onsdag, januari 26, 2022
HemKulturEkomodernismens bojor: Eller hur jag slappnade av och lärde mig älska Birger...

Ekomodernismens bojor: Eller hur jag slappnade av och lärde mig älska Birger Schlaug

Jag lyssnade nyligen på en intervju med José González i Strålande tider1 och den gav mig en sådan känsla av deja vu att jag för ett ögonblick undrade om all jazztobak under studietiden ändå satt sig i min fettvävnad. Istället för att höra González så hörde jag helt enkelt Johan Simu anno 2007.

González verkar förvisso vara en intelligent och öppensinnad karl så det här inlägget är inte en kritik av honom utan snarare en ingång till ett ämne jag grunnat på. Kan man bryta lös kärnkraften från framstegsmyten eller är de obönhörligt sammanvävda? För att förstå vad jag menar så måste vi undersöka vilken världsbild González förfäktar.

González beskriver det som att han står på tre pelare, ekomodernism, effektiv altruism och sekulär humanism och såhär förstår jag de tre begreppen:

  • Ekomodernismens huvudtes är att man bevarar naturen bäst genom att frikoppla mänsklig aktivitet från naturen och detta åstadkommer man genom accelererad teknologisk utveckling. Ekomodernister vill se en storskalig utrullning av genteknik, konstgödsel, kärnkraft, syntetiskt kött och har förmodligen även futuristiska tankar så som gruvdrift på asteroider och kupolstäder. Freeman Dyson torde var en bra förespråkare av hur det kan se ut om man drar det till sin logiska slutpunkt med artificiella fotosyntetiserande livsformer, dysonsfärer och naturen som stora trädgårdar som vi bevarar.
  • Effektiv altruism går ut på att använda forskning och förnuft för att utröna hur man maximerar nyttan för andra. Ekonomisk tillväxt för att lyfta hela världen till västvärldens materiella levnadsstandard är en viktig faktor. Hans Rosling kan nog ses som en apostel för denna attityd.
  • Sekulär humanism bygger på sekulär etik, mänskligt förnuft och filosofisk materialism. Allt kan förklaras med materia och naturlagar, det finns ingen gud eller absolut moral och vi måste försöka bygga en etik på den grunden. Här hittar vi figurer som Stephen Fry, Christopher Hitchens, Richard Dawkins och Daniel Dennett.

Alla tre tankeströmmar hör i mina ögon egentligen till transhumanismen2, grundtanken är att människans förnuft är det primära och med förnuftets hjälp så kan vi på rationell väg skapa en bättre värld för alla människor. Transhumanismen har även skapat sin egna eskatologi med den teknologiska singulariteten och sin egna gudom i singularitetens övermänskligt intelligenta AI. Nu tyr väl sig knappast alla ekomodernister till idéer om gudomliga AIs och den teknologiska singulariteten men det är samma grundläggande tanke om tekniken som en frälsande kraft som driver dem.

Jag själv trodde på allt det här en gång i tiden. Man kan se det i en intervju en student gjorde med mig för sin examensavhandling som behandlade natursyn och attityd till uranbrytning3:

Simu ser inte något kortsiktigt problem med den globala resursanvändningen då resurserna är så omfattande. Dock tror han att det i framtiden antagligen kommer ske en frikoppling mellan industriell aktivitet och jordens ekosystem, t.ex. med mineralutvinning från asteroider, som kommer garantera mänsklighetens fortsatta utveckling utan att äventyra vår egen livsmiljö.

Ett annat exempel är ett inlägg jag skrev på min gamla blogg om behovet av en ny miljöideologi4:

en ideologi som gör folk mogna nog att titta på problemen och sen med hjälp av vetenskap och teknik tar fram lösningar utan att påverkas av ignorans, propaganda eller partipolitik. Seriösa och ärliga miljövänner kan inte längre motarbeta vetenskapliga och tekniska framsteg som kan rädda miljontals liv och reducera vår påverkan på ekosystemet.
Det behövs en miljöideologi där främsta prioriteten är att se till att hela mänsklighetens barn och barnbarn kommer leva i en värld där de har god tillgång till frisk luft, rent vatten, gott om mat och en levnadsstandard minst lika hög som vår egen. Dit tar vi oss med rationalism, vetenskap, teknik och en tro på människan själv!

