tisdag, januari 31, 2023
HemPolitikSanktioner - politisk teater

Sanktioner – politisk teater

Tobias Billström har besökt Bryssel i egenskap av utrikesminister för första gången. Där har han med sina kollegor diskuterat bl.a. situationen i Iran. Folkliga protester mot det teokratiska styret har den senaste tiden tilltagit i styrka. 

Ministrarna har beslutat om utvidgade sanktioner mot Iran, genom att ytterligare 29 personer läggs till en särskild sanktionslista. Sedan Ryssland invaderade Ukraina har sanktionspolitik blivit stort mode. 

Man kan konstatera att det fungerar sisådär. Ja, ungefär lika illa som det alltid har gjort. Antingen påverkas inte ekonomin negativt i landet som utsätts för sanktioner i den omfattning man önskar. Så är fallet i Ryssland. Det ryska beroendet av Väst är inte tillräckligt stort och endast Väst (nästan) är med på sanktionståget. Resten av världen har rabattfest i sin handel med Ryssland. Inte minst vad gäller petrokemiska produkter. 

Eller så förstörs ekonomin av sanktionerna. Landet sluter sig mot omvärlden. Regimens makt över befolkningen ökar. Den lilla människan drabbas genom försämrade ekonomiska livsvillkor och än mer inskränkningar av fri- och rättigheter. Omvärlden, som hoppades att sanktionsåtgärderna skulle tvinga fram en folklig resning och styra landet mot demokrati, misslyckas fullständigt i sina ambitioner. 

Politiker som förespråkar sanktionspolitik som ett slags generellt verktyg att ta till mot stater som man på något sätt söker straffa, förändra eller krossa, har ett problem: det är ofta lätt att hos andra stater finna lika eller värre exempel på det klandervärda beteende som föranleder sanktionerna. Hyckleri kan komma att bli tydligt.

1,4 miljarder människor, vilket är ungefär 18% av världens befolkning, lever i nackskottsdiktaturen Kina. Ett bisarrt postkommunistiskt samhälle där partiet lever vidare i någon märklig kommandokapitalistisk praktik. Upp emot en miljon människor ur folkliga minoriteter är inspärrade i uppfostringsläger. Social scoring är på riktigt och även om spridande av kommunistisk ideologi utanför landets gränser inte är prioriterat, så pekar alla observationer av kinesiskt agerande i världen på att landet har ekonomiska världsherraväldesambitioner. Kineserna köper systematiskt upp infrastruktur i andra länder och har blivit den dominerande exploatören i Afrika. Det tål att påminnas om att den kinesiska staten är inblandad i ett flertal vindkraftsprojekt i Sverige, inklusive den gigantiska vindkraftparken Markbygden i Piteå kommun. 

Så vitt jag vet pläderar varken Tobias Billström eller hans parti för sanktioner mot Kina. 

Indien utgör 16% av världens befolkning. Landet kallas ibland världens största demokrati. Tillika en mångkulturell sådan. Snett från sidan kan jag konstatera att såväl världens största diktatur som världens största demokrati fortsätter att handla med Ryssland. I Indiens fall handlar man som aldrig förr – oljeimporten från Ryssland är större än någonsin tidigare. Globalt är en minoritet av världens befolkning inblandad i sanktioner mot Ryssland.

Någon större indignation hos den politiska och mediala klassen i Sverige över att världens största länder upprätthåller handeln med Ryssland, syns inte i offentligheten. Viktigare då att mucka gräl med Iran. Vilket förstås är helt i linje med sedvanlig moderat fjäskighet inför USA – landet vars utrikespolitik är den huvudsakliga exportören av de MENA-invandrare som koloniserar Sverige. (Varför USA vill undergräva regimen i Iran ber jag att få återkomma till i en separat text).

För svenskt vidkommande finns det intressanta omständigheter runt just dessa tre länder; Kina, Indien och Iran. Känt för de flesta är att gruppen iranier i Sverige är en betydande minoritet. Sverige är andrahandsval i den iranska diasporan. Endast Kanada är populärare. Därtill har invandringen från Kina och Indien vuxit och kommit att bli betydande. Det finns idag fler kineser än samer i Sverige.

Mindre känt är att Sverige forskarutbildar ett ansenligt antal kineser, indier och iranier vid svenska universitet och högskolor. Andelen utlänningar bland nybörjardoktoranderna inom teknik och naturvetenskap var förra året makalösa 57%. Vilka tre nationaliteter var vanligast? Kina, Indien och Iran. Samtidigt har den svenska universitetsvärlden helt gjort slut med Ryssland. Samarbete med landet har bokstavligen förbjudits. Det går bra med iranska och kinesiska doktorander, men inte med nya ryska (de som påbörjat sina studier får vara kvar). Glade Billström gläfser och i Iran hänger man homosexuella.

Sanktionerna mot Ryssland verkar ha införts utan tanke på att Ryssland tidigare exporterade en rad varor till EU som är av betydelse för vårt välstånd. Oavsett om det ryska folket lider under sanktionerna, så kommer den europeiska ekonomin lida av att importen från Ryssland är slagen i spillror. Detta kan tyckas vara en trivial slutsats, men förstås av alltför få. Ingenting gott kommer ur ett ekonomiskt chicken race med Ryssland. Vi får inte falukorv på matbordet för att det ryska folkets välstånd sjunker. 

Det här är ytterligare ett exempel på hur EU binder ekonomiskt ris åt egen rygg, samtidigt som en majoritet av världen inte gör det. Klimathokspokus har redan förstört europeisk energiproduktion. En betydande del av offentlig sektor fokuserar på gallimatias istället för på kärnverksamhet. Genus, HBTQ och arbetstidsförkortning före militärt försvar, polis och räddningstjänst. Skolan uppfostrar politiskt istället för att utbilda och bilda. Vi har en armé av personliga assistenter…men ingen armé. Exponentiell ökning av könsdysfori. 

Drömmeri istället för realism. Vi behöver mer realism.

Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här