Subversion rakt in i hemmet

Tänk dig att du kommer hem en dag och upptäcker ett par EXPO-figurer i ditt vardagsrum i samtal med dina barn. Nej, de är inte religiösa dörrknackare som delar med sig av ett högre budskap; de representerar en liberal organisation som vill att dina barn ska ifrågasätta sina föräldrars värderingar och moral och berättar för dem att deras härkomst är ondskefull och rutten. Hur skulle du reagera? Bjuda på fika, ignorera eller kasta ut dem? Det är egentligen inte en hypotetisk situation eftersom du sannolikt bjuder in dem varje dag och placerar dem mitt i vardagsrummet. Jag tänker på teven.

Skolning i underhållningsformat

Betrakta ett typiskt bostadsområde någonstans i västvärlden. Vad finns i nästan alla hem? Just det, en tv. Den genomsnittlige amerikanen tillbringar mellan 4 och 5 timmar per dag klistrad vid teven. Multiplicera 4 timmar med 365 dagar och du får motsvarande 60 dygn av hängivenhet till detta ”utbildningsmedium”. I Sverige är det nog ungefär lika.

Även om man kanske inte förknippar underhållning med utbildning är det precis vad det är. Få använder det för att lära sig historia, vetenskap eller matematik. Varje stund framför dumburken innebär utbildning, eller skolning.George Orwell hävdade att all konst är propaganda; och det gäller även kreativt innehåll på tv. Propaganda är en form av utbildning, eller omskolning.

Hur medier styr dina känslor

Det är nästan omöjligt för författare och regissörer att inte lägga in sin egen världsbild och värderingar i sitt arbete. Jag som har skrivit romaner kan intyga att ingen person som skapar fantasivärldar eller situationer kan låta bli att lägga in budskap med sina egna värderingar i texten. Det är ett kraftfullt sätt att kommunicera. När det gäller Hollywood är människorna där för det mesta långt till vänster om mitten. Det borde därför inte vara någon överraskning att filmer och tv-program återspeglar denna slagsida.

Somliga kanske hävdar att i skönlitteratur är det lätt att känna igen och därmed ignorera oombedda budskap. Det kan man tycka, men när du tittar på ett program slappnar du av, skärmar av verkligheten och kopplar upp dig mot den fantasi som förevisas. I det tillståndet bearbetar du informationsflödet i ditt undermedvetna. Hur många gånger har du inte känt sorg när en omtyckt karaktär dödas i en film? Kognitivt vet du att han eller hon fortfarande lever och arbetar i Hollywood, men ditt undermedvetna ”tror” att han verkligen är död. Även riktigt konservativa människor med traditionella moraliska principer kommer att känna mys när mannen och kvinnan på skärmen hamnar i säng utan långsiktiga avsikter.

Förmedlare av progressiva värderingar

De flesta hävdar som sagt att gränsen mellan fiktion och verklighet är lätt att se för de flesta människor. Om det vore sant skulle tv inte påverka vårt beteende. Man har konstaterat att såpoperor bidragit till att drastiskt minska födelsetalen i Brasilien. Varför skulle det inte vara samma här? Om små familjer visas som norm i din underhållning, eller om man väntar med att gifta sig tills man är över 30, och det presenteras i ett positivt ljus, eller stora familjer som något negativt, då införlivas det budskapet i tittarens faktiska verklighet och värdesystem. Känslor och upplevda kulturella normer är det som bestämmer familjestorleken mest hos människor, inte ekonomi.

Familjefientligt och samhällsomvälvande

Hur är det med de värderingsförändringar vi har sett i samhället? Ta till exempel synen på sex utanför äktenskapet, som antytts ovan. Tro det eller ej, men om man tittar tillbaka på undersökningar som gjordes i slutet av 1960-talet så ansåg de flesta människor, inklusive de unga, att sex före äktenskapet var moraliskt förkastligt. Sedan dess har det skett en enorm attitydförändring i västvärlden med enorma sociala konsekvenser. Och oavsett vad man tycker om sådana frågor kan man inte förneka att tv har haft stor del i att att åstadkomma förändringen. När allt kommer omkring, vem har mer och roligare sex i teveserier: gifta eller singlar? Dessutom, hur framställs de som hyser konservativa värderingar, eller påstår sig göra det? Oftast negativt. Och slutligen, hur ofta har ogifta karaktärer i en film eller tv-serie fritt sex med negativa konsekvenser, som skuldkänslor? Jag säger inte att det ska visas med ångest, men om det inte finns något moraliskt dilemma framstår det som en moraliskt neutral handling. Att konsumera sådana moralbudskap, vilket är vad berättelserna i slutändan handlar om, dag ut och dag in förändrar tittarens grundläggande uppfattningar och attityder.

Tevelandet är ett land där gudstro förlöjligas, en plats där konsumism regerar, där drömmen om familj avfärdas, där glamoröst storstadsliv och karriär hyllas, där arbetarklassen porträtteras som mindre begåvad eller rentav farlig. Detta stadiga utbud infiltrerar genom osmos tittarnas kollektiva psyke. Kan detta vara en faktor bakom den politiska klyfta som uppstod 2016. Oavsett vad man tyckte om det amerikanska valet måste man erkänna att människor i städerna såg sig rättfärdigade att håna och förolämpa arbetarklassen och att arbetarna alltmer avfärdade stadsfolket som antiamerikanskt? tv har bidragit till att splittra, inte förena, särskilt när nyhetsprogram inte längre behöver ens låtsas vara opartiska.

Profitering på dålig självkänsla

Slutligen, hur är det med individens självuppfattning och självkänsla? Tevevärlden är en värld där skuldkänslor och låg självkänsla är lönsamt för annonsörer. Varför skulle den möjligheten inte användas inom underhållning? Ju mer skadat en persons ego och självkänsla är, desto mer öppen är den för vilket budskap man än vill föra fram. Det vet de som är mästare på propaganda. Först bryter du ner personen och sedan konstruerar du ett falskt paradigm för dem att sträva efter. Det är effektivast att göra detta på ett subtilt sätt, eftersom målpersonen då får svårare att genomskåda överföringsmedlet.

Avtrubbning bevisar påverkan

Föreställ dig vilket mottagande många program (filmer och tv) skulle få om du kunde gå tillbaka i tiden och visa dem för en publik, låt oss säga 1985. Reaktionerna från publiken skulle vara minst sagt intressanta. Men de flesta människor som levde 1985 har blivit så avtrubbade av budskapen i media att de inte ens reagerar. Är det verkligen så att de bara blivit vana men inte i grunden påverkats? Psykologin hävdar att det är omöjligt.

—

Omslagsbild: Wikimedia Commons

—

Omslagsbild: Holger.Ellgaard, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons