Folkutbytet för vänsterblivna

Begreppet ”folkutbyte” har märkligt nog aktualiserats av mainstremmedia. Det följer på något slags avslöjande Kalla Fakta anser sig ha gjort. Sverigedemokraternas Mattias Karlsson har författat en text vars innehåll väckt ont blod hos journalisterna. 

Hur massmedia hanterar massinvandring och folkutbyte är intressant för en kritiker av förd invandringspolitik. Intressant är även folkutbytet, då ett sådant är en realitet och pågående. Den här texten är ett försök att förklara den saken för vänstersinnade människor. 

Till min hjälp tar jag Stiftelsen Expo respektive tillgänglig statistik från SCB, samt statistiska uppgifter från andra öppna källor. 

Vi börjar med att slå fast ett enkelt demografiskt faktum: ett lands folkmängd kan endast växa genom två mekanismer – födslar och invandring. Föds det fler barn än det dör människor så bidrar det till befolkningstillväxt. Är invandringen högre än utvandringen så bidrar även det. 

Vilken fruktsamhet måste ett modernt välfärdsland ha för att befolkningen ska förbli densamma vid ingen invandring? Man brukar ange 2,1 födda barn per kvinna. Teoretiskt räcker det förstås med att varje par man och kvinna ger upphov till två nya liv. Hänsyn måste dock tas till inte bara död genom olyckor och sjukdom som inträffar före det att reproduktion skett, utan även till homosexualitet, transsexualitet och annan psykisk ohälsa, samt andra faktorer som hindrar reproduktivt parbildande.

I Sverige har fruktsamheten legat under 2,1 barn per kvinna under all tid sedan 1970 (den period jag enkelt finner statistik för) med undantag för runt 1990 då en babyboom tryckte upp talet till 2,1 under ett år eller två (källa). Slutsats: Sveriges folkmängd har inte ökat genom positiva födelsetal efter 1970. Alltså har folkmängden ökat genom invandring. 

Hur mycket har den ökat? 1970 var den strax över 8 miljoner. Idag drygt 10,5 miljoner. Det blir 2,5 miljoner på dryga ett halvt sekel. En ökning om 31%.

Det finns ett problem med resonemanget (trots källhänvisningen till SCB); fruktsamhet är ett lite bedrägligt och inte helt väl definierat begrepp. Man finner nämligen att det ackumulerade födelseöverskottet sedan 1970 fram tills idag är positivt. Sålunda har folkmängden ökat genom födslar under perioden, stick i stäv med vad jag ovan påstod. 

Hur stort är det ackumulerade födelseöverskottet? 758 300. Det är antalet av en total befolkningsökning om 2,5 miljoner som är hänförlig till födslar. Resterande 1,74 miljoner är hänförliga till invandring.

Det är viktigt att påtala att tillväxten som sker genom födslar inte är en uteslutande svensk tillväxt. Invandrare och deras ättlingar skaffar naturligtvis också barn. Under perioden 1970 tills idag har fruktsamheten hos utrikes födda kvinnor konsekvent överstigit den hos inrikes födda kvinnor. Svenskarns andel har alltså minskat även genom tillväxten via födslar och inte bara genom den primära invandringen.   

Om folkmängden ökar med 31% på dryga 50 år trots låg fruktsamhet, så torde det vara rimligt att tala i termer av massinvandring och folkutbyte. Det ovan redogjorda för är matematik. Odiskutabelt sant för alla utom barn och svagsinta. 

Ett annat sätt att betrakta invandringen till Sverige är att jämföra med andra länder i Europa. Statista rankade 2018 länderna i Europa efter hur hög andel av befolkningen som var invandrare. Sverige hamnade då med 17,6% på fjärde plats efter Österrike, Schweiz och Luxemburg. Irland och Norge låg strax bakom Sverige. 

Ja men titta! Sverige är inte en udda fågel! Jo, det är vi. Ta Österrike som exempel. Landet är en del av den tyska språkliga gemenskapen. Det finns 100 miljoner tysktalande i Europa. De allra flesta utanför Österrike. De kan med lätthet invandra dit för arbete. Samma argument gäller för Irland och övriga nämnda länder utom Norge; de är delar av stora språkgemenskaper. Norges oljeekonomi har attraherat mängder med invandrare från europeiska länder, men landet har även stora utomeuropeiska migrantgrupper.

Vidare är det inte alls rimligt att mäta invandringen som andel av hela befolkningen. Framtiden bestäms av den fertila och prefertila delen av befolkningen som har för avsikt att leva och verka i Sverige. En gästarbetande indisk man med familj i hemlandet och inga avsikter andra än att arbeta en tid och sedan återvända hem, påverkar inte framtidens svenska demografi. Ett ungt syriskt par med tre barn, PUT och kommuntillhandahållen bostad gör däremot det. 

Ja, arabiska har passerat finska som det näst största språket i Sverige. 29% av grundskoleeleverna är berättigade till modersmålsundervisning. I åldersgruppen 0-24 år är 28% utrikes födda eller barn till två utrikes födda föräldrar. Så ser framtiden ut just nu – minst en av tre invånare kommer inte att vara svensk. Politiken som skapat detta ligger fast. Därmed är det rimligt att extrapolera och prognostisera: vi närmar oss den stund svenskarna blir i minoritet. 

Expo inser att siffrorna är besvärande. Därför vill de aldrig diskutera reda tal. Istället har de antagit en annan strategi: de som invandrar – och deras ättlingar – blir svenskar. Det följer således att ingen invandring ger upphov till ett befolkningsbyte hur stor den än är. Fiffigt, eller hur? 

