Lätthögern står vid regeringsrodret och har med hjälp av SD egen majoritet. Man skulle kunna sänka skatterna rejält. Avskaffa mediestödet. Förpassa Folkbildningsrådet till historiens skräphög och därmed slå undan finansieringen för bl.a. ABF och Ibn Rushd.
Det vore fullt möjligt att lägga ned MUCF och förklara dess generaldirektör – det socialdemokratiska åsiktsbefälet Lena Nyberg – persona non grata i statsförvaltningen.
Man skulle kunna skära bort alla leverfläckar, liktornar och bölder på statskroppen, men man gör det inte.
För lätthögerns väljare är det hela höljt i dunkel. De lever i vanföreställningen att socialdemokraterna fortfarande är herre på täppan. Som om ministärerna Reinfeldt och Kristersson aldrig existerat. Inför valet 2026 har ett kvarts sekel passerat sedan millenieskiftet och under 12 år av detta kvartssekel har regeringen varit borgerlig. Två mandatperioder med ren högermajoritet i riksdagen. Lätthöger.
Vad lätthögern än underlåter att göra, så skyller dess sympatisörer underlåtenheten på sossarana. Som skulle den nya mannens impotens bero på den tidigare makens göranden.
Mediestöd är tydligen acceptabelt så länge det betalas ut till rätt medier. Cirkus Sanandaji och Bulletin slickar i sig skattepengarna utan moraliska betänkligheter. I augusti 2023 beviljades man 4,3 Mkr i driftstöd. Dryga miljonen mer än Flamman. Ändå långt från regeringstidningen Svenska Dagbladets 40 Mkr.
Det finns något tragiskt med att Bulletin den 14 juli förra sommaren skriver om hur Annie Lööf livnär sig på inkomstgarantin från riksdagen. Den som skrev livnärde sig också på skattepengar, utan att leverera något som skattebetalarna överlag efterfrågat.
Journalisten – ”Alex Alma” – kunde inte ens skriva under med sitt verkliga namn. Hon heter i folkbokföringen Alexandra Almå. Av en händelse är hon jämnårig med min dotter. Hela 24 år gammal. Kanske vill hon inte att hennes riktiga namn ska vara sökbart i lag med Bulletin. Möjligen föreligger en osäkerhet inför hur framtiden kommer att betygsätta cirkus Sanandaji.
Själv har jag aldrig erhållit en ynka krona i ersättning för något jag skrivit. Varken på Folkungen eller annorstädes på nätet. Jag gör det jag gör ideellt. I lite finare ordalag: av övertygelse. Till vardags har jag ett arbete där jag ägnar mig åt något helt annat än skriftställande. Därför blir jag rätt irriterad när jag först måste hålla Bulletin under armarna via skattsedeln och sedan dessutom se mitt egna gräv dyka upp hos mediestödsprodukten, utan den minsta källhänvisning: min text om Annie Lööfs försörjning via inkomstgarantin publicerades nämligen måndagen den 10 juli på Folkungen. Fyra dagar före Bulletin.
Jag mailade ”Alex” om saken. Hon svarade inte. Istället fick jag svar från ansvarig utgivare Ofer Maimon. Det är svårt att inte spekulera i huruvida då 23-årige Alex skickade mitt email vidare till Ofer Maimon och överlät till honom att hantera saken, eller om det är så att mailen till journalisterna på Bulletin landar i hans inbox redan från start.
Ofer Mainmon hävdade att det var en slump att Bulletin grävde fram Annie Lööfs skattediande en handfull arbetsdagar efter Folkungens publicering.
Mina vänner från Balkan har lärt mig att ”maimon” betyder ”apa” på serbo-kroatiska. Lite oturligt för Bulletins ansvarige utgivare. Så är det dock med språk. Ord som fungerar väl i ett land, kan slå väldigt fel i ett annat. ”Peder” är ett mansnamn i Sverige, men framkallar skratt i Belgrad. Det betyder bög. Fords bilmodell ”kuga” fick döpas om i samma region. Ingen vill köpa en bil som heter ”digerdöden”.
Ofer Maimon hade nog gjort bäst i att inte påstå att publiceringen var en slump. Aporna anar aldrig Ockhams rakknivs användning.
På Folkungen har jag flera gånger skrivit om hur politiker och f.d. politiker agerar privat. Inklusive vilka räkmackor deras avkomma serveras. Särskilt har jag skrivit om socialdemokrater. Tomas Östros, Per Nuder, Tobias Baudin, Anders Sundström. Socialister som sätter det egna materiella välståndet långt före kollektivets väl och ve, är bedragare och förtjänar att framställas som sådana.
Det finns individer inom lätthögern som delar det intresset. Tyvärr också sådana som inte kan ange ideellt arbete som källa och därför helt sonika stjäl andras arbete.
Rebecca Weidmo Uvell, som ofta tituleras som ”borgerlig opinionsbildare”, publicerade den 14 mars en text bakom egen betalvägg på temat ”Tobias Baudin fixade förstahandskontrakt till sina döttrar”. Baudin är socialdemokraternas partisekreterare och är mig väl bekant. Jag har skrivit två texter om Baudins boende; ”Partisekreterare Baudin och Sveavägen 77” samt ”Högskattesamhällen skapar nepotism”.
I den senare texten redogör jag för med vilken enkelhet Baudins döttrar får hyreskontrakt på samma adress i bostadskatastrofens Stockholm. Och jag gjorde det den 29 augusti 2022.
För att läsa RWU:s mer än 1,5 år yngre text på samma tema, nödgades jag donera en slant till henne på Patreon. Inte en av mina stoltaste stunder.
Låt mig då knyta ihop säcken och återgå till denna texts inledning. Varför händer ingenting av värde med lätthögern vid rodret? Man kan resonera kring motiv och agendor. Dolda eller öppna. Ja, det går t.o.m. att tangera konspirationsteoriernas värld.
Över detta står dock något annat och enkelt. En sanning gammal nog att ha överlevt styrelseskick och kungaätter. Ett faktum som gäller i krig, handel och politik: Det blir inte bättre än vad man har manskap till.
PS. Folkungen drivs av övertygelse och därför ser vi gärna att man sprider våra idéer, insikter och ”gräv”. Men det tillhör hyfs att ange källa, särskilt när man själv gör det med vinstintresse. Rent generellt är vår policy att man får återpublicera alla våra alster på andra platser; allt vi begär är att man anger källa med länk till originaltexten på formen Ursprungligen publicerad på folkungen.se.
