tisdag, augusti 9, 2022
HemPolitikNationell ekonomi

Nationell ekonomi

Hur kommer det sig att Sverige i genomsnitt är materiellt rikare än Afrika? Finns det en fara med att främja ekonomisk tillväxt?

Den som inte tänkt närmare på den första frågan går antagligen omkring och tror att Sverige är rikt för att det är Sverige. Att det skulle vara något magiskt med vårt hörn på jorden som gör att vi automatiskt är rikare. En amerikansk professor i nationalekonomi förklarade en gång med glimten i ögat att en nations välstånd är proportionell mot folkets utbildningsnivå och hälsa men omvänt proportionellt mot avståndet från ekvatorn. Komiskt formulerat, men det är snarare en observation än en förklaring.

Vad innebär för övrigt att det materiella välståndet ökar? Välståndsökning är vad som kallas ekonomisk tillväxt och det innebär att man blir effektivare på att producera prylar, med mindre insats av arbete och råvaror. Med en grävmaskin kan en person göra hundra mans arbete. En bil kan göra hundra hästars arbete. En dator kan göra en miljon räknenissars arbete. Med den ökade effektiviteten kan man välja att (1) tillverka fler prylar per år vilket gör prylarna billigare, eller (2) arbeta mindre och få ledigt med bibehållen levnadsstandard; eller lite av båda. Det är den ekonomiska tillväxten som gjort att alla har råd med en bil, att vi kan ta semester, låta barnen sitta av en tredjedel av sina liv i skolan, ha råd med vetenskap och konst, köpa kulor och krut till försvar, avlöna drivor av byråkrater, belöna politiker med generösa löner och pensioner, skicka enorma summor till EU, FN och fattiga barnen i Afrika.

Ekonomisk tillväxt är inte allt här i världen. Man ska vara särskilt misstänksam när politiker pratar om att de jobbar för ekonomisk tillväxt. Det är nämligen omöjligt att mäta på ett objektivt sätt. Till exempel fick vi ”ekonomisk tillväxt” när sambeskattningen avskaffades 1971. Det politiska målet var att få ut kvinnorna i arbetslivet för att främja ”jämställdheten”, vilket som av en händelse sammanfaller med en ökning av statens skatteintäkter. Innan reformen var det möjligt och vanligt att försörja en familj på en inkomst, med bil, avbetalt hus och semester. Det är nästan omöjligt idag. Vi fick ”ekonomisk tillväxt”, staten blev rikare, men blev det bättre för undersåtarna?

Åter till den första frågan. Svaret på frågan hur vi får ekonomisk tillväxt är samma svar som på frågan hur vi får tag i den där grävmaskinen. Det finns många faktorer som hjälper och stjälper, däribland äganderätt, kultur, geografi, biologi, religion, klimat, krig, och ren tur. Men ur nationalekonomisk synvinkel är det främst två faktorer som skapar välstånd: sparande och specialisering.

Sparande och investeringar skapar välstånd

En person som inte konsumerar alla sina resurser på nöjen och lyxvaror utan sparar en del av dem kommer till slut få råd att köpa en grävmaskin, en bil eller en dator. Sparande är förutsättningen för investeringar i grävmaskiner och teknik. Det är investeringar som skapar tillväxt i framtida produktion. Att spara och investera tar tid, ja generationer. Det välstånd vi åtnjuter idag har tagit tusentals år av våra förfäders gnetande, sparande och investeringar att bygga upp åt oss. Skänk dem en tacksamhetens tanke.

Som parentes kan man fundera på vad som händer om alla sparar samtidigt. Enligt rådande nationalekonomisk visdom inträder då vad som kallas sparandeparadoxen: nämligen att ekonomisk aktivitet bromsar in och vi svälter. Det är falskt. Det enda som händer är att ekonomin växlar om lite till att producera färre kortsiktigt orienterade varor som Mello, nöjesresor, lyxvaror till att producera mer långsiktigt värdefulla grävmaskiner, bilar och datorer. Den medelmåttige mellosångaren får lätt jobb som grävmaskinsbyggare på en fabrik.

