Ted Kaczynski och jag

När jag för tre år sedan placerade akterstycket i soffan framför serien Manhunt: Unabomber så hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Visst hade jag redan tidigare hört talas om Ted Kaczynski men det var blott som en del av det kulturella bakgrundsbruset som vi alla badar i. I mina tankar var han bara en tokstolle som sprängde bomber och hade någon slags obegriplig aversion mot teknik. I övrigt så hade jag ytligt stött på koncept som anarkoprimitivism men det var en ideologisk strömfåra som jag aldrig dykt ner i och alltid avfärdat med djupa argument så som höhöhö vill de ha syfilis och tuberkulos eller?

Manhunt gör något unikt när den presenterar Ted Kaczynski på ett sympatiskt sätt och exponerar hans tankar utan att förlöjliga dem. I stället för att framställa Kaczynski som en dåre så får man följa hur seriens huvudperson, agent Fitzgerald, blir allt mer påverkad av Kaczynskis manifest och när serien avrundas med att Fitzgerald sitter i bilen vid en öde vägkorsning och stirrar på trafikljuset så har Teds tankar sålts in mycket väl till publiken. Givetvis kunde jag inte låta bli att läsa manifestet¹. Och det var det. Min teknik- och vetenskapsoptimism sopades bort på bara en kväll.

Man måste förstå att jag är en livslång vetenskaps- och tekniknörd. Det första jag gjorde när jag som gosse fick tillgång till internet var inte att söka efter ”bobs and vegana”, nej jag besökte istället NASAs hemsida och tillbringade timmar med att beundra alla astronomiska bilder. Min barndomsdröm var att bli fysikern som kommer med en briljant upptäckt som öppnar rymden åt oss när alla andra barn ville bli brandmän eller poliser. Fysiker blev jag även så småningom och jag fortsatte på min teknikfetischistiska bana genom att helhjärtat ägna mig åt kärnenergi.

Läs gärna min text Allt du kan tänkas vilja veta om kärnavfall

Jag var mer eller mindre på väg rakt in i transhumanismens tankar om evigt liv genom uppladdade medvetande och drömde science fiction om att kolonisera solsystemet. Att uppleva hur min teknikoptimism slocknade var därmed en kris både för min identitet och min framtidstro och det är en kris jag nog egentligen aldrig hämtat mig från. Min karriär och mina hobbys som var primärt teknofila lämnade mig nu bara med en vag känsla av avsmak och till och med min stora kärlek för science fiction dämpades väsentligt.

Men det räcker inte med det. Kaczynskis manifest pulveriserar även den mest fundamentala trossatsen i hela vår moderna kultur, den stora framstegsmyten. Det är svårt att förstå hur cementerad framstegsmyten är innan man själv förkastat den och därmed skapat lite distans till den. Myten utgör den undermedvetna riktlinjen för hela vårt tänkande och vi är bokstavligen som fisken i vattnet, blind för det som ständigt omger oss. Den präglar till och med vårt språk med uttryck som han var före sin tid eller vrid inte klockan tillbaka. Efter manifestet så hade jag därmed inte bara tappat min personliga kompassriktning utan jag var även helt ur synk med samhället. Så pass ur synk att om jag försökte diskutera dessa frågor med någon normal människa så gick det bara inte. Kaczynski är så bortom den vanliga diskursen att folk inte vet vad de ska göra med hans tankar.

Vad är det då i Kaczynski manifest som har en sådan enorm kraft? Kaczynski är utan tvekan en begåvad karl och som tidigare universitetsmatematiker så befann han sig själv mitt i det teknofila komplexet. Hans avståndstagande från det moderna samhället och dess teknik bygger helt och hållet på rationell grund och han beskriver med oantastlig logik hur tekniken gradvis kommer domesticera och förslava människan. Skolan, byråkratin, staten, storföretagen, allt kommer omvandlas till institutioner som formaterar människan för det ändamålet. Medicinen kommer bli till ett verktyg för att hålla människors neuroser på en hanterbar nivå så att de kan fortsätta agera friktionsfritt inom systemet² och till och med religion kommer gå i teknikens ledband³.

Tekniken är inte längre människans verktyg, tekniken är den överordnade organiserande principen för hela den mänskliga tillvaron. Allt detta sker utan behov av varken en stor konspiration eller onda intressen som drar i trådarna (med det sagt så innebär det inte att det inte finns konspiratörer eller onda människor som verkar i den riktningen). Det är helt enkelt en del av det teknifierade samhällets inneboende logik och alla följer den, från kontorsslaven till multimiljardären. Nästan varenda teknik som uppfunnits har börjat som en behändig pryl men snart skapat en struktur som blir ett tvång för alla. För varje steg så blir kostnaden att välja bort tekniken högre eller rent av olagligt. Alla dessa system tvingar in dig i regelverk som formar ditt beteende och ju större komplexitet desto mer begränsad blir människans frihet eftersom systemen kräver förutsägbarhet.

Det låter drastiskt – och det är drastiskt – men det värsta, det som dräper ens inre teknofili, är att logiken framstår som sann. Jag har inte hittat något sätt att argumentera ned Kaczynski i mina tankar och paragraf 171 – 179 i manifestet ger en kylig inblick i framtiden. När Kaczynski själv hade resonerat sig fram till allt detta så drog han sig tillbaka till en stuga i skogen och försökte leva ett enkelt liv i fred. Det enkla livet fick dessvärre ett abrupt slut när skogsbolagen började skövla och det var då Ted kände sig tvingad att slå tillbaka och Unabombaren var född.

Man kan förledas att tro att Kaczynski idealiserar den ädle vilden och drömmer om ett lätt liv men så är definitivt inte fallet. Han härbärgerar ej några illusioner om det primitiva livets vedermödor, dels för att han hade levt det själv och dels för att han studerat förindustriella människors livsstil⁴. Men ett hårt liv är fullt kompatibelt med ett fritt och meningsfullt liv. Faktiskt är bekvämlighet lyckans baneman och vedermödor det som skapar mening.

Kaczynski gör man bäst i att läsa med stor försiktighet. Vill man fortsätta förtrollas av nästa smartphone så gör man kanske bäst i att låta bli, för teknikentusiasten finns bara personlig sorg och olycka att hämta i hans texter. Vill man däremot förstå, och börja fundera på hur man ska lösa, några av dagens problem så är manifestet en nödvändig kalldusch. Den stora nackdelen med Kaczynskis skrift är att den är skriven av en enstöring. Hans världsbild är den moderna och avförtrollade individens världsbild. Som en reaktion på moderniteten så är det lätt att dras till eremitens liv men där får vi inte hamna. Manifestet ses bäst som en startpunkt för att börja utforska en fascinerande värld med andra tänkare så som Jacques Ellul⁵, Daniel Quinn⁶ eller Per Johansson⁷ som erbjuder något mer utöver att man ska anamma en primitivistisk livsstil enkom för att det är psykologiskt mest lämpligt för oss människor. Oavsett hur sant eller falskt den utsagan är så är det inte särskilt motiverande. Kaczynski pekar ut problemen men lösningarna får vi leta vidare efter.