Jag är skapligt säker på att jag ej hade kommit i kontakt med begreppet ekomodernism när jag skrev det (2007) men det är samma tankar det handlar om, det ligger i luften så att säga. Märk väl hur jag formulerade mig, utan att påverkas av… partipolitik. Jag var med andra ord övertygad om att mina åsikter var bortom ideologi och att jag hade en rationell och objektiv syn på världen. Samma självbild skiner igenom hos González då han funderar på hur man retoriskt ska nå kärnkraftsmotståndarna och resonerar kring vilka faktafel de lider av. Underförstått är att motståndarna har objektivt fel och det handlar endast om att komma på hur man bäst förklarar det åt dem. Att González själv missar något väsentligt föresvävar inte honom.

Det märkligaste kommer dock fram när González hävdar att ekomodernismen står i ett motsatsförhållande både till Greta och dagens miljörörelse och även till storkapitalet. Han tror att ekomodernismen är en upplyst minoritetsuppfattning. Det finns säkerligen någon lustig psykologisk effekt som gör att folk vill känna sig som underdogs5 men är ekomodernister verkligen underdogs och i konflikt med miljörörelsen?

Låt oss studera vilka ord och termer exempelvis Per Bolund slänger runt i ett av sina tal vid World Economic Forum (WEF)6

Transformative change

Too late to use old solutions in a new world that is rapidly evolving

New innovative methods

Accelerate 2030 agenda

Som vi kan höra så pratar Bolund som vilken ekomodernist som helst, det är idel accelererad teknologisk innovation som ska rädda världen. Skillnaden mellan González och Bolund ligger i vilken teknik de föredrar men inte i målsättning eller tillvägagångssätt. Greta är inte heller egentligen något undantag, hon förespråkar samma tekniska lösningar7 bara kryddat med lite arvssyndsretorik.

Hur ser ekomodernisterna och miljörörelsens ställning ut gentemot makten och kapitalet? Det ger sig direkt man tänker på att ovan nämnda miljökämpar gång på gång bjuds in för att tala inför mäktiga sammanslutningar så som World Economic Forum, Davos, EU och FN. Ena dagen framträder Greta, andra dagen Gates eller Rosling. Helt uppenbart existerar ingen konflikt, du ger inte din fiende en plattform. Retoriken man hör från figurer som Gates eller Schwab är dessutom densamma som från Bolund eller González, vi måste transformera samhället med teknikens hjälp för att göra det grönt och jämställt. De är alla ekomodernister och sekulära humanister som rationellt vill planera världen för att uppnå de mål som kanske bäst summeras i de 17 mål som har ställts upp i Agenda 20308 . Ekomodernismen är världselitens ideologi.

González, Greta, Bolund, Gates och de stora fonderna9 är alltså olika uttryck för samma tanke. Bra säger du möjligtvis. Kanske har kapitalet och politikerna äntligen sett miljöproblemen i vitögat! Kanske… Ett annat alternativ är dock att det är helt galna mål de strävar mot! Rationalitet som vägledande princip säger trots allt inget om målens sundhet, bara något om hur man väljer metoder för att uppnå målet.

Alla mina medel är sunda, men mitt motiv och mitt uppsåt galna
– Ahab i Moby Dick

Det är här jag skiljer mig från González eller 2009 års upplaga av Johan Simu. Det finns nämligen väldigt mycket implicit i González världsbild som i mina ögon är galet. Tankar så som att ständigt ökande materiell levnadsstandard är av godo, att vi oundvikligen kommer bli fler än tio miljarder människor på jorden, att det är en god gärning att sprida västerländsk kultur till jordens alla hörn genom att bygga ut vårt skolsystem överallt, att lönearbete är att föredra över att vara hemma med familjen. Listan kan göras lång.

Varken González eller någon annan frågar sig varför vi egentligen skulle vilja ha 10 miljarder människor på vår jord som lever medelklassliv, ja vad poängen är med att ha tio miljarder människor överhuvudtaget, vad grundorsaken är till att det finns en massa svältande människor i u-länderna, vad som gör att vi så villigt accepterar skövling av naturen både i Norrland och Amazonas eller om vi själva längre ens vill ha västerländska livsstilar givet den allt större mentala friktionen det innebär i människors liv. Men mer än allt annat så frågar de inte den kanske mest fundamentala frågan…

Löser teknik verkligen några problem?

Spontant så är det en vansinnig fråga. Teknik har uppenbarligen frigjort de flesta från åkrarna, uppfunnit mirakulösa kurer mot tidigare livshotande sjukdomar och gett oss magiska skärmar som kan sätta oss i kontakt med folk på andra sida planeten. Allt det är sant men samtidigt är det teknik som gjorde att folk började bryta ryggen med att plöja åkrarna från första början, teknik som gav människan en mobilitet och befolkningstäthet som gjorde att dödliga sjukdomar kunde spridas, teknik som fick oss att bry oss om vad människor på andra sidan jorden har för sig.

