Ved

Att bo i den kalla Norden har alltid krävt framförhållning. Det är ont om flygande stekta sparvar här. Man behöver så på våren för att kunna skörda på hösten. Innan vintern är över behöver man förbereda ved för nästa.

Tumregeln är att veden ska vara kluven och staplad innan påsk för att hinna torka under vår och sommar. Sur ved är svår att tända, brinner sämre, ger mindre värme och ryker mer.

Ved är en fantastiskt energikälla. Den som äger skog har allt han behöver för att hålla hemmet varmt och laga sin mat. Ved är oberoende. Off grid. Stabilt. Oberoende av demokratiska nycker, elnät, avgifter, värmeverk. Självklart en nagel i ögat på centralmakten både i Stockholm och Bryssel.

Ved är lokalt producerad utan beroende av långväga transporter från främmande folk med tvivelaktiga värderingar. Ved är dessutom hundra procent förnybart, för att använda populär terminologi.

Ved och trä är en av våra basnäringar och en av de viktigaste orsakerna till vårt välstånd. Under industrialiseringen av Sverige gick det åt så mycket ved att driva alla hyttor att skogen skövlades. Dessutom värmdes hus med energislösande öppna spisar som egentligen mest eldade för kråkorna. Under 1700-talet sjösattes en utredning som leddes av generalen Fabian Wrede och arkitekten Carl Johan Cronstedt. Den energieffektiva kakelugnen kom till stånd. Senare kom stenkolet, oljan, vattenkraft och kärnkraften och skogen fick ro att växa till sig igen. Nu med välståndets avskaffande och väderkvarnarnas återkomst har efterfrågan på ved ökat. Det syns tydligt på priset.

En annan viktig användning av ved var under och efter kriget när tillgången på importerad olja och kol minskade. Då lärde vi oss köra bilar på ved i form av generatorgas, eller gengas. Den genereras genom upphettning och ofullständig förbränning av trä. Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademin var ledande i forskningen och tog fram en skrift för ändamålet.

Det finns gott om gengas-entusiaster än idag. Tänk känslan att köra bil på en gammal grusväg och när det är dags att tanka stannar man till vid skogskanten och slänger in lite trä i aggregatet. Det går snabbare än att tanka en Tesla.

Ved är trygghet och oberoende. Ved är frihet från centralmakten. Ved är värme och komfort. Det finns givetvis en mängd böcker i ämnet. Jag gillar norske Lars Myttings bok ”Ved” som kom ut för tio år sedan. Boken fick högsta betyg i och med att Expressen recenserade:

Några bedömare pekar på att framgången för hans bok kan hänga samman med grumliga politiska strömningar i tiden. Vedhuggning är ju en utpräglad manlig syssla och vednostalgin går tillbaka till gamla urnordiska seder. Jonas Engman, etnolog på Nordiska museet, anser att det ”inte är oproblematiskt att det skapas bastioner som står i strid med ideal om jämställdhet och integration”.
– Det handlar om ett slags nostalgi över ett svunnet bondesamhälle och det svenska folkhemmet. Vi hyllar föreställningen om ursprungssamhällen som självförsörjande, säger Jonas Engman.
– Grillning, snickra på hus och vedhuggning är manliga scener. De ger oss en känsla av att ha kontroll över den egna tillvaron. Det är områden som stärks och dit kvinnor inte har tillträde.
– Frågan är vem som kan identifiera sig med symbolerna. Det här är nordisk ved, det är grejen. Vi tror att vi vill släppa in alla och bli jämställda, men jag är övertygad om att det finns djupa konservativa värderingar som vi inte vill se, säger han.

Den framförhållning som krävts för att överleva i Norden, bland annat på grund av årstiderna och beroendet av ved, har skapat ett särskilt framåtblickande sinnelag. Vi har tvingats lära oss att planera för framtiden; att offra bekvämlighet i nuet för en bättre framtid. Det kallas på ekonomiska att ha låg tidspreferens. Det är grunden för sparande, investeringar, teknisk utveckling och ekonomiskt välstånd.