Varken överskott eller brist på el

Man hör ofta argumentet att Sverige har ingen elbrist. ”Beviset” för detta är att vi exporterar 15 procent av elproduktionen. Alltså har vi ju 15 procent överskott! Fattar ju vem som helst. Men ”brist” och ”överskott” är inga ekonomiska begrepp. De fungerar därför bra för att vilseleda. De kan få den röstande allmänheten att tro att de höga elpriserna inte har att göra med att de folkvalda stängt ner en stor del av vår elproduktion utan att det beror på mystiska faktorer bortom deras kontroll.

Med fri prissättning finns varken brist eller överskott

Ponera att vår omvärld plötsligt var villig att betala tio gånger priset för svenska jordbruksprodukter. Bönderna skulle då antagligen exportera mer än 90 procent av sin produktion och det lilla som blev kvar i landet skulle kosta nästan tio gånger så mycket. Folk skulle bokstavligen svälta ihjäl, men samtidigt skulle vi i enlighet med exportargumentet ovan ha ett 90-procentigt matöverskott.

Första gången jag stötte på den här begreppsförvirringen var när jag jobbade med gruvor och råvarupriser för en del år sedan. Jag följde med intresse hur gruvbolaget Boliden varje kvartal rapporterade om hur bra de låg till på marknaden eftersom ”detta kvartal är bristen på koppar X miljoner ton och på zink Y miljoner ton”. Men med tiden började jag fundera. Hur räknade Boliden ut dessa märkliga tal? Vid närmare betraktelse inser man att det är fullkomligt nonsens.

Om prissättningen är fri finns varken brister eller överskott eftersom priset anpassar sig efter utbud och efterfrågan. Om man t.ex under några årtionden av vanföreställningar och straffskatter stänger halva landets kärnkraftkapacitet minskar utbudet av el. Priset anpassar sig därefter. Om utbudet sjunker och efterfrågan är oförändrad stiger priset. Alla som är villiga att betala det nya höga priset får all den el de betalar för. Den konsument som inte vill betala priset får leka Earth Hour. Den fabrikör som inte vill betala priset får bygga sin fabrik i ett annat land. Alla som är villiga att betala får leverans, någon ”brist” finns det aldrig. Det har heller aldrig varit brist eller överskott på lyxyachter, alla som vill betala får en.

Den som säger att vi har överskott på el har lika fel som den som säger att vi har brist. Däremot är det så att när utbudet på kvalitetsel minskar (den nyckfulla vindkraften kvalificerar inte) och elpriset följaktligen stiger leder det till ett betydligt lägre materiellt välstånd. Höga elräkningar gör att folk får mindre kvar i plånboken och att välståndsskapande företag flyttar ut.

Vi har ingen elmarknad, vi har centralplanering

Den märkliga ”marknad” för el som vi har nu är en produkt av politisk centralplanering i kombination med en felaktig förståelse för hur fria avreglerade marknader fungerar. (Obs, vi utgår här från den välvilliga tolkningen att kaoset är oavsiktligt.) Äkta avreglering leder till lägre pris och högre kvalité. Men äkta avreglering kräver inte bara fri prissättning utan även avreglerad (åtminstone minimalt reglerad) produktion. Elmarknaden har bara avreglerats på prissättningssidan medan det i stort sett är omöjligt att bygga kraftverk för kvalitetsel idag. Det gör att priserna kan bli hur höga som helst medan produktionen förblir begränsad. På en äkta marknad är det fritt att etablera produktion. Där lockar höga priser omedelbart till investeringar i mer kapacitet vilket med tiden pressar ner priserna igen, men den mekanismen har satts ur spel.

