Människor med makt kan delas in i ledare och förvaltare. Sverige styrs idag av förvaltare. Ledare saknas. Det kan man se på att det var länge sedan det restes en stor staty över en person i Sverige (bortsett från Zlatanstatyn som överlevde 107 dagar). Man reser nämligen statyer över ledare, inte förvaltare. Tänk bara hur löjligt det skulle vara med en staty över Ulf Kristersson eller valfri samtida politiker. Vilka risker har de tagit? Vad har de åstadkommit? Vad har de inspirerat till?

Ledare söker resultat mer än popularitet

Att vara ledare innebär att ha vissa personliga egenskaper, att inspirera andra och skapa förändring – bra eller dålig. Det är inte synonymt med att vara underbar och älskad av alla. Några exempel på välkända ledare är Julius Caesar, Jesus från Nasaret, Lenin, Churchill, Adolf Hitler, Mao Zedong, Olof Palme, Donald Trump, Vladimir Putin, Viktor Orban. Alla samtida svenska politiker hamnar tråkigt nog i kategorin förvaltare. Jimmie Åkesson var ett tag ledare men sitter numera still i båten och förvaltar sitt politiska kapital utan att ta några nya risker. Några svenska ledare som jag personligen ser upp till är Alfred Nobel, Gustav III och Folke Jarl. De fick folk med sig och förändrade samhället i vad jag anser vara positiv riktning. Alfred Nobel skapade välstånd åt många. Gustav III avskaffade partiväldet och den kaotiska så kallade Frihetstiden. Folke Jarl och hans efterföljare gjorde motstånd mot globalisten Birger Jarl, som sålde ut sina undersåtar precis som dagens politiker.

Det är inte fel att vara förvaltare. De behövs. Alla stora organisationer behöver dem. Ledaren själv behöver dem. Men på ledarplats behöver man ledare, det är där skon klämmer i västvärlden idag.

Förvaltare tar inga svåra beslut

En kärnfull beskrivning av problemet med förvaltare på ledarplats formuleras i det gamla talesättet ”Operationen lyckades men patienten dog”. Läkaren höll sig till reglerna och gjorde ”rätt”, resultatet var sekundärt. Det här fenomenet syntes bokstavligen under covid-plandemin. En gång i tiden var läkare forskare i sin egen rätt och var ledare för nya upptäckter. De testade olika saker och utvecklade nya metoder. Idag förvaltar de och följer socialstyrelsens riktlinjer – evidens och beprövad erfarenhet. Nya erfarenheter göre sig icke besvär. Det är farligt för karriären; säkrast är att gömma sig bakom reglementet.

Ett annat beskrivande talesätt är ”jag följde bara order”. Så bekvämt att slippa göra moraliska ställningstaganden och gömma sig bakom regelverk och andras order.

Våra folkvalda förvaltare skulle säga ”Vi förstörde visserligen landet, men hela vägen följde vi alla lagar, alla direktiv från EU och alla FN-konventioner, vi trodde det skulle fungera, men vi kanske har varit naiva”. En ledare skulle se problemet, vidta nödvändiga åtgärder för att lösa det, och be alla gråtande journalister och proffstyckare fara och flyga.

Fega förvaltare driver globalism

Eftersom förvaltare trivs bakom trygga regelverk vill de gärna ha mer. En frihetligt sinnad människa har svårt att förstå varför någon skulle ge ifrån sig sig rätten att bestämma över sitt eget liv men förvaltaren gör det gärna. Han älskar nya blanketter, lagar, EU-direktiv, klimatprotokoll och totalitära WHO-fördrag. Tänk så skönt att slippa fatta svåra beslut vid nästa smitta, så skönt att bara kunna följa WHOs diktat. Om det blir dåligt resultat, om folk råkar dö av åtgärderna och ekonomin havererar kan han inte personligen klandras. Patienten råkade visserligen dö, men operationen lyckades.

En ledare skulle ge EU, IPCC och FN fingret och säga tack så mycket, vi är en suverän stat, vi sköter oss själva och är inte rädda att ta konsekvenserna av våra egna beslut.

Hur förvaltarna konkurrerade ut ledarna

Man kan fundera över hur denna förvaltarnas tyranni uppstod. Talesättet ”fisken ruttnar från huvudet” kanske kan vara till vägledning. Personligen tror jag det har med själva styrelseskicket att göra. Vi röstar på partier istället för personer. Ministerstyre anses i Sverige (dock ej i andra länder) vara något fult och anonyma byråkratier något bra, när det istället alltid borde finnas en ansvarig minister att hänga när hans myndigheter gjort fel. Vi har anonyma kommunfullmäktige istället för en personlig borgmästare. Vi röstar anonymt och fegt utan att behöva stå för våra åsikter.

På något sätt anser vi anonymiteten och ansvarslösheten vara en demokratisk dygd – samtidigt som det hörs röster om att återinföra tjänstemanna-ansvar. Varför det? Det vore stick i stäv med hela vår opersonliga representativa demokratiska filosofi.

Var en ledare!

Du kanske inte har förutsättningar att bli världsledare, men du kan växa som ledare i din egen omgivning. Ta hand om dig själv och dina närmaste. Undervisa dina barn om rätt och fel, även om det strider mot Läroplanen – ja allra helst då. Hjälp dem urskilja sanning och lögn i den propaganda de matas med i skolan och medier.

Lär dig säga emot massan. Den har oftast fel. För att citera Mark Twain: ”Närhelst du finner dig själv på samma sida som majoriteten, då är det dags att ta en paus och fundera.”

Bryt mot meningslösa och kontraproduktiva lagar och regler. Bara att köra bil ett stycke utan säkerhetsbälte kan kännas vuxet, förbjudet och befriande. Handla kontant, utan kvitto, skattefritt.

Led ett fotbollslag. Starta ett företag. Anställ någon. Och så vidare och så vidare.

Du kommer upptäcka att så fort du visar prov på lite ledarskap kommer människor börja följa. I den här synnerligen sjuka tiden hungrar många efter någon som går före, visar vägen och säger MEN KEJSAREN ÄR JU NAKEN. I takt med att ditt självförtroende växer kommer du växa som ledare. Du behövs.

—

Omslagsbilden är beskuren, original och licensvillkor.