Folkrätt

I januari 2017 passerade Sveriges folkmängd 10-miljonerstrecket. Idag, fem år senare, har folkmängden ökat med ytterligare 440 000 invånare. Knappt 100 000 per år. 

Skillnaden i antal mellan födda och döda, ligger årligen på ett födelseöverskott om ca +15-30 000. Resten av befolkningsökningen är invandring. Ökningstakten är värdig födelsetalen hos ett U-land, men den summerade fruktsamheten (som det kallas hos Statistiska Centralbyrån) överstiger 2,1 barn per kvinna i endast 34 av rikets 290 kommuner. Och bland de med högst fruktsamhet finner man kommuner som Lessebo, Hultsfred, Hylte och Ljusnarsberg. Kommuner som tagit emot stora mängder invandrare och där andelen barn födda till två utrikesfödda föräldrar varit hög de senaste åren. 

(2,1 barn per kvinna är den nivå som teoretiskt krävs för att uthålligt behålla ett samhälles befolkningsmängd vid ingen in- eller utvandring). 

Drygt 2 miljoner av rikets invånare är födda i ett annat land än Sverige. Fler av invånarna är födda i Syrien – 193 594 st närmare bestämt – än i Finland. Även de irakiskfödda är fler än de finskfödda. Sverige sägs ha 20-40 000 samer och gruppen har rätteligen status som s.k. nationell minoritet. Jämför det med att bland de utrikes födda finns det nio nationaliteter där gruppen är större än 40 000 och född i Asien eller Afrika. Arabiska, inte finska, är rikets näst största språk och antalet invånare födda i Kina aspirerar med sina 36 000 på att passera den övre uppskattningen av antalet samer i riket. 

Utvecklingen har gått rasande snabbt. Får jag leva ett normallångt liv och kolonisationspolitiken tillåts fortsätta föras, kommer jag att hinna uppleva en dag då etniska svenskar blir en minoritet i Sverige. Att påstå detta är en konspirationsteori enligt Expo m.fl. propagandacentraler, inklusive flera av riksdagspartierna. 

Vi kan slå fast detta: Sverige är en mångkultur och har så blivit genom en medvetet förd politik. 

***

Den etniskt svenska gruppens folkliga anspråk kommer att växa i takt med att dess andel av befolkningen krymper. Centralt kommer att vara frågan om vilken status det svenska ska ha i ett mångkulturellt Sverige. Parallellt kommer vissa invandrargruppers krav på att samhället ska anpassas till deras kultur, att öka när de växer i storlek. Konflikter mellan svenskar och andra etniska grupper kommer att bli fler och svårare, liksom konflikter mellan andra etniciteter kommer att utvecklas på samma sätt. En utblick i såväl världen som historien visar att mångkulturella samhällen är konfliktfyllda och våldsamma. Relativt lugn i mångkulturer råder endast under totalitära och repressiva styren. Det är inte orimligt att fråga sig om demokrati och mångkultur alls kan samexistera någon längre tid utan att samhället eroderar. 

Nationalism hos vita europeiska folk skys som pesten av de som förespråkat massinvandringen. Andra folks nationalism har kunnat fördras. Expo ondgör sig inte över nationalistiska länder som Japan, Sydkorea eller Thailand, trots att inga ”nykoreaner” står att finna och att japansk migrationspolitik måste framstå som ren rasism för dem. När jag har politiska åsikter som är helt mainstream i dessa länder, är jag däremot klandervärd och att anse som ett hot. Vit och europé – som sådan ska jag veta min plats och inte ta nationalistisk ton. 

Därför har kurdiska kulturpersonligheter i Sverige kunnat vara utpräglade nationalister. Iranier kan finna ett äldreboende där man talar persiska och månar om att de boende ska känna igen sig i kulturellt avseende. Svenska nationalister åsiktsregistreras däremot och vad kan en svensk kräva på ett äldreboende idag? 

***

Sådana dubbla folkliga måttstockar kan nu inte bestå någon längre tid och de är redan under uppluckring. Utvecklingen har nått därhän att svenskarnas krympande andel inte kan undgå massinvandringens förespråkare och de tvingas förhålla sig till den. Man har i princip valet emellan att 1) ge svenskar och andra europeiska folk samma rätt till en folklig nationalism som den man tillerkänt uigurer och tibetaner inför Kinas kolonisation och kulturimperialism, respektive 2) att spola ut all världens folkliga nationalism med badvattnet.

Man har valt det senare. Man kan helt enkelt inte kritisera den hankinesiska kolonisationen av Tibet eller stölden av uigurernas land, samtidigt som man skrattar åt begreppet folkutbyte och benämner dess användare foliehattar. 

Dalai Lama förutsåg utvecklingen. Den brittiska tidningen The Independent citerade den tibetanske ledaren den 14 september 2018:

“Receive them, help them, educate them … but ultimately they should develop their own country,” the 83-year-old said, when speaking about refugees.

“I think Europe belongs to the Europeans.”

Passande nog uttalade Lama orden på konferens i Malmö. En slags poetisk rättvisa, om än till priset av att Lama brändes på bål. 

Hur väl än kvinnliga kurdiska soldater passar i ett södermalmskt feministiskt perspektiv, så kommer kurdfrågan att svalna, tyna och dö med rådande maktstrukturer i Sverige och Västeuropa. Özz Nujens kurdnationalism kommer att bli persona non grata. Palestinafrågan kommer gå från blod och jord, till att handla om hur Israel ”behandlar” palestinier. Och de kinesiska uppfostringslägren där såväl uiguriska barn som vuxna män omprogrammeras i hundratusentals, är redan glömda av det etablissemang som gör anspråk på att vara det godas beskyddare.

Allt för ett högre syfte: väck inte den europeiska björn som sover.