Låt oss titta på den andra extremen. Hur många problem har egentligen jägar-samlare? De svälter praktiskt taget aldrig eftersom de har ett större mångfald av matkällor10 och färre munnar att föda än jordbrukande samhällen, de är hälsosammare11, deras liv är fyllda med lek, sång och samvaro och de kan knappt begripa konceptet stress eftersom de har en helt annan syn på tiden12. Hur mycket de egentligen arbetar är omtvistat13 men framförallt så är det svårt att definiera vad som är lek och vad som är arbete för dem eftersom det är en konstlad dikotomi som skapats av oss moderna människor eftersom vi, till skillnad från dem, till stor del ogillar vad vi jobbar med.

Visst finns det ett överflöde av våld och brutalitet14 och annan misär även hos jägar-samlarna, jag vill inte skönmåla den ädla vilden. Men de relationsbaserade problem som de lider av lider även vi av. Som bäst har vi delegerat det eller sopat det under mattan och några tekniska lösningar finns ej.

Massvält, befolkningsexplosionen, välfärdssjukdomar, stressyndrom, storskalig miljöförstöring15, pandemier, allt det är sidoeffekter av teknik och om man får tro skarptänkta antropologer som Joseph Tainter så skapar teknik nästan alltid mer problem än den löser16. Därför ser vi dessa ständiga cykler där civilisationer blomstrar för att sedan kollapsa under tyngden av sin egna komplexitet när de nya problem, som uppstår när man löser gamla problem, i sin tur inte längre kan lösas. Idag är vi fullt upptagna med att försöka hitta tekniska lösningar på de av tekniken orsakade problemen och även om de tekniska lösningarna fungerar så kommer de föra med sig nya problem vi ej kan förutse idag.

Själva grundtanken att teknisk innovation är lösningen på alla problem är alltså djupt problematisk. Det är när man inser det som man inser att framstegsmyten är just en myt. Vi har under de senaste århundradena utvecklat tekniken och naturvetenskapen till magiska nivåer men vad har egentligen blivit bättre? Vi har inte kommit ett steg närmare svaren på hur man lever ett gott liv, vad det innebär att vara en god människa, hur man finner lycka och mening eller vad människans roll är i kosmos. Om tekniken och naturvetenskapen har gjort något så är det snarare att relegera sådana frågor till flummkategorin vilket har som konsekvens att vi inom de områdena framstår som primitiva barbarer jämfört med våra egna vikingaförfäder, de gamla grekerna eller orientens antika civilisationer. Vi kan skicka sonder till Saturnus månar samtidigt som allt fler knarkar sönder sig eftersom de inte klarar av det moderna livets ständiga stress.

Vissa av utvecklingens frukter är sannerligen söta så som storslagen arkitektur17, djuplodande litteratur, gripande symfonier och fascinerande naturvetenskap. Den stora frågan för oss människor är dock om de sakerna är värt allt det andra och om vi faktiskt finner det mödan värt så kräver det ändå inte en överbefolkad och förorenad värld.

Population was 10 percent of what it is now about the year 1650! At that time the 550 million or so souls on earth were living in the presence of great architecture, art, and literature and debating long-established philosophies and religions — the same ones we still are grappling with.
– Gary Snyder, The Practice of the Wild18

Inget visar nog hur tekniken ställer till det lika väl som den gröna revolutionen19 inom matproduktion. Den har hyllats som att ha räddat oräkneligt antal liv men det är ett logiskt felslut. Bara för att vi idag kan föda tio gånger fler människor än för hundra år sedan så innebär det inte att flera miljarder skulle ha dött av svält utan revolutionen, snarare så skulle de aldrig ha fötts.

growing more food invariably results in an increase in population; every time you increase food production, your population is going to increase.
– Daniel Quinn, Ishmael20

Och priset av alla dessa nya munnar att mätta är att allt vår föda idag är skräp, ohälsosam massproduktion av undermålig kvalitet som leder till fetmaepidemier och välfärdssjukdomar. Det är en feature, inte en bug, att ekologisk odling har lägre produktivitet. Man ska inte kunna föda lika många munnar!

Så där står vi idag. Vi är fast i en ekomodernistisk världsbild som anammats av så gott som alla aktörer från höger till vänster, från rebell till potentat, från fondförvaltare till miljöpartist. En ekomodernism som är så inpräntad i vår kultur att vi knappt kan tänka utan den. Vi har stampat ner gaspedalen och utvecklar tekniken så snabbt vi bara kan enkom för att vi kan, blinda för vad som finns bortom kurvan som närmar sig och det har pågått så länge att vi inte tror det finns något annat val, det framstår som en naturlag, vi vet inte hur vi ska lätta på foten.

