: Om jag polerar bordet blir det mindre friktion och kulan rullar längre.
F: Du torkar bort demonerna; det blir färre som trycker tillbaka.
D: En tyngre kula möter mer friktion.
F: Fler demoner trycker emot den och den krossar deras ben mer.
D: Om jag lägger en grov tegelsten på bordet kan jag trycka mot friktionen med större och större kraft, till en viss gräns, och tegelstenen ligger stilla, för friktionen motverkar precis mitt tryck.
F: Så klart. Demonerna trycker precis lagom hårt för att hindra dig från att förflytta tegelstenen, men det finns en gräns för deras styrka, bortom vilken de kollapsar.
D: Men när jag trycker tillräckligt hårt och tegelstenen börjar röra sig trycker friktionen emot medan tegelstenen förflyttar sig.
F: Ja, när de väl har kollapsat krossas demonerna av tegelstenen. Det är krossandet av deras ben som motverkar glidningen.
D: Jag kan inte känna dem.
F: Dra ditt finger längs med bordet.
D: Friktion följer exakta lagar. Till exempel visar experiment att en tegelsten som glider på ett bord utsätts för ett friktionsmotstånd som är oberoende av hastigheten.
F: Självklart. Samma antal demoner att krossa, oavsett hur snabbt du kör över dem.
D: Om man skjuter en tegelsten längs bordet om och om igen är friktionen densamma varje gång. Demonerna borde krossas första gången.
F: Ja, men de förökar sig otroligt snabbt.
D: Det finns fler friktionslagar. Till exempel är friktionsmotståndet proportionellt mot trycket som håller ihop ytorna.
F: Demonerna bor i ytans porer. Mer tryck gör att fler av dem springer ut för att trycka emot och bli krossade. Demonerna agerar på precis rätt sätt för att trycka och dra med just de krafterna du finner i dina experiment.
Och så vidare.
Vi lever i en tid där överheten ständigt ljuger för att skydda en falsk världsbild. De presterar inte bara fantasifulla alternativa fakta utan även fantastiska alternativa förklaringar. Men det närmar sig slutet. Sanningen kommer alltid ifatt. Och då är vi redo att ta tillbaka vad som är vårt.