Resereportage: Wien

Kliver av flyget och ut i flygplatsens stora hall. Känner en bekant doft. En svag doft av tobaksrök. Märkligt nog påminner det mig om… frihet. Själv har jag bara dragit ett enda halsbloss i livet (och aldrig sett nåt naket, inte ens ett litet nyfött barn) och tycker tobaksrök är något av det äckligaste som finns. Nu kände jag bara en aning av det och tankarna gick tillbaka till bättre tider, från när jag brukade besöka släkten i Bayern med min far. Givetvis är det förbjudet även i Österrike att röka på allmänna platser och krogar, men det är en av många regler som folk struntar i.

Jag reste till Wien för att besöka en vän. Jag var här för tio år sedan men det blir bättre med personlig guidning. Återger här nedan några av en turists spridda intryck. Det finns en anda av frihet i Österrike som vi kan lära av. I nästa text blir det en redogörelse för de senaste årtiondenas dramatiska och faktiskt hoppingivande österrikiska politik.

När man möter österrikare hälsar man Grüß Gott! – Hälsa Gud. Upplysta krafter försöker ersätta dylika ovetenskapliga artighetsfraser med modernare, mer inkluderande motsvarigheter, men än så länge förgäves.

Wien är en sann kulturstad, trots att det saknas kulturhus. Musik, gammal fin arkitektur och inte minst gamla katolska kyrkor finns överallt. Stefansdomen mitt i stan har anor från 1100-talet och är spektakulär att skåda. Takets tegel är satt i ett nästan hypnotiskt mönster.

Den småskaliga kommersen lever och frodas. Överallt små butiker. Kedjor tycks inte trängt ut dem, vilket sker när ekonomin blir överreglerad. Stötte bara på en enda McDonalds. Istället finns många unika etablissemang, ofta drivna personligen av krögaren själv. Vid slutet av arbetsdagen händer det att han tar en välförtjänt näve sedlar av dagens vinst ur kassaapparaten och trycker ner i fickan utan att passera Skatteverket. Skattemoral saknas som begrepp och är föredömligt låg.

Österrike är en kontantekonomi. Plastpengar tas inte gärna som betalning. Man vill gärna kunna handla anonymt utan att varenda transaktion registreras i det internationella banksystemet och i databaser i frihetslandet USA. Och så jobbigt är det inte med sedlar och mynt, utan tvärtom roligt. Österrikarna har inte för vana att rösta fram Skatteverket som sin favoritmyndighet, som i vissa mer civiliserade länder. Följaktligen har man ännu inte välsignats med kassaapparater med obligatorisk direktlina till Skatteverket.

Det finns postkontor lite varstans och brevlådorna är fortfarande postgula som de ska vara. Postväsendet tycks fungera väl. Breven kommer fram i tid trots att man inte målat om alla bilar och brevlådor till färgen blå eller fusionerat med omgivande länders postverk.

Österrike är ännu neutralt och har inte underkastat sig USA (NATO) militärt utan väljer att stå ensamt, naken, redo att bli svald av Ryssland vilken sekund som helst. När jag påtalade detta prekära läge fick jag till svar ”Vänta, jag måste beställa en till.”

En del smolk i kruset finns naturligtvis. Även Wien har drabbats svårt av afrikanisering och islamisering. Dock har man inte aktivt kvoterat in gästarbetare i politiken, förvaltningen och de rättsvårdande myndigheterna. Och även i Wien har juni månad har kapats av fikusrörelsen. Det hängde regnbågsflaggor på byggnader överallt. Det var som om Österrike nyligen genomgått en andra Anschluß. Jag förväntade mig närsomhelst att Julie Andrews skulle dansa in med barnen von Trapp i släptåg sjungandes So-do-mi-tran-so-la-ti-do!

Alla demokratiska byggnader var föredömligt regnbågs-draperade. Enbart det kejserliga palatset hade försummat saken. På inre borggården står en staty av kejsar Franz II av Habsburg. Han var kejsare över det tusenåriga Tysk-romerska rikets tills Napoleon avsatte honom och avskaffade kejsardömet. Det Heliga Tysk-romerska riket har av somliga kallats das erste Reich – det första riket.

Österrike är numera republik, något som republiken gärna framhåller som positivt och firar på olika sätt. Republikens politik är intressant. För närvarande regerar en borgerlig socialdemokrati, det vill säga det demokratiska normaltillståndet råder. Men det frihetliga partiet FPÖ är på frammarsch. I nästa del följer en översikt av de senaste årtiondenas intressanta förvecklingar. Det saknas sannerligen inte konspiratoriska element.