(S)atanismens omvälvning av kyrkan

1
255
Socialdemokraten August Palm skapade tidskriften Lucifer. Foto: Montage/Folkungen

Den starkast lysande stjärnan på morgonrodnadens himmel är Morgonstjärnan, mer känd som Venus. Man föreställde sig att den bar fram dagens ljus. På latin heter den därför Lucifer, ljusbäraren, av ordet lux för ljus. Härav även namnet på ljusbärarinnan Lucia. I Bibeln beskrivs Lucifer, morgonrodnadens son, som en av Guds närmsta änglar som på grund av sin upproriskhet kastats ned till Jorden. Han har därför varit förebild och inspiration för många revolutionära och samhällsomstörtande rörelser under 1800- och 1900-talet, däribland de svenska Socialdemokraterna. För oss andra är namnet Lucifer synonymt med ondskan själv, Satan.

I den tidiga feminismen och bolsjevismen fanns tydliga ockulta och satanistiska inslag. Exempelvis berättade bolsjevikavhopparen Georges Solomon i sin bok Bland röda härskare hur Lenin ska ha offrat människor till den babyloniska demonen Molok/Baal under Ryska revolutionen. I religionsforskaren Per Faxnelds bok Satanic feminism beskrivs hur mörka väsen som Lucifer och nattdemonen Lilith dyrkades flitigt i den tidiga feminismens uppror mot, vad man ansåg var, den patriarkala kyrkans samhälle.

Detta var feministerna och bolsjevikerna inte ensamma om. Grundaren av tidningen Arbetet, socialdemokraten Axel Danielsson brukade exempelvis skriva under sina artiklar i den nybildade tidningen med pseudonymen Lucifer. Den blivande statsministern Hjalmar Branting var i början av 1900-talet redaktör för kvartalsskriften Lucifer, en ny skrift inom den unga socialdemokratin. Publikationen bildades under 1890-talet av socialdemokraterna Atterdag Wermelin och August Palm. Den antiklerikala och socialistiska skriften kom enligt August Palm att sälja som “smör för solen”. Wermelin skrev även en dikt med namnet Ljusbringaren som kom att dyka upp frekvent i senare socialdemokratiska sångböcker, dock utan att tonsättas.

“Satan har inte alltid stått som symbolen för det onda. Många revolutionära rörelser har sedan 1800-talet lyft upp den rebelliske Satan som moraliskt rättesnöre, och inom poesin har djävulen ofta lovsjungits.” – Per Faxneld
Ur artikeln Problematiskt med Satan som god förebild (SvD 22/6 2006)

Faxneld har delvis rätt i sin tolkning, men sanningen är att dessa revolutionära ockulta inslag för oss tillbaka ända till Franska revolutionen och upplysningstiden som föranledde den. I Franska revolutionen fanns tydliga ockulta inslag och det ljus man påstod sig bringa till människan var knappast det goda ljuset utan just Lucifers upplysning från det kristna “mörkret”. Det manifesteras väl i revolutionärernas antikristna inställning i sin strävan för så kallad total frigörelse för människan där människan placerades över Gud. Exempelvis proklamerades ett fyrapunktsprogram kort efter revolutionen med syfte att avkristna hela Frankrike.

  1. Demolering av alla kristna statyer, inskriptioner och ikoner vid kyrkor.
  2. Demolering av kors, kyrkklockor och annan extern kristen symbolik.
  3. Införandet av en ny revolutionär och demokratisk kult, så kallad förnuftsdyrkan.
  4. Alla som ger skydd åt eller gömmer präster ska likvideras omgående.

Att Franska revolutionens ideal fått stå som förebild både för Ryska revolutionen av 1917 och svenska socialdemokrater är välkänt. Precis som i Ryssland urinerade jakobinerna på kors, altaren och på gravstenar. I Petrograd gick man så långt att man grävde upp helgon och lät arkebusera kristna ikoner. Det var alltså inte bara en statskupp för att byta ut ett samhällssystem utan en konflikt med djupa religiösa och ockulta inslag.

