onsdag, juni 19, 2024
HemKulturKulturmarxismens krig mot vårt kulturarv

Kulturmarxismens krig mot vårt kulturarv

”För att förgöra ett folk måste man först kapa dess rötter” – Alexander Solzhenitsyn

”Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.” – 2 Mosebok 20:12

I ett inlägg som jag skrev rätt nyligen, kritiserade jag den trenden som går ut på att vara positivt inställd till fetma. Jag fick genast mothugg av en av mina vänner som menade att det inte är någon annan människans rätt att ifrågasätta enskilda individers val av livsstil. Om en person väljer att vara överviktig eller fet är det inte bara dennes personliga rättighet, vederbörande har också rätt att inte bli ifrågasatt för detta. Ingen har rätt att ens försöka informera personen om kostnaderna med fetma och de hälsomässiga fördelarna som kommer med en normal vikt och sund livsstil. I själva verket, menade min vän, har samhället skyldighet att göra offentliga, och privata, anpassningar för att passa överviktigas livsstilsval, t.ex. att tillhandahålla två platser på flygplan till priset av en, om en person behöver två platser för att få plats. Omgivningen måste visa tolerans mot människors livsstilsval, även om de är direkt skadliga för både individ och samhälle.

Tradering av kultur bygger starka samhällen

Löftet i Bibeln, enligt det inledande citatet, är att om man respekterar sitt arv, familjetraditioner och sitt folks kultur så kommer man att hedra detta och vilja föra det vidare till sina barn, tradera arv, traditioner och kultur. Det kommer då skapa sammanhållning med andra människor som delar liknande uppfattningar och vilja att tradera till kommande generationer. Den ökande sammahållningen mellan människor bygger med tiden ett allt starkare samhälle, ett samhälle byggt på gemensamma normer och värderingar som alla respekterar.

Sociologen Emile Durkheim konstaterade att i starka samhällen är människorna psykiskt och mentalt starkare än i samhällen med upplösta normer. Detta kan t.ex. avläsas i lägre självmordsfrekvens. Naturligtvis innebär detta att människor kommer att se normbrytande beteenden och dåliga vanor hos människor i deras samhälle som något oönskat och som bör motarbetas eller iallafall hanteras. Hanteras både för att hjälpa de individer som beter sig normbrytande och ohälsosamt men också för att stärka den kollektiva hälsan och styrkan i samhället.

Det andra inledande citatet då, hur kommer det in i samanhanget? Jo, om att hedra sitt arv för samman och bygger ett starkt samhälle kommer motsatsen att gälla om man kan skapa avsky och hat mot sina förfäder. Det är det Solzhenitsyn menar med ”för att förgöra ett folk måste man först kapa dess rötter”. Om folket fortsätter att respektera samhällets normer, hedra sina förfäder, sin historia och kultur samt traderar detta till kommande generationer, ja då kommer folkgemenskapen att bestå och samhället stå sig starkt även om det uppstår kriser och svåra tider.

Tolerans och apati är de sista dygderna i ett döende samhälle

När människor splittras blir de inte mer fria, de förlorar bara varje känsla av förpliktelse mot andra. En form av allmän apati utvecklas, som så småningom övergår i nihilism. Varför skaffa barn? Varför bry sig om vad som händer med din granne? Varför bry sig om ifall du utnyttjar andra? Vem bryr sig om regeringen blir mer totalitär? Jag menar, som Nietzsche varnade för, att nihilism leder till döden för ett samhälle. Det är vad vi ser i västvärlden idag. Denna apati i kombination med den ovan nämnda toleransen för det skadliga menade redan Aristoteles är typsikt för slutfasen av en civilisation. Aristoteles lär ha myntat begreppet ”tolerans och apati är de sista dygdera i ett döende samhälle”.

Vårt samhälle har i mångt och mycket förlorat sin tro på en högre mening med livet och därmed viljan att tradera arv, tradition och kultur. Nuet och tillfälliga nöjen och njutningar har kommit att dominera framför mer samhällsbevarande dygder. Allt som har getts i utbyte av makthavarna är tom konsumism, besatthet av sport och kändisar samt nya smaker på butikernas hyllor för exotisk mat.

Vad hade farfars far tyckt?

Se på vad som händer i dag och backa en eller ett par generationer i tanken. Vad skulle den kollektiva reaktionen då ha varit på män i kvinnounderkläder som uppträdde för små barn på offentliga bibliotek? Hur skulle man ha reagerat om 15-åriga flickor fick höra att de var födda i fel kroppar och sedan uppmuntrades att skära av sig brösten? Hur skulle farfars far ha reagerat om han fick höra att han skulle kalla en man med skägg för kvinna eftersom denne krävde det? Och tillbaks där vi började, hur skulle folk reagerat på prat om att fetma minsann kan vara både hälsosamt och lika vackert som en genuint vacker kropp?

Ändå måste man fråga sig vad som ligger bakom detta? Är det en social patologi som Freuds teori om thanatos, där dödsinstinkten har tagit över? Är det en psy-op av den rika eliten för att splittra samhället och införa en tekno-feodalistisk dystopisk mardröm? Är det en del av en avfolkningsagenda för att få oss att acceptera att bli utrensade som en del av vad de nu kallar ”de värdelösa ätarna”? Eller kan allt detta vara komponenter i en stor plan för att förändra mänskligheten?

Det är ganska uppenbart att oavsett vilken agenda som ligger bakom så är de enda människor som kommer att överleva och ha en inverkan på framtidens kollektiva genpool de som kan behålla respekten för sitt arv, respekten för vilka de är och hängivenheten till familjen och traditionella värderingar. Att i sitt dagliga liv vårda de normer som samhället är byggt kring är en bra vägledning. Det kommer utan tvekan att bli allt svårare att hålla fast vid sanningen och skydda våra familjer, men att göra det är ett måste, att inte göra det är inte ett alternativ vi kan tänka oss.

Michael Cross
Michael Cross
Lärare i psykologi och internationella relationer, undervisat i årtionden. Författare till psykologiska thrillers och science fiction. Ursprungligen från Oregon innan flytt till Sverige. Gift, far till åtta barn.
Från skribenten

1 KOMMENTAR

  1. Jag känner inte en enda tjock eller överviktig person som inte vill gå ned i vikt. Många riktigt feta har inga bra liv. Det är okej för min del att medvetet dra på sig livsstilssjukdomar om man vill ha dålig hälsa, men det är inte okej att andar ska accepterar det, anpassa sig efter det och värst av allt betala för dessa feta människors sjukvård och andra kostnader de orsakar. Det ska betala det själva.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här