Dagens amerikaner är i själva verket indianer. Uigurerna behöver inte känna någon oro – kineserna som med våld koloniserar deras land är snart nog uigurer de också. De etniska ryssar som utgör betydligt mer än 60% av Krims befolkning, är egentligen ukrainare.  

(Varje gång jag berättar för högutbildade utomeuropéer på besök i Sverige att den svenska vänstern anser att invandrararna synliga i gatumiljön är eller håller på att bli svenskar – inte bara medborgre – så får jag samma reaktion. Man skrattar.)

Denna strategi har antagits av i stort sett hela medieetablissemanget. När SD:s Richard Jomshof påstår att svenskarna är på väg att bli en minoritet i sitt eget land, replikerar DN:s kulturchef Kristina Lindquist i en text på den egna plattformen: ”Den typen av djupt ideologiska antaganden om vad som utgör ett ”folk” är livsfarliga, och att räkna på det i siffror är ett misstag”.

Varför kulturchefen sätter ordet ”folk” inom citationstecken är inte lätt att förstå. Än mindre vad hon menar med ”ideologiska antaganden om vad som utgör ett folk”. Wikipedia skriver: ”Folk eller folkslag är två benämningar för en större grupp människor som delar gemensamma egenskaper gällande utseende och levnadsmönster”. Alla vet det. 

Varför erbjuda modersmålsundervisning om alla blir svenskar? Varför finns det nationella minoriteter? De är väl svenskar? När det passar är kulturfrälset inte främmande för att använda sig av konceptet ”folk”. Att de sminkar det som ”minoritet” ändrar inte detta faktum. 

Det är specifikt den folkliga identiteten ”svensk” som betraktas som problematisk. Lösningen är att göra den öppen för alla. I sin podd ”Studio Expo” redogör Daniel Poohl m.fl. för Sverigedemokraternas konstruktion ”öppen svenskhet”. Man förstår att konstruktionen är sprungen ur partiets skitnödighet inför det politiska etablissemanget och en strävan att bli accepterade. Från läktarplats kan jag bara konstatera att Expo och SD företräder olika nyanser av samma färg – ty båda säljer svenskheten på öppen marknad. 

Det är bara priset som skiljer sig åt. Expo är billigare.

I samma poddavsnitt lyfter man envist fram idéerna att kritiker av svensk invandringspolitik är dels rasister, dels förklarar samma politiks förande med konspirationsteorier. 

Tankefiguren om rasism fortsätter att reproduceras av två skäl: den ger Expo intäkter och de som påstås vara rasister får aldrig gå i svaromål i öppen debatt. Jag må få insändare publicerade i mina lokala och regionala nyhetstidningar i ämnen som vindkraft eller sjukvårdspolitik, trots att min signatur belastas av tillägget ”Alternativ för Sverige”. Varje försök däremot, att debattera vilka konsekvenser invandringspolitiken kommer att få på lång sikt för Sverige, det svenska folket och dess kultur, möts med kalla handen. (Större tidningars debattsidor är stängda oavsett ämnesval och textens språkliga kvalitet).

Därför får en bredare allmänhet aldrig ta del av det självklara: de flesta nationalister respekterar alla folks rätt till sin kultur och historia. Rätten att vara just ett folk. Vi är inte de som spolar ut den tibetanska babyn med antirasismbadvattnet. Vår drivkraft är inte kulturchauvinism, utan en önskan att bevara det svenska folkets kultur och Sverige som svenskarnas land. Ord, som om de yttras av en palestinier rörande Palestina, är helt okontroversiella. 

Idén att kritiker av invandringspolitiken skulle förklara samma politiks förande med konspirationsteorier, är som kategoriskt påstående falskt. Hanlons rakkniv säger oss att man inte ska förklara med uppsåt och illvilja det som kan förklaras med dumhet. En mycket stor majoritet av invandringsvurmarna är helt enkelt korkade. De förstår inte utfall och konsekvens av eget handlande. Denna fårskock utnyttjas av vissa, likt Expo, för att skapa en försörjningsplattform från vilken man mässar, pekar finger och folkuppfostrar. Känns det månne igen från historien? 

Det hela är så dumt, ändå fortsätter dessa idéer förfäktas av det politiska etablissemanget. Ingen massinvandring. Inget folkutbyte. Alla blir svenskar. Man har sannerligen surrat sig vid ett ideologiskt roder och är beredda att styra skutan mot världens ände, hellre än att erkänna att en kursändring måste till.

Omvärlden kommer inte att ändra sin definition av vad som utgör ett folk. Svenskar kommer inte att betrakta främmande folk som talar ett främmande språk med varandra, som varandes svenskar. Hur många generationer de befunnit sig här kommer inte att spela någon roll. Den folkliga verkligheten kommer att gälla – inte ideologiska kartor och politiska drömmar.  

Hur man ska få vänsterfolk att förstå den saken är inte lätt att veta. Kanske skrämmas med eftermälet, men hur? På vilket sätt? 

Förslag: tycker du – vänstermänniska – att Jan Myrdals och många andra socialisters försvarande och ursäktande av folkmordsregimer under andra halvan av 1900-talet är besvärande historiskt gods för vänstern? Då ska du förstå att det är ingenting mot vad framtida generationer svenskar kommer att säga om dig, de dina och era handlingar.