En generation kan sägas vara ungefär trettio år. Från en människas födelse förflyter den tiden innan hon själv ger upphov till nytt mänskligt liv.
Trettio års ålder är också den ungefärliga starten på en trettio år lång period där summan av våra intellektuella färdigheter och erfarenhetsförvärvad kunskap är som högst. Dessutom med någorlunda god fysisk styrka och uthållighet. Det är i åldersspannet 30-60 vi är produktiva.
Naturligtvis är detta en generalisering. Schackspelare och matematiker presterar som bäst i unga år. En snickare betydligt senare i livet.
Efter sextio går livet på retur. Kroppen förtvinar och den intellektuella kapaciteten minskar i de flesta fall. De som har tur hinner uppleva trettio år till.
Tre livsfaser. Tre stycken vardera trettio år långa perioder.
Barn och unga uppfostras av familj, skola och kollektiv. Bykollektivet existerar inte längre. Istället finns barnprogram, public service och kommunala tjänstemän. Kyrkans delaktighet i uppfostran har reducerats till ingenting och ersatts med värdegrundsteokrati. Skolan har kommit att bli en politisk institution, ungefär på samma sätt som ett lands försvarsmakt kan förvandlas till en politisk organisation. Ja, det har ju redan skett i Sverige.
För varje år som går läggs nya politiska rader och strofer till värdegrunder och andra uppfostringsinstruktioner. Och så löper det på. Högskattesamhället gräver inte bara djupt i våra plånböcker. Det gör anspråk på att uppfosta våra barn.
Får det pågå under långa tider – trettio år – så når man en punkt i tiden där samtliga beslutsfattare och i samhället ledande personer i åldersintervallet 30-60 är produkter av en sådan uppfostran.
De unga och arga 1968 blev trettio år gamla under andra halvan av 70-talet. Därefter följde tre decennier när de utövade sitt inflytande. Idag är de som ännu lever runt 80 år gamla. Det kan vara bra att komma ihåg, när amsagor florerar om dagens pensionärer varandes ”de som byggde landet”.
Allt som krävs är att en kultur korrumperas i sin uppfostran av nya generationer och därmed mister moralisk kompass, likaväl som kurs och fart, för att samhällets visdom ska förskingras. Det är inte hur vi är som är avgörande, utan hur nya generationer blir.
Vi är alltid en generation från undergången.