Då återkommer vi till undertitel till det här inlägget, hur jag slappnade av och lärde mig älska Birger Schlaug. Birger, Birger, hur många gånger var inte mitt yngre jag inne på din blogg och förklarade hur fel du har, hur fel du har om alla tekniska detaljer du häver ur dig, samtidigt var jag själv helt blind för det större budskap du ville förmedla. För att vara lite schysst mot mitt yngre jag så är Birger faktiskt helt teknisk inkompetent och det sticker naturligtvis i ögonen på en ung teknikentusiast. Ännu värre så har Birger kört fast i träsket att försöka reglera sig ur alla problem vilket är en småsint politikerattityd som inte leder något vart, ännu en av modernitetens tankefällor, men Birger har definitivt sina bra stunder, i synnerhet när han kanaliserar föregångare som Elin Wägner eller Elisbeth Tamm som var tidiga feminister och miljökämpar som kunde skriva saker som är helt otänkbara idag21:

Vi har tidigare sökt teckna och bedöma den snabba omvandlingsprocess som nu slagit igenom till en full mekanistisk inställning. Den utvecklingen har icke kunnat notera en fullständig seger förrän kvinnorna släppet taget om sina hävdvunna arbetsområden. På samma sätt kan icke en stat bli totalitär förrän hemmen, som varit en makt vilken staten fått ta hänsyn till, blivit fullkomligt sönderbrutna.

Mot dagens ideal: mekanisering, specialisering och fart, ställer vi medvetet upp de ideal som vi tror blir morgondagens: självverksamhet -mångsidighet -tålamod

En av många orsaker till den våldsamma folkökningen under de gångna århundradet är säkert den, att det nära sambandet mellan familjens och potatislandets storlek icke längre kvarstod åskådligt klart, när ett helt befolkningsskikt, som tidigare dragit fram på jorden, genom industrien lösgjordes från henne.

Birger och de andra tidiga miljöpartisterna var ett annat sorts djur än de slipsprydda karriäristekomodernisterna som idag driver partiet. De försökte åtminstone tänka annorlunda22, de försökte föreställa sig en värld som inte bygger på framstegsmyten, på eviga förändringar för förändringarnas egna skull. Tyvärr fastnade de i en fruktlös kamp mot en specifik teknik som de ej begrep istället för att lägga energin på att förmedla det budskap som var viktigt.

They made an ingenuous and disorganized effort to escape from captivity but ultimately failed, because they were unable to find the bars of the cage. If you can’t discover what’s keeping you in, the will to get out soon becomes confused and ineffectual.
– Daniel Quinn, Ishmael

För dem var kärnenergin förmodligen inte så mycket en specifik teknik utan den var den främsta symbolen för hela tekniksamhället. När kärnkraftsförespråkarna trodde att diskussionen handlade om halveringstider eller olycksrisker så möttes de en kompakt mur av gallimatias eftersom det aldrig var det som var problemet egentligen. Poängen var att om kärnenergin kunde besegras så kanske hela samhällsskutan kunde styras in på en annan kurs och därmed var alla medel tillåtna, inklusive lögnen. Idag återstår lögnen som en grundpelare i miljöpartiet men kursändringen har de sedan länge glömt bort.

González är ännu fast i just den falska diskussionen där han ondgör sig över lögnen men värre är att han är en globalistisk utopiskt. När han deklarerar att det lokala känns puttenuttigt och att han föredrar det globala perspektivet så förstår man att det inte finns något genuint miljöintresse där. De som älskar skogen och den lilla tjärnen som ligger en kort promenad bort och som vill leva ett lokalt förankrat liv fritt från globala utopier och likriktning är motsatsen till González. Ekomodernisternas dröm om en frikoppling av människan från naturen är en steril teknologisk mardröm för de som vill leva ett liv i samklang med naturen.

Separatism eller samklang, det är kanske där skiljelinjen går. Separatisterna tror att deras dröm kan uppnås med accelererande teknikutveckling, de andra vet att teknik är det sista som behövs för deras mål.

Det har tagit mig tio år och många tankeställare för att börja förstå de här distinktionerna och smälta vad teknikutvecklingen egentligen för med sig. González och ekomodernisterna säger att vi inte kan rädda “världen” (dvs klimatet, tvättmaskinstillgängligheten i Sudan, isbjörnarna, ja välj din favorit) genom att individer förändrar sina liv, fokus måste vara på att omdana den industriell teknologi och där passar den storskalig kärnenergi utmärkt väl in.

