Idag är det Sveriges nationaldag. Folkungar har naturligtvis blandade känslor inför en dag som firar deras fiende centralmakten. Det finns dock positiva aspekter av nationaldagen och de förtjänar att lyftas fram.
Nationaldagens historia började med gustafsdagen som firats den 6 juni till minne av att Gustav Vasa detta datum år 1523 valdes till Sveriges kung och tog Sverige ur Kalmarunionen. Sverige blev därmed återigen en självständig stat. År 1893 tog Skansen initiativ till att fira gustafsdagen ”som nationaldag”; man firade också att det var datumet då 1809 års regeringsform antogs av kung Karl XIII. År 1916 kläckte grosshandlare Nils Ljunggren idén att fira svenska flaggan detta datum och H.M. konungen stödde förslaget. År 1983 upphöjdes svenska flaggans dag till nationaldag och 2005 blev den röd.
Vad är det då vi firar?
Kalmarunionen och det svenska utträdet – SWEXIT 1.0
Nationaldagar brukar högtidlighålla ett folks frihet från utländska förtryckare. Många tror kanske att Sverige alltid varit självständigt. Så är inte fallet; Sverige är inte ens självständigt idag. Kalmarunionen är ett lysande exempel. Danska drottningen Margareta Valdemarsdotter (”kung byxlös”), dotter till den välkände kung Valdemar Atterdag, regerade Danmark, Norge och Sverige redan 1389. Hon ville omforma personalunionen mellan länderna till en realunion och låta dem regeras av en gemensam regent. Kalmarunionen grundades sommaren 1397 på Kalmar slott. Den var en militär och ekonomisk motkraft mot expanderande utländska krafter, inte minst det militariserade handelsförbundet Hansan. Margaretas systerdotterson Erik av Pommern blev, blott 15 år gammal, den förste unionsmonarken.
Unionstiden kännetecknades av slitningar mellan unionsmakten och grupperingar som ville återta det nationella självstyret. I Sverige motsatte sig till exempel ”sturepartiet” unionsmonarkin; i detta hade sturarna allmogens och borgarnas stöd. Vid Stockholms blodbad 1520 likviderades sturepartiet och deras anhängare av den danske unionskungen Kristian II. Gösta Eriksson (Gustav Vasa) var hövitsman i Dalarna och valdes 1521 till riksföreståndare, det vill säga lokal styresman under unionskungen. År 1523 valdes han till Sveriges konung och tog omedelbart riket ur unionen. Att avluta medlemskapet i en politisk union brukar kosta blod, så även i detta fall, men till slut hade Sverige under Gustavs ledning lyckats begå sin första SWEXIT. Om kung Gustavs efterföljande regering finns mycket osmickrande att säga men han tog oss i alla fall ur Kalmarunionen.
1809 års regeringsform
Åren 1719-1772 brukar kallas frihetstiden. Den kännetecknas av partivälde då Hattar och Mössor slogs om makten. Det ledde till samma typ av politisk röta som råder under nuvarande partivälde. Gustav III genomförde en statskupp för att göra slut på lidandet. Därefter införde han 1772 års regeringsform som gav honom rätt att påbörja och avsluta krig utan att behöva samråda med riksdagen. Han gav också bönderna rätt att köpa loss statligt ägd mark och rättighet att jaga på egen mark. Gustav III mördades på maskeradbal 1792. År 1809 införs en ny regeringsform där kungens envälde avskaffas och ersätts med maktdelning enligt tidens ideal.
Är 1809 års regeringsform något att fira? Ja och nej. Det återinförde partiväldet som Gustav III lyckades avskaffa. Detta partivälde har efter 200 år mognat till dagens degenererade representativa pöbelvälde som regeras av folkvalda förrädare, som inte snabbt nog kan sälja ut resterna av vår självständighet till ”Brysselunionen” för att främja sina egna politiska karriärer. Å andra sidan är 1809 års regeringsform ett tydligt och fullt läsbart verk som ännu syftade till folkens frihet och bevarande. Jämför detta med den nu gällande Regeringsformen som är full av självmotsägande värdegrundsfloskler, inte ger individen något skydd från staten värt namnet och dessutom säljer ut vårt självbestämmande till diverse globalistiska organ. Av Sveriges fyra grundlagar är det bara Successionsordningen som är kvar från 1809 års regeringsform. Den är kort, koncis och ett under av tydlighet jämfört med det kodifierade flummet i de andra tre.
Fira och försvara resterna av vår suveränitet
Det sägs att det enda vi lär oss av historien är att vi inte lär oss av historien. Trots erfarenheten med Kalmarunionen, och trots att vi över 100 år har firat frigörelsen från den, har vi låtit oss bli indragna i Brysselunionen som är sju resor värre. Våra folkvalda har utan motstånd gett bort vår juridiska suveränitet och ställt oss under EU-rätt. De har gett bort kontrollen över våra gränser och rätten att bestämma vem som får invandra och uppehålla sig i Sverige. De har utan motstånd bundit upp oss vid den extremt kostsamma coronafonden. Pandemipolitiken är underställd EU. När det blir dags för EU-militär och EU-skatter kommer de inte bjuda det minsta motstånd.
Än har vi dock en gnutta suveränitet kvar: Vi har rätt att utträda. Och EU är ännu inte beväpnat och förmöget att förhindra det. Denna rätt är oerhört värdefull och vi bör vara mycket rädda om den. Om de folkvalda lyckas ge bort de sista bitarna av vår suveränitet blir det oerhört mycket svårare att utträda och sedan befria de svenska folken från den svenska staten.
Så låt oss som folkungar vara en gnutta pragmatiska. Fira nationaldagen idag, men gör det med rätt inställning. Fira att vi lyckades lämna Kalmarunionen. Fira att vi ska lämna Brysselunionen och en vacker dag även Stockholmsunionen. Fira det gula korset på himmelsblå botten. Fira vår plats på jorden. Fira dagen i frihetlig och fosterländsk anda som man gjorde på Skansen 1916. Fira och gör nationaldagen till SWEXIT-dagen!
