Den senaste internetflugan är ”män som tänker på Romarriket varje dag” – och hur deras kvinnor förvånas när de får veta det. Som om männen gått och burit på en stor hemlighet kvinnorna inte hade en aning om. Det är inte bara underhållande, utan visar också på ett par intressanta skillnader mellan könen.
Friskrivningsklausul inför nedanstående: Inte alla män, inte alla kvinnor, etc. etc. men sant i genomsnitt.
För det första spanar mannen ständigt efter fara för flocken (familjen, ätten, nationen, folket). Kvinnan funderar över trivsel, trygghet, relationer och omsorg inom flocken. Hon är omedveten om att mannen ständigt spanar efter dammoln på horisonten ur ögonvrån. Om hon frågade ”Tittar du mot horisonten varje dag?” skulle han svara ja, och hon skulle bli lika förvånad som över frågan om Romarriket.
För det andra tänker mannen långsiktigt och söker mönster medan kvinnor är sysselsatta med allt viktigt här och nu. Det intressanta med Romarriket för en samtida tänkande vit man i västerlandet är inte främst vad romarna åt och drack – utan hur deras imperium gick under. Vi ser paralleller med nutiden. Bröd, skådespel, leda, apati, dekadens, materialism, feminisering, kollapsande födelsetal, humanism, upplösta gränser, invaderande barbarer, mångkultur, militarism, statsskuld, inflation, demokrati.
I den gamla filmen The Fall of the Roman Empire från 1964 (på YouTube) finns en berömd scen där senaten diskuterar barbarerna. Det går inte längre att hålla dem utanför Rom så vad ska man göra? Kanske det bästa är att ge upp, välkomna dem och göra dem till medborgare. Några olika argument framförs:
Senator 1. Om barbarerna får medborgarskap, kan man då förneka medborgarskap till undersåtarna i provinsen Gallien, eller Syrien och Egypten? Det kommer att urholka värdet i det en gång så värdefulla och eftertraktade romerska medborgarskapet. Det blir lika billigt som en brödlimpa. Vi är romare, krigare. Korsfäst deras ledare och gör slavar av dem, lär dem hur det går om man krigar mot Rom! Så gör vi i Rom.
Grekisk filosof. (Senatorerna buar.) Jag är lärare. När man undervisat samma lektion om och om igen men eleven inte lärt sig börjar man undra om det är fel på lektionen eller läraren. Hundra gånger har vi prövat krig. Vi har korsfäst deras ledare, förslavat deras unga. Det har skapat hat och nya krig. Det kostar pengar och skatter. Det skapar hunger och sjukdomar. Svaret är enkelt: Vi måste sluta kriga. Gör soldaterna till bönder, låt dem bruka jorden. Slaveri är inte längre lönsamt, fria män producerar mer. Låt oss ge barbarerna den romerska friheten och visa att vi godtar dem som jämbördiga. Då får vi en mänsklig front mot omvärlden, den romerska freden som Marcus Aurelius talade om.
Senator 1. Caesar frågade mig när har Rom varit som störst och starkast. Jag svarade att det aldrig varit större och starkare än nu. Och vad har hållit ihop vårt imperium? Vår styrka och makt! Jämlikhet, frihet, fred? Vilka använder dessa ord förutom greker, judar och slavar? Miljontals vandaler väntar på ett ögonblick av svaghet för att invadera oss. Det blir slutet på Rom.
Senator 2. Slutet på Rom? Hur dör ett imperium? När dess folk inte längre tror på det. Jag har levat under fyra stora kejsare. Under alla dessa år har imperiet växt och förändrats. Livets regel är växa eller dö. Tala om för folket att Rom inte kommer dö. Miljontals barbarer väntar vid våra portar. Om vi inte öppnar portarna kommer de bryta ner dem och förgöra oss. Låt oss istället växa större och starkare. Låt oss ta dem till oss och låta imperiets hjärta växa. Vi har förändrat världen, är det inte dags att förändra oss själva?
Vem fick rätt till slut? Och kan vi lära oss något av det? Ja det är sådant som män funderar på varje dag.