Jag tänker nuförtiden tvärtom. Det är bara om individerna förändrar sin världsbild som vi kan undvika en överbefolkad och utarmad planet där vi tvingas livnär oss på kackerlacksburgare för att kunna packa in fler människor överallt. Lyckligtvis så har stora världsbildsförändringar skett tidigare i historien, det går att byta kurs:

there was once a people who constructed a vast network of irrigation canals in order to farm the deserts of what is now southeastern Arizona. They maintained these canals for three thousand years and built a fairly advanced civilization, but in the end they were free to say, ‘This is a toilsome and unsatisfying way to live, so to hell with it.’ They simply walked away from the whole thing and put it so totally out of mind that we don’t even know what they called themselves. The only name we have for them is one the Pima Indians gave them: Hohokam—those who vanished.
– Daniel Quinn, Ishmael

Hur påbörjar man en sådan förändring? Det är en stor fråga som jag inte har några svar på men om även en tekniknaivist som jag själv kan svänga så kan andra göra det. Förslagsvis så börjar man med Kaczynskis manifest23 och Jacques Elluls24 och Daniel Quinns böcker25.

Men då återkommer vi till min fråga i början, vilken roll har kärnenergi egentligen i det hela? Kan vi ha sockenreaktorer utan att få övervakningssamhällen, nationalstater, korrupta överstatliga organ, globala logistikkedjor, överbefolkning, sociala medier och insektsproteinpulver på köpet? Min magkänsla säger mig att kärnenergi har en väldigt stor decentraliserande potential och just precis därför ratas den av de som vill driva världen i den andra riktningen. Jag är dock inte alls säker på min sak. Det får bli ett ämnet som vi utforskar i framtida inlägg.


  1. Strålande Tider : Avsnitt 4 – Kärnkraft, ekopragmatism och humanism med José González ↩︎
  2. Transhumanismen har givetvis diskuterats i sveriges bästa podd, Myter och Mysterier Del 13: TRANSHUMANISM ↩︎
  3. Per Mårtensson : Åsikter om uranbrytning – En studie kring argument och natursyn ↩︎
  4. Johan Simu : Det behövs en ny miljöideologi ↩︎
  5. Det är ungefär lika skruvat som alla militanta ateister som går runt och tror att kristendomen ännu är den dominanta makten i västvärlden som måste bekämpas ↩︎
  6. Per Bolund talar vid WEC : Innovating to meet the 2030 global goals ↩︎
  7. European Comission : Greta Thunberg visits CO2 capture technology plant ↩︎
  8. Regeringen : Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling ↩︎
  9. Blackrock – How green is your bond? ↩︎
  10. Berbesque med flera : Hunter-gatherers have less famine than agriculturalists ↩︎
  11. Pontzer med flera : Hunter-gatherers as models in public health ↩︎
  12. Roland Paulsen diskuterar det i Tänk om : En studie i oro ↩︎
  13. Som exempel kan kan kontrastera Ted Kaczynskis beskrivning av jägar-samlar livet med Daniel Quinns ↩︎
  14. I Kacynskis artikel om jägar-samlar livet ovan så beskriver han väl hur våld, förtryck och ojämlikhet finns överallt bland även dem. ↩︎
  15. Det är sant att även jägar-samlare kunde jaga djurarter till utrotning vilket visar att till och med tekniker som pilbågar och sput orsakar nya problem. Jägar-samlarna kunde dock inte komma i närheten av den skövling som exempelvis vindkraften idag orsakar. ↩︎
  16. Joseph Tainter on The Dynamics of the Collapse of Human Civilization ↩︎
  17. Men till och med stenåldersfolk överträffar dagens betongbunkrar Çatalhöyük ↩︎
  18. Gary Snyder : The Practice of the Wild ↩︎
  19. Wikipedia : Den gröna revolutionen ↩︎
  20. Daniel Quinn : Ishmael ↩︎
  21. Elin Wägner och Elisabet Tamm : Fred med jorden ↩︎
  22. Birger Schlaug : Från tillväxt till utveckling ↩︎
  23. Ted Kaczynski : Industrial Society and Its Future ↩︎
  24. Jacques Ellul : The Technological Society och Propaganda ↩︎
  25. Daniel Quinn Tidigare nämnda Ishmael och The Story of B ↩︎
Johan Simu
Fysiker och bokmal i evig jakt på ledtrådarna som kan förklara modernitetens abnorma galenskap.
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här