Årets folkungavandring lockade 17 entusiastiska folkungamän, ännu fler än förra året. Vi samlades hemma hos vår guide Tomas på torsdag den 10:e augusti, berättade rövarhistorier och diskuterade utrustning. Somliga hade tung packning redo för alla eventualiteter. Någon hade knappt för överlevnad. Mitt mål är alltid att packa så lite som möjligt men tillräckligt för en behaglig upplevelse. Varje vandring ger nya lärdomar.
Klockan nio på fredag morgon bar det av en timme in i Norge för att komma till området kring Sølens naturreservat. Ryggsäckar på och ut i vildmarken. Det var blåbärs- och hjortronsäsong. Blåbären var stora som vindruvor och hjortronen gula och feta. Vi började med efterrätten.
Efter ett par timmars knatande, pratande och vadning genom bäckar var det dags för mat. Det smakar extra bra när man gjort sig förtjänt av det.
Nästa etapp bar det uppför längs en bergsida för att komma runt södra Sølen, den sydligaste av de tre sølentopparna. En utmaning med att planera fjällvandring är att ta hänsyn till höjdskillnader. Det räcker inte att mäta avståndet på en platt karta. Med brant stigning kan det lätt ta fem gånger så lång tid att förflytta sig en sträcka på kartan som när terrängen är platt.
Efter ett tag insåg vi att vi kommit för högt och fjällvandringen övergick i bergsnedstigning. Moment som dessa gör att hela äventyret får klassas som medelsvårt. En av vandrarna sammanfattade helgen med orden ”Mycket trevlig upplevelse men mycket tuffare än vad jag hade tänkt mig”.
Vi slog läger på en stor klipphylla vid Øversjøen. Den var helt täckt med vitmossa och gav känslan av vinterlandskap. Gräddhyllan kallade någon den. (Se omslagsbild.) Naturens variationer är storslagna.
Under natten kom helgens enda regn. På vägen upp från södra Sverige hade vi sett översvämmade sjöar och åar. På regimens medier varnades för jordskred, bortspolade broar och klimatdöd. Fjället var lyckligt omedveten om sin nära förestående undergång och allt såg ut som vanligt. Under hela helgen var vädergudarna med oss, både de gamla och de nya. Temperaturen var perfekt sval för vandring och solen var inte påfrestande stark.
På lördagen insåg vi att det var bäst att vandra fritt i spontana smågrupper mot bestämda mål. Det var opraktiskt att försöka hålla ihop en så stor grupp. Vissa var snabba, andra ville ha mer tid. Första målet var nedanför passet mellan södra och mittersta Sølen. Där lättade molntäcket och vi kunde äta under stekande sol.
Därefter ett par hundra höjdmeter upp, genom passet. Där har det i forna tider jagats ren genom att driva upp dem och få dem att hoppa över en uppbyggd mur. Dagens höjdpunkt var en topptur till mittersta Sølen 1755 möh.
På kvällen delades sällskapet i tre grupper som hittade olika ställen att kampera på. Vädret var torrt. Vi såg fram emot att slippa moln som regnade på våra tält under natten.
Istället vaknade vi på morgonen inuti ett moln, med bara 50 meters sikt. Det blev till att torka tält hemma i alla fall. En sista portion gröt medan solen skingrade dimman och en strålande dag öppnade sig.
Sista dryga milen tillbaka till bilarna gick fort. Det var led hela vägen, det var plant, vi hade solen i ryggen och en aning hemlängtan.
Åter vid basen vankades traditionsenligt våfflor med vispad grädde och sylt på hjortron plockade i de kringliggande fjällen.
Under vandringen uppstod nya vänskaper, diskuterades intressen, jobb, familj, kärlek, skilsmässor, motgångar och framgångar. Nästan inga samtal handlade om politik. Det behövdes inte eftersom sällskapet var i stort sett överens om vad som behöver göras.
Folkungavandringen 2023 var den andra i ordningen. Den blev en oförglömlig upplevelse. Följ med nästa år. Du har ett år på dig att förbereda dig!
