fredag, juli 23, 2021
HemKulturDet yppersta budet: Älska Gud, värna ditt folk

Det yppersta budet: Älska Gud, värna ditt folk

En gång fick Jesus en kuggfråga om vilket av alla bud som var det viktigaste. Han genomskådade fällan och gav ett listigt svar som förklarar att man ska älska Gud och värna sitt folk.

En hel del berättelser från Jesu liv handlar om konflikterna med de judiska lagkloka. Med lagen avses här moselagen som den återfinns i de fem moseböckerna i Gamla Testamentet. De lagkloka var belästa och älskade att briljera med sina kunskaper. Jesus ansåg å andra sidan att de var så förlästa på lagen att de missade rätten. Men inte bara det, som alla jurister och lagstiftare hittade de ständigt på nya lagar och regler som lade ytterligare sten på folkets redan tunga lagbörda. Jesus kallade föraktfullt dessa påhitt för “människobud”.

De lagkloka försökte ofta snärja honom med spetsfundigheter och hårklyverier. Ett vanligt mönster var att de ställde en fråga och om Jesus svarade A så skulle han förlora folkets gunst men svarade han B så skulle han hamna i klammeri med den romerska rättvisan. Ett klassiskt exempel på detta mönster är frågan om det var rätt att betala skatt till ockupationsmakten. Hans listiga svar har missförståtts av 99 procent av alla kristna som använder det för att ursäkta beskattning.

En annan gång fick han alltså frågan »Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
(Föreställ dig den skenheliga silkeslena stämman med vilken de uttalade ordet mästare.)

Detta var en kuggfråga. Det fanns på den tiden ett flertal judiska sekter och en trätofråga dem emellan handlade om vilka budord som var viktigast. I judisk tradition idag anses det finnas exakt 612 budord och alla är lika viktiga. Genom att ställa frågan försökte de få honom att ta parti i frågan och skaffa sig ovänner. Men Jesus lät sig inte snärjas utan svarade:

»’Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.’ Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: ‘Du skall älska din nästa såsom dig själv.’

Han besvarade alltså frågan med två budord: älska Gud och älska din nästa. Ingen kunde argumentera emot detta. Vi ska återkomma till frågan om vem som är din nästa men låt oss se varifrån i lagen dessa två bud är tagna och ur vilket sammanhang.

Budet att älska Gud kommer ifrån Femte mosebok kapitel 6. Innan Moses bortgång upprepar han de tio budorden för folket för att påminna dem att hålla dem. Han avslutar med följande uppmaning:

Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Och du skall inskärpa dessa ord hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.

Att överföra (tradera) värderingar, historia och traditioner till nästa generation är en befallning som återkommer många gånger i Bibeln. Och det är inte på skoj. Folket varnas gång på gång att om de inte gör detta kommer deras fosterland invaderas och tas ifrån dem.

Ett exempel på denna fosterlandsbevarande princip återfinns i det fjärde budordet. Men här är befallningen riktad åt andra hållet, till nästa generation att de måste lära sig från sina föräldrar: Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge få leva i ditt land.

Banden mellan generationerna är livsviktiga för ett folks överlevnad. Om föräldrar inte ser till att förmedla sunda, nationsbevarande värderingar till sina barn så står den gränslösa, självdestruktiva, “toleranta” värdegrunden redo att fylla tomrummet med sina “värderingar”. Om barn inte lär sig respektera sina föräldrars och förfäders samlade erfarenheter och visdom, som koncentrerats till beprövade normer, kommer de göra precis de misstag som normerna var avsedda att skydda dem från. När Jesus föddes hade judarna sedan länge försummat detta och mycket riktigt förlorat sitt land. De var då ockuperade av romarriket.

Det yppersta budordet att älska Gud ges alltså tillsammans med befallningen att hålla samman generationerna för att få behålla landet. Det näst yppersta budordet enligt Jesus var att älska din nästa såsom dig själv. Det är taget ur Tredje moseboken av lagen. De flesta bibelläsare har fått för sig att din nästa är vilken världsmedborgare i din omgivning som helst, men så är inte fallet.

Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv.

Ur sammanhanget framgår att ditt folk är din nästa. Ett annat exempel som visar detta är liknelsen om den barmhärtige samariten. Samariter var ett broderfolk som judarna hatade till den grad att de vägrade sätta sin fot i deras land och hellre tog omvägen runt när de skulle resa. En lagklok frågade Jesus vad han behövde göra för att få evigt liv och fick även han till svar att älska Gud och sin nästa. Den lagkloke frågade då lite finurligt vem som är hans nästa. Jesus berättade då om en man som blev rånad och misshandlad. Två israelitiska män, en präst och en levit, gick förbi utan att hjälpa. Dessa två var av mannens folk och därmed hans nästa. Efter dem kom en samarit förbi och tog hand om mannen. Jesus frågade den lagkloke vem som var offrets nästa och den lagkloke svarade motvilligt att det var samariten. Av liknelsen framgår att din nästa först och främst är ditt eget folk, men kan även vara någon annan som vill dig väl. En främling som inte vill dig väl är inte din nästa och du har ingen plikt att älska honom.

Kristendomen är unik så tillvida att den är universell och tillräknar alla människor värde. Men vår förmåga till kärlek och omtanke är begränsad och ska först och främst riktas till vår nästa, det vill säga våra egna – först familjen, närsamhället och vårt folk. Finns det sedan något över kan det ges till resten av världen.

Svaret på kuggfrågan om det yppersta budet är alltså att (1) älska Gud, (2) älska ditt folk och (3) håll ihop generationerna genom att förmedla nationsbevarande värderingar. Gör vi detta ska vi få behålla vårt land, varom icke ska det invaderas och tas ifrån oss.

Vill vi återupprätta våra länder och folk? Det går, men inget röstande i världen kan göra det. Vi måste följa receptet 1-2-3 som en gång byggde vår civilisation och skyddade oss från naivitet och andra faror. Vill vi ha frukten måste vi odla trädet.

Klaus Bernpaintner
Halv upplänning, halv bayrare, hel civilingenjör och ekonom. Älskar naturen, släktforskning, min plats på jorden. Söker ständigt nya pusselbitar för att förstå tillvaron. Drivs av nyfikenhet och längtan efter frihet. Kan inte låta bli att dela nyvunna insikter i tal och skrift. I ständig opposition mot det falska, det onda, det fula - på jakt efter det sanna, det goda, det sköna. [email protected]
Från skribenten

1 KOMMENTAR

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här