Kyrkan har alltid fått stå som måltavla när socialrevolutionärer gripit makten. Frankrike, Ryssland och Spanien är några exempel. I samtliga av dessa revolutioner torterades kyrkans män genom att steglas, brännas levande eller kokas i olja. Andra sköts i huvudet eller hängdes upp i telegrafstolpar i sina egna tarmar. Det är alltså värt att säga igen, det var inte frågan om spontana folkliga uppbåd, det var ockult drivna krig mot vår samhällsordning och vår kristna kultursfär.

Socialdemokratins antikristna pervertering av Svenska kyrkan

Även i modern tid kan vi se genom Den långa marschen genom institutionerna hur Svenska kyrkan politiserats i socialdemokratisk anda. Och sanningen är att Svenska kyrkan var ett av socialdemokratins viktigaste slagfält. Det handlade inte bara om att i praktiken avkristna kyrkan utan även göra den till en politisk arena för socialdemokratisk agitation. Många av de präster och biskopar som idag tjänstgör i församlingar runt om i landet har både medlemsbok och en obrottslig partilojalitet. Många medlemmar som haft en kristen tro har i protest lämnat kyrkan för vad folk ansett vara en sekulär politisering med stark slagsida åt vänster. År 2020 valde över 56 000 myndiga svenskar att lämna kyrkan. Något som gör att kyrkan går back ekonomiskt. Detta ville domprosten Hans Börje Hammar lösa genom att citat “spränga sönder kyrkorna eller göra om dem till pizzerior”. Kyrkans roll gick från att vara en samlande folkkyrka till att bli en tramsorganisation för feministteologiska-, spaghetti- och pridegudstjänster. Helt i linje med den kulturradikala, antikristna socialdemokratiska agendan.

Biskop emerita Eva Brunne och Anna-Karin Hammar är två exempel på framstående prästinnor med socialdemokratisk partibok och agenda. Brunne gick så långt att hon beordrade att kors skulle städas bort från kyrkobyggnader för att göra dessa mer “inkluderande” för människor med annan trosuppfattning. Nuvarande ärkebiskop Antje Jackelén är inte långt efter med sitt omtalade valspråk och sin vägran att svara på frågan om huruvida Jesus eller Muhammeds ord är rätt väg till Gud. Den politiserade kyrkan går dock i motsatt riktning mot vad lekmännen eller gudstjänstbesökarna (idag “medlemmar”) i Svenska kyrkan vill ha. Ironiskt nog gör utträdesansökningarna att kyrkan i ett försök att popularisera sig, istället trappat upp den sekulära politiseringen. Detta har i ett längre perspektiv bidragit till att Sverige, efter Kina och Nordkorea, måste anses vara ett av världens mest sekulära länder.

Tycka vad man vill om kristen tro, men utveckligen som skett i Sverige och i Svenska kyrkan är talande. Det har varit en kamp från insidan, där socialdemokratiska partipampar gjort allt för att vi ska tappa vår tro på en större mening. Idag lär vi oss istället av prästen Jonas Persson från Limhamns kyrka att Greta Thunberg är Messias. Persson har även tidigare blivit uppmärksammad för att tourettemässigt skrivit könsord från församlingens twitterkonto. Samtidigt proklamerar ärkebiskopen sitt valspråk “Gud är större”, en direkt översättning av arabiskans Allahu Akbar, ett islamistiskt stridsvrål använt av bland annat Islamiska staten.

Är du medlem i den socialdemokratiska föreningen Svenska kyrkan kan du försöka kräva att den återgår till att predika kristendom, alternativt kan du rösta med fötterna och lämna den. Det finns andra samfund att uppsöka och man kan alltid bilda egna grupper med likasinnade, “ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem”.

Föregående artikelRäddar oss undan barbariet
Nästa artikelPsykologi och modernism hand i hand

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här