Här finns ytterligare en i politikerkretsar populär nationalekonomisk villfarelse som ligger till grund för modern ekonomisk politik: att det är konsumtion som skapar tillväxt. Det är alltså precis tvärtom, det är sparande och investeringar som gör att vi blir rikare. Det hindrar naturligtvis inte våra ledare att föra politik, inte minst lågräntepolitik, som främjar konsumtion framför sparande. Detta underminerar alltså vårt framtida välstånd. En bonde får större framtida skörd genom att spara en del av årets skörd som utsäde för nästa; han blir inte rikare genom att äta upp allt.

Handel och specialisering skapar välstånd

Den andra huvudfaktorn för välstånd är handel. En anledning att handla är att få naturresurser som man inte har själv. Araberna har ingen skog och Sverige har ingen olja; Sverige säljer virke till Arabien och får olja i utbyte. Med oljan kan vi driva våra grävmaskiner och bilar och få större välstånd. Araberna får också högre välstånd i och med att de får tillgång till ett praktiskt byggmaterial. Just etta var den välkände nationalekonomen Adam Smith’s käpphäst, att vid frivillig handel så vinner båda parter samtidigt. Det innebär att handel är ett plus-summespel. Det var en radikal tanke. På den tiden var det vanligt att tänka, som socialister och de flesta demokrater gör än idag, att ekonomi liksom krig är ett nollsummespel där den enes bröd är den andres död. Om någon blir rik så måste det ju bero på att någon annan blivit fattig. Det är falskt men fungerar effektivt som politisk retorik.

Att handla för att byta råvaror är en trivial sak. Men det finns en annan anledning att handla och det är på grund av specialisering. Tänk dig två självförsörjande bönder A och B. Båda odlar sin egen potatis och tillverkar sina egna skor. Båda är halvbra på potatis och skor. De gör inte tillräckligt mycket av någondera för att bli riktigt duktiga men lyckas täcka sina husbehov av potatis och skor. En dag kommer de på A är lite bättre på att göra skor och B är lite bättre på att odla potatis. De inser snart att det är bättre att A specialiserar sig på skor och B på jordbruket och att de byter skor och potatis med varandra. När de är specialiserade blir de riktigt duktiga. De kan producera mer och med bättre kvalité. I och med större produktionsvolymer lönar det sig att investera i verktyg och maskiner. A kan nu på samma arbetstid tillverka tio gånger så många skor som tidigare och B skördar fem gånger så mycket potatis. A och B täcker nu inte bara sina gemensamma behov utan får dessutom över som de kan sälja till C för att köpa varsin bil av honom.

Varför Sverige är rikare än Afrika

Härmed har vi det nationalekonomiska svaret på frågan varför Sverige är rikare än Afrika: För att våra nordiska förfäder har sparat + investerat mer, samt specialiserat + handlat mer än våra afrikanska förfäder. Varför de har gjort detta är en annan fråga som inte har med nationalekonomi att göra. Kanske har avståndet från ekvatorn tvingat dem att spara inför vintern och därmed lära sig tänka långsiktigt. Kanske är det genetiskt eller kommer av kultur och religion.

Faran med ekonomisk tillväxt genom specialisering

Den andra inledande frågan var huruvida det finns någon fara med ekonomisk tillväxt. Det finns flera. Om den sker väldigt ojämnt i samhället skapas stora sociala klyftor som kommer skapa avund, missunnsamhet, bitterhet vilket sliter sönder sammanhållningen, öppnar upp för vänsterideologier som leder till revolution och inbördeskrig. Det kommer alltid finnas rikare och fattigare människor i ett samhälle oavsett styrelseskick, men det enklaste sättet att skapa ekonomiska klyftor är genom dela ut politiska privilegier till särskilda branscher och personer, som till exempel finansbranschen, exportindustri och så kallat grönt företagande.

