fredag, juli 23, 2021
HemPolitikAtt bryta sin indoktrinering

Att bryta sin indoktrinering

I din tankevärld just nu finns en ohygglig mängd gallimatias som planterats där av din kultur. Hade vi levt i en sundare tid så hade det varit helt i sin ordning eftersom kulturell indoktrinering är en förutsättning för ett fungerande samhälle. Vi kan inte gå runt och ta medvetna och kalkylerade beslut om allt vi företar oss utan vi måste till stor del förlita oss på de betingade reaktioner vår kultur skapat inom oss och spara beslutsfattande till det som är viktigt. I en frisk tid så kan man praktiskt taget navigera sig igenom hela sitt liv enbart på kulturella reflexer. Kulturen kan förklara för dig hur du ska uppvakta kvinnor, gifta dig, uppfostra barn, sätta mat på bordet och slutligen hur du ska möta döden med värdighet.

Att försöka ”befria” en människa från sin kultur är därmed en stor grymhet som kan förstöra hans liv och fördöma honom till en tillvaro som en ensamvarg utan varken färdriktning eller mening. Vi lever dock inte i en sund tid och istället för att via vår kultur bli indoktrinerade med livsbejakande reflexer så har vi fått våra skallar fylld med självskadebeteenden. Kulturens normala utveckling, som leder till en förstärkning av värderingar och föreställningar som är gynnsamma för kulturens överlevnad, har kapats från ovan och ersatts med allehanda artificiella konstruktioner som enkom gynnar den korrupta samhällseliten. Ett fenomen man kan se upprepas gång på gång genom historiens gång och nu är det det moderna västerlandets tur.

Vi måste därmed tvinga oss genom den mödosamma processen att avprogrammera oss själva, att steg för steg befria oss från den mentala tvångströja som staten och kapitalet satt på oss trots att det kommer kosta oss mycket. Det kan kosta oss vänner, familjerelationer och jobb och vi riskerar att bli till den underliga personen som orsakar tystnad eller nervösa skratt vid fikabordet eftersom ingen vet hur de ska handskas med vår oförmåga att passa in i de godtagna mallarna, en fyrkantig kloss som vårt särskadade samhället med allt större envishet försöker trycka ner i det runda hålet.

Varför ska vi alls ge oss i kast med ett sådant sadomasochistiskt projekt? Därför att när valet står mellan överlevnad eller konformism så är det egentligen inget val alls. Det kan kortsiktigt verka tryggt att fortsätta glida med i charaden och vara en del av massamhället men i realiteten så gör samhället oss allt sjukare och olyckligare1 med flickor och kvinnor som de värst drabbade2,3,4. Inte bara försöker den pedofila terrorstaten ersätta oss rent fysiskt, de lögner den tuttar i oss gör oss också direkt mentalt sjuka.

Först måste vi nu själva kräla upp ur vattnet för att sedan börja kunna kasta livlinor till våra nära och kära, men hur går det till? Vår upplevelse av världen har inte så mycket att göra med hur världen faktiskt är och mer att göra med vilka förväntningar vi har5 vilket har demonstrerats spektakulärt.

Vi ser, känner och upplever det vi förväntar oss att se, känna och uppleva. Det är inte en helt sluten cirkel eftersom det skulle innebära självmotsägelsen att vi aldrig skulle kunna uppleva något nytt och därmed aldrig kunna skapa några förväntningar som förmår oss att uppleva något. Det är emellertid så nära inpå slutet att vissa förståsigpåare inte riktigt vet hur vi egentligen upplever helt nya saker6.

Förväntningarna måste givetvis på något sätt bekräftas av verkligheten för att de ska fortsätta att styra ens upplevelser och för att cirkeln ska förbli sluten men är ett system tillräckligt komplex så kan man uppleva nästan vad som helst inne i systemet. I vilket samhälle som helst kan man hitta sexism, rasism, brödraskap, generositet, psykopati och vilket annat mänskligt beteende som helst, förväntningarna filtrerar helt enkelt bort allt det andra så att man bara ser det man söker.

Vi måste därmed vända blicken mot vad som programmerar våra förväntningar. Idag interagerar vi betydligt mer med elektronik än med verkligheten. Poddar, radio, streamingtjänster, tv och sociala medier är det som primärt formar vuxna människors förväntningar (när det gäller barn måste vi lägga till den sjuka skolan). För att få ordning på vår egna föreställningsvärld så måste vi släppa föreställningen att man konsekvensfritt kan konsumera all denna dynga och ersätta det med synen att nyheter och annan slaskinformation är direkt skadligt och lika giftigt som tungmetaller och transfetter. Det är viktigare att vara selektiv med vad du konsumerar med ögonen och öronen än vad du förtär med munnen. Massamhället försöker ständigt tvångsmatar oss med sinnenas ekvivalent av McDonalds och lika slö och förslappad som man blir i kroppen av skräpmat lika senfärdiga blir man i tankarna.

