I dagsläget finns inte mycket som ser ut att kunna stoppa tyranniet som rullas ut på så många olika fronter samtidigt. Essensen av tyranniet är globalt styre. Det tar många former. I form av Agenda 2030 maskerar det sig bakom vackra ord om hållbarhet och rättvisa. Det säger sig vara lösningen på den så kallade ”klimatkrisen”. Och ”pandemin”. I vårt eget land bedrivs kraftfull antirysk propaganda för att skrämma oss att till att underkasta oss globalismens väpnade gren – NATO.
Det kan kännas tröstlöst och hopplöst. För egen del tänker jag då alltid att det finns en gräns för det centralplanerade tyranniet; ja faktiskt två. Den ena gränsen är ekonomisk. Centralplanering skapar med tiden fattigdom. Sovjetunionen är det mest uppenbara exemplet. Förutom att artificiell fattigdom skapar missnöje hos undersåtarna, särskilt när de ser de folkvalda härskarna leva gott på deras bekostnad, leder det med tiden till att regimen går i konkurs. Den kan inte längre betala löner till sin ansiktslösa byråkrati, till sina prusseluskor och den alltmer politiserade polisen som terroriserar undersåtar som kritiserar regimen. Sovjetunionen överlevde visserligen en hel mansålder, men även det onda imperiet gick slutligen i konkurs. Att den svenska regimen är rädd att gå i konkurs märks på alla nya och stigande skatter, detaljregleringen av ekonomin, övervakningen av våra finansiella transaktioner, rädslan för så kallad ”penningtvätt”.
Den andra gränsen för tyranniet är folkets vrede. Vi har det senaste året sett hur svenskar organiserat sig mot covid-tyranniet i en omfattning och med ett engagemang som inte skådats på länge. I Kanada har lastbilsförare blockerat städer och i flera länder planeras liknande civil olydnad. I Tyskland och Österrike har det organiserats stora manifestationer. Våra globaliststyrda regimer reagerar i panik och går upp i falsett. De är rädda. De är medvetna om att när folk inser att de är fler än eliten lever de farligt. I desperation tar de till de värstaste och fulaste ord de känner, ord som ”ytterlighetsgrupper”, konspirationsteoretiker, högerextremism, rasism. Men det slirar allt mer. Ju mer de ropar varg desto löjligare blir det.
Det vi ser är desperation på alla fronter. Även om ett globalt tyranni etableras så kommer det sannolikt inte överleva länge utan falla på sin egen centralplanerade orimlighet, både ekonomiskt och politiskt. Det finns ingen anledning att tappa modet. Sanningen och verkligheten segrar alltid till slut, även om det kan ta ett tag. I långa loppet finns inte tillräckligt med resurser för att motarbeta gravitationen och det finns inte tillräckligt många kommunikatörer i världen för att upprätthålla alla offentliga lögner. Under tiden måste vi likt Fahrenheit 451 bevara våra samhällen, våra böcker, sånger, traditioner samt roa oss med att håna ondskan och ständigt påpeka att den är naken. Ett folk som inte tappar modet och inte låter sig demoraliseras är det värsta ondskan vet.