SMR för decentraliserad flexibilitet

Det talas en hel del om små modulära kärnkraftsreaktorer (SMR). Det är en positiv utveckling. Små reaktorer är ingen nyhet. Säkra atomdrivna ubåtar har funnits länge. Till skillnad från de traditionella jättekraftverken kan SMR massproduceras billigt och placeras där de behövs utan behov av superkompetent personal. De genererar upp till 300 MW vilket kan jämföras med de svenska kärnkraftverken som trycker ut 1000-1500 MW. Små standardiserade kraftverk kan handläggas betydligt snabbare av berörda (lokala) myndigheter. Få vill ha ett jättekärnkraftverk i sin närhet, men en liten sockenreaktor vore inte särskilt skrämmande. Storförbrukare som SSAB, Google, Facebook kan skaffa egna kraftverk, betala med egna pengar och behöver inte suga kraft ur det allmänna nätet.

Behovet av det stora nationella elnätet försvinner

Med decentraliserad elproduktion försvinner också behovet av det stora allmänna kraftnätet. Kraften produceras där den konsumeras. Det statliga bolaget Svenska kraftnät har monopol på storskalig eltransmission. Deras avgifter utgör en betydande andel av de höga priserna. Normalt brukar de tjäna några miljarder kronor per år men i år räknar de med en vinst på 80 miljarder. Företagets uppgift är centralplanering. De lägger stor möda på långa, komplexa och ekonomiskt riskabla projekt för att försöka förutspå och gissa var elkraften om tio år kommer behövas. Med SMR sätter man istället upp kraftproduktionen där man behöver den, när man behöver den.

Ett centraliserat elnät är dessutom en säkerhetsrisk. Vilken entusiast som helst kan med några dynamitgubbar, placerade på benen av några väl valda kraftledningsmaster, slå ut södra Sverige inklusive Stockholm på en eftermiddag. Ett decentraliserat samhälle är svårt att slå ut.

Omedelbara åtgärder som underlättar

I väntan på en tillnyktring och ett avskaffande av nationell centralplanering av energiförsörjningen finns det några omedelbara åtgärder som bör vidtas. För det första bör all skatt på el avskaffas. Det kan göras på en dag och skulle omedelbart sänka kostnaderna.

För det andra bör all export av el stoppas. Detta föreslog Vänsterpartiet. De fick kritik från både höger och vänster. Marknadsentusiaster menade att det skulle vara marknadsfientligt. Som konstaterats här ovan är elmarknaden bara en chimär. Vi kan sluta låtsas. EU skulle så klart protestera, men svenska politikers uppgift är att värna svenska folken, inte Tyskland och andra som frivilligt stängt av sin kärnkraft. Sverige är en suverän stat. Det finns ingen högre instans. Vi kan bryta globalistiska centralplaneringsavtal, det går att ge EU fingret.

En annan omedelbar åtgärd vore att avskaffa de fyra elområdena och tvinga svenska kraftnät att reducera priset för eltransmission till självkostnad. Det är ett statligt bolag och det ska täcka sina kostnader men staten ska inte gå med vinst. Varenda socialdemokrat vet att offentlig verksamhet inte ska gå med vinst.

Gott om dåliga förslag

Det är förstås ingen brist på dåliga förslag heller. Utbyggnad av ännu mer dyr och nyckfull vindkraft är ett av de sämre, inte minst för naturen. Särskilt utländskt ägd vindkraft borde förbjudas.

Vissa partister talar om ett ”högkostnadsskydd” för el; andra talar om att införa ett enhetligt, nationellt elpris. Det är två förslag som bygger på idén att bota socialistiska problem med ännu mer socialism. Det kommer kräva en ny administrativ apparat, nya byråkrater och nya transfereringssystem som vi får svårt att bli av med. Det skulle också skapa skevheter i systemet som uppstår när man inte längre kan se prissignaler om utbud och efterfrågan. Se till exempel vården.

Oavsett hur det hela utspelar sig så kommer vi få lida. Men om huvudet varit dumt är det nyttigt att kroppen får lida. Eller som de gamla grekerna uttryckte saken: Poiema, Pathema, Mathema – Handling, smärta, lärdom.