Under coroneriet har vi tydligt sett hur vissa storföretag som Amazon och stora köpcentra har expanderat kraftigt medan små butiker, restauranger och andra småföretag tvingats slå igen. Det är inget nytt att företag kommer och går men i över hundra år har vi sett en trend där storföretag växer och småföretag kvävs. Det har blivit ännu tydligare det senaste året. Redan innan coroneriet fanns det bara ett fåtal små banker kvar, vid sidan om de fyra jättebankerna. Familjejordbruk som går med vinst har länge varit sällsynt, det är stordrift i bolagsform som gäller. Åker man genom valfri småstad ser man mängder av igenbommade små fabrikslokaler, butiker och bensinmackar. Varför har det blivit så?
Lättare driva hamburgerkedja än korvkiosk
En tid brukade jag åka E22 mot Malmö. I närheten av Eslöv finns en vägkrog som drivs av en kvinna som säljer korv och enkla maträtter. Hon förklarade hur det är att driva en liten vägkrog idag. Hon tjänar inga pengar på det utan gör det för att folk gillar korv och hon gillar att träffa folk. Jag fick se hennes hög med myndighetskorrespondens. Det var en blandning av förelägganden, krav, hot, avslag, avgifter och ett och annat godkännande. Obligatoriska myndighetsinspektioner kostar stora summor, överdrivna hygienkrav kräver orimliga investeringar, reglementet begränsar rätterna hon får servera och om hon vill ändra menyn utanför vissa ramar måste den godkännas av vederbörlig menybyråkrat. Samtidigt smäller McDonalds upp restaurang efter restaurang till synes utan svårigheter.
Ju mer byråkrati desto mer stordriftsfördelar
Den som läser företagsekonomi får lära sig om skalfördelar, eller stordriftsfördelar, det vill säga att stora företag har vissa fördelar framför små. Till exempel har de möjlighet att bygga upp avdelningar med specialiserad personal medan de anställda på små företag ofta måste utföra många olika funktioner. Det talas mindre om skalnackdelar men de finns sannerligen. I stora organisationer grasserar byråkrati, internpolitik, avundsjuka och inte sällan regelrätt sabotage. I ett fritt samhälle tenderar skalfördelar och -nackdelar att balansera varandra så att stora företag på det stora hela inte har särskilt många fördelar framför små. I ett överreglerat samhälle, som genomsyras av byråkrati och tjänstemannavälde, överväger däremot nyttan av skalfördelarna. Storföretag har specialiserade och effektiva avdelningar med kvalitets- och miljöansvariga för att hantera tillståndsansökningar och lagkrav, personalavdelningar för att hantera byråkratin kring anställningar och marknadsfolk som sköter lobbyism. I ett stort företag kan kostnaderna för dessa till största del värdeförstörande sysslor fördelas över många lokala verksamheter medan ett litet företag tvingas både servera korv och tillfredsställa den lokala arbetsmiljöbyråkraten. Ju mer reglerat och byråkratiskt ett samhälle är desto mer kommer stordrift att gynnas och desto fler småföretag kommer kvävas. Undantaget är byns pizzeria som lyder under egna hygien- och skatteregler.
Ännu mer fördelar för storföretag under coroneriet
Det senaste året har storföretag gynnats på ytterligare sätt utöver de vanliga. Småföretag har svag lobbykraft och har i många länder fått finna sig utnämnda till ”icke-väsentliga” och tvingats stänga igen. Storföretag har framgångsrikt lobbat till sig enorma stödpaket på skattebetalarnas bekostnad. Banker är som alltid ”systemkritiska” och har kunnat skära guld med ännu större täljkniv än vanligt via centralbankernas inflationsfinansierade gåvor, det vill säga betalda av konsumenterna via stigande priser. Företag i vaccinbranschen och opportunister i covidtestningsbranschen har givetvis spelat i en helt egen liga när det gäller statliga privilegier.
Fritt företagande är grunden för vårt välstånd
Förr fick man lära sig i skolan att grunden för vårt välstånd var hårt arbete i jordbruk, företag och inte minst basnäringarna skogen och gruvorna. I skolan fick vi se spännande filmer med maskiner, fabriker och gruvor. På högre akademiska institutioner fick man ibland till och med lära sig att ju friare samhället är, det vill säga ju friare företagande och ju mer konkurrens som råder, desto mer välstånd skapas. Osäker på vad som lärs ut idag, men gissar att välstånd numera skapas av en demokratisk kombination av statligt utvecklingsstöd, allmän rösträtt, invandring, FNs miljömål och HBTQ-certifikat.
Ju friare ekonomi desto fler mindre företag
Små företag är egentligen oerhört bra på att konkurrera. De har fördelar när det gäller att kunna anpassa sig till kunders önskemål. De är så svåra konkurrenter att storföretag ständigt springer hos politiker och byråkrater och lobbar för konkurrensskydd i form av patent, betungande regelverk, konsumentskydd, licenskrav, och certifieringskrav. Om små företag bara får fria händer på en minimalt reglerad och beskattad marknad så klarar de sig utmärkt själva. Landsbygd och småstäder skulle återigen blomstra ekonomiskt på ett naturligt sätt, som de gör i sundare länder. Våra företagare skulle inte behöva flytta produktion utomlands utan skulle hellre lägga den här hemma hos våra duktiga, samvetsgranna och strävsamma nordiska folk.
För att få landet att leva ekonomiskt igen, få fler restauranger, kaféer, se landsbygden blomstra, låta folk försörja sig på familjejordbruk, bygga små fabriker, få liv i småstäderna, låta folk bli rika och ekonomiskt fria måste den kvävande byråkratin som ständigt gynnar stordriften massakreras med motorsåg. Regelverken måste rivas och byråkraterna tvingas skaffa sig hederlig försörjning. Så var det i socknarna, så var det i städerna. Med det nationella och övernationella centralstyret växer kontrollbehovet, byråkratin, regleringsivern och beskattningen.
Inte bara friheten och civilisationen, utan även vårt välstånd gynnas av radikal decentralisering.
En aspekt av detta med att företag blir färre och större, att allt mer kapital ackumuleras i allt färre händer, är att denna utveckling i hög grad (anser jag) förstärks av centralbanker som tillhandahåller billig kredit till alla möjliga ändamål – inklusive företagsköp. Kredit ger hävstång till välstånd, och mest hävstång till dem med mest välstånd. Vänstern brukar beskriva och kritisera detta som ett problem orsakat av den ”oreglerade fria marknaden” (centralbanker=fri marknad???) och skrika efter ännu mer skatter och regleringar som någon slags lösning på problemet. Och detta utöver alla kreditmarknads-regleringars moder: centralbankernas räntestyrning – som (enligt mig) är själva orsaken till dessa växande klyftor som de är så upprörda över. Men vänster-människor verkar ändå vara nöjda med just den regleringen, trots att den formar samhället på det här sättet.