onsdag, september 15, 2021
HemOpinionDe döda stöder lesbisk makt

De döda stöder lesbisk makt

Arv efter den som saknar arvingar enligt ärvdabalken och ej skrivit testamente, tillfaller Allmänna Arvsfonden. Fonden förvaltar över 7 miljarder kr och delar ut runt 700 Mkr per år i projektstöd. Enligt lagen om Allmänna Arvsfonden, ska sådant stöd gå till ideella verksamheter som drivs till förmån för barn, ungdomar eller personer med funktionshinder. 

Samhället behöver hantera att människor dör utan att arvingar finns och testamente inte upprättats. Om det sker via en konstruktion som Arvsfonden, måste en moralisk fråga ställas: ska stöd lämnas till projekt som är klart och tydligt politiserade? Det medför nämligen att människor i döden kommer tvingas stödja uppfattningar de själva inte delade i livet.

Tre organisationer kan exemplifiera saken. ”Lesbisk makt” är en ideell förening som med egna ord har syftet ”…att bredda förståelsen och innebörden av begreppet ”lesbisk” samt skapa, sprida och bevara lesbisk kultur och historia i hela landet”. Sedan 2013 har man mottagit över 11 Mkr från Arvsfonden för att bedriva s.k. identitetspolitik. En annan organisation är den i praktiken S-knutna ABF, som förekommer som mottagare av medel från fonden i 59 olika projekt. Ytterligare en tredje är föreningen Amanah, som helt nyligen tilldelats 12 Mkr för att i ett projekt ”förebygga antisemitism och islamofobi” genom bl.a. ”…utvecklingen av en e-utbildning, som kommer att bestå av ett antal moduler där teori blandas med praktiska övningar och verktyg”. En av de drivande krafterna bakom Amanah är malmöimamen Salahuddin Barakat. Han har på GP:s ledarsida nämnts i sammanhanget ”svensk islamism i fårakläder”. 

Det ideella kan ifrågasättas. Lesbisk makt har anställda i sin organisation. Medlemsantalet kan knappast ge intäkter som finansierar ens en bråkdel av den arbetskraftskostnaden, om någon alls. Pengarna från fonden går alltså till människors försörjning, vilket är själva motsatsen till ideellt arbete. ABF har inte mindre än 81 anställda. 95% av organisationens intäkter kommer från statsbidrag. Verksamheten kontrolleras i praktiken av fackförbunden och socialdemokraterna (trots att man påstår sig vara politiskt obundna), samt till dem indirekt knutna eller lojala organisationer som PRO och Hyresgästföreningen. Bland samarbetsorganisationer finner man Afrosvenskarnas Riksorganisation, HBT-Socialdemokrater och Socialistiska Läkare. 

Sverige och Island är, enligt Wikipedia, de enda länder som har en konstruktion som Allmänna Arvsfonden. Det vanliga verkar vara att kusiner har arvsrätt och när arvingar saknas går arvet till staten. Det synes vara ett betydligt bättre sätt att hantera saken.

Det finns ett före, under och efter livet. Vi ärver i någon mening det samhälle tidigare generationer skapat, förvaltar det under vår levnad och lämnar det till våra efterlevande. Det betyder förstås inte att de nu dödas samhällsförvaltning som kollektiv gärning alltid varit bra. Vissa generationer måste kunna kritiseras för vad de som kollektiv gjort. Utsagan ”våra gamla som byggde Sverige” blir alltmer problematisk. En 81-åring idag, var 28 år gammal 1968. Hennes generation byggde mest socialförsäkringar och startade massinvandringen. I ett friskt samhälle bemöts dock de döda individerna med respekt.

Det är fult att stjäla. Ännu fulare att stjäla från de döda. Fulast är att stjäla från de döda i politiskt syfte.

I Sverige finns stora behov av politiska reformer. Svåra beslut behöver fattas och ett omfattande tillika krävande arbete behöver bedrivas för att landet ska nyktra till. Att förpassa Arvsfonden till den politiska historien är dock inte ansträngande. Det är det enklaste beslut att fatta. Dess genomförande kräver just inget slit alls och det bör göras omgående.

Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här