onsdag, december 11, 2024
HemPolitikFrån ett virus till ett annat - svar till Jonas Gardell

Från ett virus till ett annat – svar till Jonas Gardell

Coronanarrativet vacklar. Tecknen finns där. Lynchpöbelmentaliteten i kommentarsfälten hos mainstreammedias facebooksidor har väsentligt mattats av. Hysteriska hypokondriker och gammelpartilojala medborgare av det slag som sätter likhetstecken mellan sanning och myndighetsytttrande, tar allt mindre utrymme. Kommentarer med alternativa synsätt blir fler och fler.

DN publicerar nu allt oftare artiklar som på någon punkt ifrågasätter eller problematiserar coronahanteringen. Statistik problematiseras och begrepp som tidigare har använts utan att bli ifrågasatta, ges nu tvivelaktig karaktär. Vem har egentligen räknats som ovaccinerad på IVA? Hur många har räknats som inlagda för covid19, men i själva verket varit inlagda för en annan åkomma men med covid19? 

Jo, det knakar och svajar i bygget nu. Stackars regering som trodde att de skulle kunna hålla liv i masspsykosen fram till andra söndagen i september 2022. Det kan gå fort nu – åt andra hållet. 

En kulturpersonlighet som redan tidigare har ifrågasatt logik och effektivitet i regeringens s.k. restriktioner, är Jonas Gardell. Den 12 januari gjorde han det igen i en debattartikel på Expressens kultursidor. Och han gjorde det förvånansvärt väl. 

Gardell tar dels utgångspunkt i individens fri- och rättigheter, dels i avsaknaden av evidens för att regeringens åtgärder har någon effekt på smittspridning. Han konstaterar att det råder ett demokratiskt underskott. Ja, han till och med går så långt att han skriver:

”Och varför går det en magisk gräns vid 20 personer för privata sammankomster? Borde inte vårt rimliga svar till regeringen snarast vara ”ska väl ni enbart skita i!”

De senaste årens restriktioner har varit en otäck övning i att leva under auktoritärt styre. Och det är skrämmande hur snabbt vi har vant oss och hur lite någon protesterat.”

Tout est pardonné, Gardell. Väl rutet. 

Gardells analys och slutsatser är korrekta. Han är en av extremt få kulturpersonligheter i etablissemanget som tagit bladet från munnen och det får väl ändå berömmas. Kanske med tillägget att det är lätt att vara frispråkig när man är god för ett tresiffrigt antal miljoner i förmögenhet. Gardell riskerar ingenting, till skillnad från underbetalda omsorgsarbetare som förlorar sin anställning i vissa regioner och i vissa företag, för att de inte vill vaccinera sig. Det är trots allt skillnad på lort och pannkaka. 

Det finns dock en sak i Gardells text som förtjänar en mer kritisk kommentar: användningen av orden ”vi” och ”vårt”. Vilka är dessa ”vi” som döljer sig bakom Gardells ord? Det säger mycket om en människa, när denne gör anspråk på att vara ombud för en större andel av medborgarna, kanske alla.

Jag och många med mig, vande oss aldrig vid auktoritärt styre och idiotiska beslut från socialistregeringen. Varken i coronafrågan eller på andra politiska områden, kan tilläggas. Därför anar jag en underton i Gardells text. En underton av ursäktande av den vänstermarinerade kultureliten innanför tullarna och i väl valda närförorter söder därom i Stockholm. De där goda människorna som gör anspråk på att vara mer anständiga och förstå saker som fri- och rättigheter lite bättre än oss som sitter på avbytarbänken. ”Och det är skrämmande hur snabbt vi har vant oss”. Så skrev han.

När det väl gällde, flöt de som döda fiskar med strömmen och Gardell vet det. Förstår det. Känner det. 

Gardells karriär tog fart i slutet av 80-talet. Då blev han ansiktet utåt i en homosubkultur som genom HIV-epidemin exponerades på ett helt annat sätt än tidigare. Idag är han rik och gammal. En portalfigur för regnbågsfolket, som varit med om att få ordet ”könsidentitet” inskrivet i förskolans läroplan. En man med makt. 

Det är väl då en faslig tur att han fick coronagalenskapen i famnen, så att han har något att göra uppror mot på ålderns höst. Från ett virus till ett annat.

Från skribenten

1 KOMMENTAR

  1. Gardell garderar sig för att inte stå på fel sida nu när bedrägeriet börjar avslöjas och ansvar så småningom ska utkrävas. Glöm inte att han tidigare gick i bräschen för sprutorna i affischkampanjen “Kavla upp”. Hur många följde hans uppmaning? Hur många av dem har blivit skadade? Vilket ansvar har han för det?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här