Under århundraden levde den lilla människan huvudsakligen sitt liv inom en trängre krets av människor. Ett hushåll bestående av familj eller utökad familj. Ibland till den knuten arbetskraft. Ungefär som i Emil i Lönneberga. Andra människor träffade man sparsamt och kanske framförallt i kyrkan. Det var där man fick maktens narrativ inpräntat.
Med tiden kom boktryckarkonsten. Böcker – inte minst bibeln – kunde spridas till de som var läskunniga och hade råd med så dyra saker.
I mitten av 1800-talet började järnvägen byggas. Tidningstryckandet förbättrades och läskunnigheten hos folket ökade. Lägg till det trådtelegrafin. Nu kunde nyheter spridas i en makalös fart jämfört med tidigare. Så även den bild av sakernas tillstånd som tidningarna ville skulle råda.
Framsteg inom fysiken under 1800-talet möjliggjorde uppfinnandet av radion. 1925 sände Radiotjänst – Sveriges Radios föregångare – för första gången. Att inneha en radiomottagare var licensbelagt av staten. På 14 år växte antalet licensinnehavare till en miljon. Nyheter och propaganda kunde från och med andra världskriget nå rakt in i en majoritet av hushållen.
På 1950-talet kompletterades radion med television. Rösterna fick ansikten och etablerandet av folkkära sanningsägare blev ännu starkare.
Så förflyter tiden fram till internets implementering. I slutet på 1990-talet installeras de första bredbandsnäten och under de följande 20 åren förläggs fiber över hela landet. Alla ska med och Stefan Löfvens regering avsätter miljarder och åter miljarder skattekronor till att subventionera fiber till rikets alla skrymslen och vrår.
Man ger utvecklingen ett namn: Digitalisering.
Här avviker utvecklingen från det som förevarit. Då centraliserades maktens megafoner alltmer. Från kyrkan till tidningen till en statskontrollerad radio och TV som på ett ögonblick nådde nära nog alla. Med internet sker något nytt: folket kan komma i kontakt med varandra över stora avstånd och inte bara i telefonens tvåsamhet. Man möter inte längre andra främst på kyrkbacken, utan varsomhelst och närsomhelst. Folket kan utveckla och sprida helt egna narrativ. Diskutera, debattera och sprida det egna skrivna ordet.
Internet förändrar snabbt det politiska landskapet. Missnöjet med invandringen kan luftas på internet och Sverigedemokraterna växer i takt med att väljarna blir uppkopplade. Från 0,37% i riksdagsvalet 1998 när internet är i sin linda, till riksdagsinträde 2010.
På 2010-talet introduceras smarttelefonen. Idag äger nära nog alla en sådan. Detta har medfört en berättigad oro över övervakning, avlyssning och att såväl stat som privata intressen styr och påverkar de plattformar där folket möts. Då i akt och mening att forma opinion som främjar de egna intressena.
Kanske kan man sammanfatta den digitala utvecklingen med att kommunikation har blivit extremt enkelt och att tillgången till musik, film och det skrivna ordet exploderat. Därtill har livet förenklats på en rad sätt i sammanhanget ”handel”. Denna utveckling skuggas delvis av övervaknings- och integritetsfrågor.
Med den här texten vill jag dock peka på något annat som smarttelefonrevolutionen fört med sig: varje medborgare kan idag vara en journalist som övervakar och dokumenterar samtiden. Alla bär med sig en kamera. De flesta kan därför fotografera och filma i varje given situation. Nu kan inte bara det skrivna ordet produceras och spridas. Den enskilde kan producera foto- och videodokumentation, samt sprida den över världen.
Detta tillstånd är helt nytt och kommer att få konsekvenser vi ännu inte kan förstå eller förutse fullt ut.
Två krig pågår och ägnas betydande tid i media. Det ryskukrainska kriget är det mest dokumenterade kriget i historien. Video från alla typer av strid och från alla vapenslag finns i en mängd som är större än den från alla tidigare krig sammantaget. Och materialet blir löpande tillgängligt för hela världen.
Svensk massmedia agerar fortfarande som om så inte skulle vara fallet.
2014 bombade Israel civilbefolkningen i Gaza med flyg och artilleri. Drygt 2000 palestinier dog. Samma år dog färre än ett dussin israeler i konflikten. Foto- och videomaterial från detta ”krig” finns i mindre mängd. Invånarna i Gaza ägde inte smarttelefoner… och knappt övriga världens befolkning heller. Även om material hade funnits, så kunde det inte spridas nämnvärt.
Idag är det annorlunda. Israels handlingar i Gaza är extremt väldokumenterade. Man kommer förföljas av sitt eget agerande i decennier. I 100 år framåt, eller mer, kommer nya generationer kunna se hundratals timmar med videomaterial där synnerligen döda barn och spädbarn grävs fram ur rasmassorna från det som tidigare var palestinska hem.
Det är inte längre segraren som skriver historien. Monopolet är brutet.