Att skära bort nyheter, modern populärkultur och alla andra källor till intellektuell snabbmat är det första du bör göra. Att kurera sina flöden i sociala media är därefter ett måste. Det är bra och nyttigt att skapa sin egna informationsbubbla eftersom du antingen lever i en bubbla du själv skapat eller i en som Zuckerberg och Cilla Benkö format åt dig.

Därefter måste du mata dig själv med den sortens information som ger dig ett så tidlöst perspektiv som möjligt, ett perspektiv som verkligen får dig att känna att det är meningslöst att hetsa upp dig över hyresregleringsdebatter eller några procent på skatten hit och dit. Allt dagspolitiskt brus ska uppfattas som just brus som är närmast irrelevant i de stora skeendena som pågår. Exakt hur man ska gå tillväga är svårt att säga men det som fick polletten att trilla ner för mig var att verkligen försöka förstå antiken, att leva mig in i den. Hur var det att leva när allt dikterades av spåkonst? När livet var skört och äran låg i att dö på ett vackert sätt? När tron genomsyrade varenda liten aspekt av tillvaron och när själva begreppet individ hade en annan innebörd? Jag är inte i närheten av att ha kommit i mål med det projektet men den lilla tillstymmelse till insyn jag tillskansat mig har helt ändrat mitt perspektiv på samtiden.

Slutligen så kommer du börja inse att du nästan inte vet något om något7 och att det är ohyggligt svårt att kunna veta något. Grattis! Nu är din inre vänsterdemon utdriven. Det är nu du på allvar slutar tror på social ingenjörskonst. Det är nu du inte längre drygt frågar “källa på det” eftersom du inte längre är blint vetenskapstroende. Det är nu du tappat instinkten att skrika efter hårdare tag från staten och det är nu du ödmjukt börjar förstå att traditioner, hur klichéartat det än låter, är lösningen på problem som vi glömt bort att vi har eftersom det i traditioner finns betydligt mer visdom inbakat än vad någon individ någonsin på egen hand kan uppbåda.


  1. Roland Paulsen inleder sin fenomenala bok Tänk om : En studie i oro med en bunt statistik som visar hur upplevelsen av att ha ett meningsfullt liv sjunker i hela västvärlden, självmordsfrekvensen kryper sakta men säkert uppåt och allt färre ungdomar tror att de kommer få det bättre ställt än deras föräldrar. Mest chockerande är kanske upplevelsen av meningslösheten i arbetslivet “Knappa 13 procent kunde kategoriseras som ”engagerade” i det de jobbar med. Majoriteten, 63 procent, var ”inte engagerade”, de hade ”mentalt checkat ut” och gick mest till jobbet för lönens skull. Ytterligare 24 procent var ”aktivt motsträviga”. De inte bara vantrivdes, de hade även intagit en fientlig relation till sina respektive företag.”
  2. Socialstyrelsens Statistik om läkemedel 2020 visar hur bruket av antidepressiva läkemedel är dubbelt så vanligt hos kvinnor.
  3. Paulsen igen “I Sverige har förekomsten av psykosomatiska problem drastiskt ökat bland elvaåringar sedan mätningarna började. Bland tretton- och femtonåringar har andelen med besvär fördubblats. I fråga om sömnproblem, nervositet och nedstämdhet uppger ungefär fyra av tio femtonåriga flickor allvarliga besvär.”
  4. Zach Goldberg – white (and especially ‘very’) liberals are far more likely than all other ideological-racial subgroups to report being diagnosed with a mental health condition.
  5. Psykiatrikern och filosofen Ian McGilchrist skriver mycket om det i The Master and His Emissary
  6. Från McGilchrists “Our incapacity to see the most apparently obvious features of the world around us, if they do not fit the template we are currently working with (part of what Noë and O’Regan have dubbed ‘the grand illusion’),109 is so entrenched that it is hard to know how we can ever come to experience anything truly new.”
  7. Sokrates var kanske antikens största troll men för den delen inte dum.
Johan Simu
Fysiker och bokmal i evig jakt på ledtrådarna som kan förklara modernitetens abnorma galenskap.
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här