I skrivande stund är det inte särskilt kallt i sydöstra Sverige, och det blåser sådär lite vindkrafts-lagom – inte för mycket och inte för lite. Därför kostar elen 8 öre per kilowatt-timme i självaste elområde 4. En perfekt tid att ta en lång dusch med elbastu, baka bullar och ladda mobilen. Men snart är det riktig vinter med smällkyla och vindstilla, alternativt storm, och isbildning på drömfångarbladen.
Det har talats en del om att subventionera elkonsumtionen med ”högkostnadsskydd” och andra mekanismer. Nu är visserligen valet bakom oss, varför bensinpriserna tryggt kunnat höjas igen, och kanske blir det heller inga elsubventioner. Men det kan vara intressant att fundera på vad som skulle hända om man inför det.
Det blir olika effekter beroende på hur man subventionerar. Det första man behöver hålla i tanken är att det inte blir mer el bara för att man subventionerar den, eftersom mängden el som produceras är förutbestämd av staten. El är nämligen inte som till exempel smör och andra frimarknadsprodukter. På 80-talet subventionerades produktion av kött och smör vilket ledde till större lönsamhet i branschen, nya aktörer lockades in och det blev mer produktion. Vi fick vad som kom att kallas ”köttberg” och ”smörberg”. Om även elproduktionen var fri skulle subventioner locka till mer investeringar och produktion av el. Vi skulle få ett ”elberg”. Men när det gäller el blir det tji – elmängden är bestämd av byråkrater genom centralplanering. Att införa subventioner kan inte skapa mer el utan bara omfördela vem som konsumerar den. Den som blir subventionerad mest kommer ha råd att köpa mer på bekostnad av dem som fått mindre subventioner.
Om svenska staten subventionerar svenska konsumenter kommer svenskar förbruka mer el på bekostnad av importörer av svensk el, till exempel tyskar och danskar. Danskar och tyskar kommer springa till EU och klaga på att Sverige manipulerar EUs ”marknad” för el med otillåtna konkurrensfördelar.
Samma gäller inom Sverige. Det vore rimligt att subventionera elområde 3 och 4 där priserna är som högst på grund av att det är därifrån kablarna till export utgår. Men man behöver komma ihåg att transmissionskapaciteten från vattenkraften i norr är begränsad. Att ge 3 och 4 mer pengar att köpa el för kommer inte ge dem mer el eftersom ingen mer el kan överföras, kablarna kör redan på fullt kapacitet. Det som skulle hända är att vi i 3 och 4 får råd att köpa mer el, priset i områdena stiger, tyskar och danskar får råd att imoprtera mindre.
Så kan man resonera kring olika scenarier. Men det enda sättet för subventioner att få en positiv effekt för svenska elkonsumenter, det vill säga att vi får mer mer el, är genom att vi kan konkurrera ut tyskar och danskar i kampen om den svenska elen. Det skulle aldrig godtas.
Ett enklare sätt är att helt enkelt stänga av exporten. EU kommer klaga, men EU är en klubb med frivilligt medlemskap. Vad ska de göra? Invadera oss? När det blir kallt och elen svindyr igen kommer vi få se ”elnationalism”.
Här passar det bra att nedgöra ett fånigt argument för varför vi ”behöver” exportera el. Jo för ibland när det är kallt och vår förbrukning stiger behöver vi importera el, påstås det. Den som inte är villig att exportera kommer inte få importera. Fel.
För det första kan man importera utan att exportera. Sverige importerar bananer utan att exportera en enda banan.
För det första går det utmärkt att göra sig oberoende av importerad el. Allt vi behöver göra är att bygga tillräcklig egen kapacitet för att klara topparna. Som vi hade det förr. Om vi får tillfällen där vi ändå inte klarar topparna kan man tillämpa rörligt pris av den typ vi redan har idag och låta priset stiga vid topparna.
Bästa vore förstås om vi helt kunde befria elkraftproduktionen från byråkrati och politik och låta det skötas av producenter och konsumenter som faktiskt vet vad de sysslar med. Liksom sjukvården, näringslivet, bankväsendet, föreningslivet etc. etc. Men det är en önskedröm, vi lever ju i en demokrati. Ett tag till.
