Mörker, kyla, gnistrande snö som knarrar under skorna, näsborrar som fryser igen, att titta upp under en gatlykta mot natthimlen, se stora snöflingor falla långsamt och fånga dem på tungan. Alla svenskar känner igen sig i det. Advent med sina fyra ljus och väntan på Ankomsten. Lussebruden med sina många ljus och tärnor. Slutligen alla barns favorithögtid: julafton. Klimax. Därefter går luften ur.
Men håll kvar det. Julen börjar egentligen på juldagen, lämpligen med julotta i närmaste kyrka, och håller sedan på i dagarna tolv, fram till trettondagen. Om det ska vara ordning och reda ska granen kläs på julafton och slängas ut på trettondagen. Men jag får erkänna att jag brukar fuska med det.
Vår jul är en blandning av hedniska och kristna traditioner. Det är julskinka, sill, tomtar, troll, julgran, vise män och Jesusbarn i en salig röra. En underbar blandning av folktro och kristendom. Vi har en rik germansk jultradition. Som om det inte vore nog har vi också den kommersiella ho-ho-ho-julen, coca-cola-tomte, flygande renar och urspårad julhandel. Själv har jag ledsnat på det och håller mig till våra grå tomtar och framför allt Jesusbarnet.
Jesusbarnet ja, berättelsen om en gudason som föds till jorden som ett värnlöst barn för att vårdas av en mänsklig mor är udda. I många kulturer återspeglar det som sker på jorden gudarnas maktkamper i himlarna. Det är här deras strider utspelar sig och den som krigar för den mäktigaste guden vinner. I Gamla Testamentet märks det på att Gud ofta kallas för Härskarornas Herre, alltså Krigarnas Gud. Om man förlorar en strid gör man klokt i att byta till vinnarnas gud. Det handlar inte om att konvertera till den rätte guden, utan till den mäktigaste. Så föddes Jesus, den lille värnlöse spädbarnsguden.
O helga natt, o helga stund för världen, då Gudamänskan till jorden steg ned!
Det är svårt att föreställa sig en svagare gud än ett spädbarn. Men denne spädbarnsgud har format folk till ofattbar styrka, folk som skapat de bästa nationer och kulturer världen skådat.
Tyvärr har vi hamnat på avvägar i modern tid. Det har skett i samma omfattning som vi övergett våra traditioner. Utifrån bibliskt perspektiv var resultatet förutsägbart. Tradition är inget man skojar med.
Att tradera betyder att överlämna. Ett människoliv är rätt kort. Därför traderar alla goda föräldrar sina förvärvade kunskaper, bittra erfarenheter och livräddande fördomar till sina barn. På det viset slipper varje generation uppfinna hjulet själv, göra samma misstag och utveckling kan äga rum. Om traditionen bryts eller fienden lyckas skjuta in sina giftiga värderingar är det slut. Varje civilisation är bara en generation bort från undergång.
I Gamla Testamentet valde Gud ett folk för ett särskilt uppdrag. Han gav dem tio busenkla levnadsregler som skulle göra dem framgångsrika och mäktiga så länge de levde efter dem. Om de bröt mot reglerna skulle de falla på eget grepp. Till slut förkastade Gud dem.
Av de tio budorden slår det fjärde vakt om just traditionens betydelse. Det kan löst formuleras sålunda: Om du lär av dina förfäder kommer du kunna behålla ditt land, annars blir du utbytt av andra folk.
Det allra första budordet är också intressant, ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig”. Det är i praktiken ett förbud mot mångkultur och främmande religioner. Religionsfrihet är ingen dygd för den som vill bevara sin nation. Av alla misstag Gamla Testamentets folk gjorde var det värsta att de släppte in främmande kulturer och gudar.
Innan de slutligen gick under fick de många chanser att bättra sig. De gjorde faktiskt det emellanåt. Då fick de åter leva i trygghet från sina fiender och i materiellt välstånd. Det var aldrig svårare än så.
Jag vill nu vara så fräck att påstå att det är samma för oss. Det är för våra synders skull som vi som nation har kört i diket och terroriseras av fiender och förrädare. Det är på grund av vår ovilja att hålla oss till samma enkla levnadsregler. Det vore lika lätt för oss att ta oss upp igen som det var för Bibelns folk. Genom att bättra oss och få förlåtelse. Det var just därför spädbarnsguden lät sig korsfästas.
För att försona världens brott och synder, för oss han dödens smärta led
Det är inte svårare än så. Vi behöver bara som folk följa de tio livsreglerna. Och det gör vi först och främst i våra familjer, för att tradera korrekta livsuppehållande värderingar till våra barn. Vi gör det genom att fira jul, påsk, midsommar (”och andra såna töntiga grejer”). Inte bara fira dem, utan också förklara dem för våra barn. Vi behöver tradera våra insikter till våra barn så de inte skolas till att bli naiva och låter sig luras av charlataner.
Vad sägs om att skippa ”sitta i tomtens knä” i köpcentret och istället besöka en kyrka och se en julkrubba? Kanske sätta upp ett traditionellt julspel i familjen med Josef, Maria, fåraherdar och vise män. Eller åtminstone läsa julevangeliet (Lukas evangelium kapitel 2). Eller läsa andra julberättelser för barnen. Selma Lagerlöf har skrivit flera fina julberättelser. Min personliga favorit är ”Den heliga natten” som handlar om märkliga saker som hände natten då Jesus föddes. Våra grå tomtar och bocken kan vi gott ha med också. Läs gärna Viktor Rydbergs Tomten och fundera över orden. Den handlar om de eviga frågorna varifrån vi kommer och vart vi går, och hur kunskaper traderas över generationerna.
Det spelar ingen roll hur hårt och ofta vi röstar om vi inte står på korrekta värderingar. Vi reparerar inte vårt folk och vårt land genom ideologi. Vi gör det genom att hålla oss till några få enkla regler baserade på Guds ord, evidens och beprövad erfarenhet. Vår civilisation är en dyrbar frukt på kristendomens träd. Vill vi ha tillbaka samma civilisation måste vi sluta misshandla trädet. Vi måste vårda det. Och då kommer vi att blomstra igen. Det är inte svårare än så.
Och hoppets stråle går igenom världen, och ljuset skimrar över land och hav
Julen är en underbar tradition. Allra bäst har mina jular varit när jag varvat ner, funderat över julens sanna innebörd och förklarat den för mina barn. På så sätt gör man inte bara sin egen familj en tjänst utan hela vårt folk.
