För att en rödgrön regering ska kunna behålla makten efter valet 2022 krävs, utöver ett för dem tjänligt valresultat, bl.a. att S och C kommer överens. Det är knappast några problem för två så böjliga partier att kompromissa i en rad frågor. Inte heller lär enskilda partifunktionärers övertygelse sätta moraliska käppar i hjulen. Sådan övertygelse saknas ju som bekant oftast. Annie Lööf åt aldrig upp sin högra sko och i kommunpolitiken har S och C inga problem att styra i lag. Sundsvalls kommun är ett exempel. Där är t.o.m. V med på ett hörn och samarbetet är inne på den andra mandatperioden nu.
Värre är då hur man ska paketera ett sådant samarbete. Omslagspappret måste harmoniera med båda partier och paketet måste innehålla åtminstone något som tillsynes har substans. Det är trots allt inte så länge sedan C tapetserade tunnelbanan i huvudstaden med clownnäsor som sa ”fuck facket” och Maud Olofsson gjorde till sin främsta uppgift i en borgerlig regering att förskingra skattebetalarnas egendom.
I partiledarnas respektive sommartal ges dock svar. Tre politiska ämnesområden överlappar: klimatskräck, brottslighet och det som Stefan Löfven konsekvent benämner ”högerextremismen”. Det sistnämnda är förstås inte ett begrepp som Annie Lööf vill använda, då C i flera frågor står långt till höger om Per Albin-nostalgikerna i SD. Hon använder istället begrepp som ”populistiska” och ”främlingsfientliga”.
Av dessa tre politiska områden utgör brottsligheten ett tvingande ok som måste bäras. Några röster vinner man inte på att göra anspråk på att kunna bekämpa gängkriminalitet – man har ju skapat den. Den brottslighet som idag upptar medias tid, är helt en konsekvens av massinvandringen från Mellanöstern och Afrika. S har under de 6 kalenderår som passerat sedan tillträdet, fyllt på riket med en halv miljon invandrare netto. Ungefär ett Göteborgs Stad. Före det deltog C med liv och lust i Fredrik Reinfeldts galenskaper. Under hans 7 hela kalenderår summerades invandringen netto till 385 000. Lägger man till månaderna efter valet 2006, samt den tid som avverkats av 2021, så gäller detta: vi närmar oss snabbt den punkt i tiden då den ackmulerade nettoinvandringen efter valdagen 2006 når 1 miljon.
Brottsligheten som politisk fråga för S och C är därför ren bukfylla. En rätt utan smak eller hopp om beröm från restaurangens gäster, som båda partier kan fördra. Den måste nämnas och låt den då fylla ut tid och rum, så att man inte tvingas in i trätor om LAS eller marknadshyror.
Klimatskräcken använder sig S respektive C av, men av olika skäl. S är i ständigt behov av frågor som resulterar i att samhället måste förändras, reformeras, utvecklas, ställas om, … Kärt barn har många namn. Man är inte ett parti som kan existera överhuvudtaget i ett sammanhang där de enskilda medborgarna och hushållen bestämmer förändringstakten och politiken endast varsamt förvaltar det vi har. C ser däremot klimatskräcken som ett sätt att få den egna gröna färgen att lysa lite mer, samtidigt som man skapar affärer för de stora markägarna. Bio hit och bio dit – det har gemensamt att ersätta fossilimport med produkter producerade från svensk skog eller jordbruksmark. Business.
Det är i den tredje frågan som socialisterna och liberalerna verkligen möts: man är i full färd med att förvandla en mindre – men betydande – andel av den egna befolkningen till fiender. Man vill demonisera och avhumanisera, för att vinna egna politiska poäng. Den mest svinaktiga och förrädiska av politiska metoder: att vända folket emot sig själva. Så här uttryckte sig Stefan Löfven i sitt tal:
”Runt om i Europa nu, kära vänner, så ökar förtrycket. Mot judar, mot kvinnor, mot hbtq-personer och andra grupper. Den fria kulturen, media och akademi inskränks. Klimatkrisförnekelse och konspirationsteorier sprids. Och Sverige är inte på något sätt immunt mot den här typen av antidemokratiska omvälvningar som vi har sett i åtskilliga andra länder.”
Med ”konspirationsteorier” ska nog förstås ifrågasättande av vaccindoktrinen, samt påståenden om ett pågående befolkningsutbyte. Dessa tillsammans med ”klimatkrisförnekelse” säger Stefan Löfven är antidemokratiska omvälvningar. Vi har sålunda nu nått dithän att oliktänkande påstås hota demokratin och påståendet levereras inte av någon dåre till dussinskribent i kvällspressnusket, utan av självaste statsministern. Alla ska med, som en av hans företrädare uttryckte det.
Annie Lööf använder sig av samma metod:
”Men trots historiska [liberala] framgångar ser vi hur den liberala demokratin trycks tillbaka i världen. Inte främst av militärt våld eller revolutioner. Nej, hotet kommer snarare inifrån. Från partier som tar makten genom öppna val och därefter, steg för steg, bit för bit, börjar nedmonteringen. Inskränker press- och yttrandefriheten. Slår sönder domstolarnas oberoende. Begränsar individens frihet. …[]…
Centerpartiet vill därför kraftigt förstärka de delar av polisen som jobbar med demokratifrågor. …[]…
Dessutom vill vi införa ett offentligt stöd som nyhetsredaktioner och andra inom media kan använda för att investera i sin säkerhet.”
Klimatförnekare och konspirationsteoretiker, säger Stefan Löfven. Hotet inifrån, fyller Annie Lööf i och meddelar slugt media att om ni bara tillkännager hur hotade ni är, så ska jag belöna er.
Det är så man ska dupera majoriteten. Med skräck och domedagsprofetior. Arbetslivet har för en majoritet blivit ett värv där man förlorat kopplingen mellan utfört arbete och samhällets fortlevnad. Det finns ett psykologiskt behov hos en stor del av kollektivet att känna samhörighet i gemensamma ansträngningar. Vad är ädlare än att bokstavligen rädda världen, samtidigt som man bekämpar farsoter och bränner häxor, förlåt, högerextremister på bål?
På högstadiet fick vi läsa boken Flugornas Herre. Den lämnade ett visst intryck. Förmodligen för att huvudpersonerna var i läsarens ålder, men även för att någonstans där i bakhuvudet, så ung jag var, förstod jag att det där nog faktiskt kunde hända. En flock fårskallar som gör sig till maktens lydiga redskap och lånar sig till de nesligaste handlingar.
Men den boken erbjuder också ett enkelt recept på motstånd: Stå rakt och fast. Var lojal mot dem som delar din uppfattning. Förr eller senare kommer om inte annat förnuftet att leta sig in utifrån. Den dagen det sker, faller hakorna på de som blint låtit sig ledas.