En annan och i dessa tider ännu mer intressant fara som knyter an till tidigare diskussion är hyperspecialiering, även kallad globalisering. Köp en specialskruv från Kina och skruva ihop den med en specialmutter från Bangladesh och sälj slutprodukten till kunder i Portugal. Då blir det billigt och bidrar till den ekonomiska tillväxten. Många nationalekonomer fnyser åt frågan om självförsörjningsgrad. Varför ska vi tillverka skruvar och muttrar här när vi kan importera dem billigare? Det är ju så ineffektivt, bakåtsträvande och bromsar den ekonomiska tillväxten! Varför ska vi ha egna bönder? Vi kan specialisera oss på webbdesign och byta webbsidor mot vete från Ukraina, Europas kornbod.

För någon månad sedan läste och recenserade jag Johan Norbergs senaste alster, Det kapitalistiska manifestet. Den genomsyras av dessa tankegångar. Handel, öppna gränser, globalisering, handel, globalt samarbete, FNs Världshandelsorganisation, handel, ”tullfrihetsunionen” EU och ännu mera handel. Norberg gör upp med många argument mot handel och ondgör sig över att det fortfarande finns krafter som stretar emot och att det fortfarande finns nationalistiska strömningar. Vi blir ju så mycket rikare om vi handlar!

Det finns inget att invända mot de rent mekanistiska argumenten i boken. Ja, vi blir rikare om vi handlar. Det är en så kallad ”no-brainer”. Det som däremot glöms bort att det finns en oerhört viktig sida av lokal produktion och lokal ekonomi och självförsörjning: Beredskap. Det går an att prata handel under goda tider och i fredstid. Men under kris och örlog räcker pratet inte långt. Redan under den så kallade ”pandemin” visade det sig att stater snabbt slöt sig och vägrade dela med sig av skyddsutrustning och mediciner. Nu med kriget i Ukraina blir det ännu mer uppenbart med riskerna med att specialisera sig så långt att man gjort sig beroende av importerad energi, råvaror, mat, konstgödsel och produktionskapacitet.

En viss grad av specialisering är naturligt på grund av komparativa fördelar på olika platser och bland olika folk. Men det finns också krafter som förstärker tendensen till specialisering till osunda nivåer. Representativ demokrati leder till välfärdsstat. Välfärdsstat leder till höga skatter. Lägg därtill att det demokratiska klåfinger- och byråkratsamhället leder till ett överreglerat samhälle. Höga skatter och överreglering gör produktion onaturligt olönsam. Bönder tvingas lägga ner, företag väljer att flytta till vänligare stater och globaliseringen drivs på ytterligare.

Vi behöver nationell ekonomi

Maximal ekonomisk effektivitet är inte alltid det självklara svaret.

  • Man köper försäkring trots att man kan spara pengar på att låta bli. Det finns en risk att huset brinner ner.
  • Företag använder konkurrerande leverantörer, trots att de kunde spara pengar på att bara ha en. Det finns en risk att en leverantör går i konkurs.
  • Vi använder kontanter för att se till att de inte försvinner, trots att kort är bekvämare och effektivare. Det finns ju en risk att elektroniska betalningar inte fungerar i kristider.

Nationalekonomi förklarar hur välstånd uppstår. Den förklarar varför globalisering uppstår. Den är en vetenskap och har inga åsikter. I praktiken behöver den kompletteras med nationell ekonomi, det vill säga riskmedvetande för att förhindra att politiken förstör förutsättningarna för lokal produktion och driver globaliseringen så långt att det uppstår risk för försörjningen. Dessutom är det trevligare att handla av sina nära medmänniskor än från Långtbortistan.

Klaus Bernpaintner
Halv upplänning, halv bayrare, hel civilingenjör och ekonom. Älskar naturen, släktforskning, min plats på jorden. Drivs av nyfikenhet och längtan efter frihet. Söker ständigt nya pusselbitar för att förstå tillvaron. Måste tvångsmässigt dela nya upptäckter med min omvärld. I ständig opposition mot det falska, onda, och fula - sökandes det sanna, det goda och det sköna. [email protected]
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här