För en tid sen var jag ute i naturen för att gräva upp växter. Där jag bor i södra änden av landet växer ek som ogräs. Jag ville få upp några med rötterna för att plantera om på annat ställe. Det vore väl fint som vårdträd? Eken räknas som ädelträ och var en gång viktigt för skeppsbyggen. När centralmaktsbyggaren Magnus Eriksson tvingade in alla Sveriges folk under en gemensam stockholmsk landslag passade han på att införa ekregale. Allmogen fick inte längre tillåtelse att avverka ek på sin egen mark. Den nya statsmakten skulle ha den till sina krig. Enda undantaget var om eken stod i vägen för jordbruket – och därmed för skatteintäkterna. På 1800-talet avskaffades detta statliga privilegium och centralmakten började anlägga egna ekplanteringar istället.
Hur svårt kan det vara att få upp små ekplantor? Det visade sig vara knepigare än man kan tro. De har en rot som går på djupet och ett tätt nätverk av små tunna rötter åt alla håll. Jag fick gräva både djupt och brett för att få upp dem. När jag väl fått upp en planta ruskade jag den för att få bort all jord, men det det finmaskiga rotnätverket höll fast jorden hur mycket jag än tog i. Är det inte som en liknelse för ett starkt samhälle?
Den djupa roten är vår historia som ger stabilitet och kontinuitet över århundradena. När de ideologiska påhitten viner omkring oss från vänstern, högern och centern kan vi ur historiens djup minnas att vi sett allt förut och vet hur det slutar. Vi behöver inte falla för samma trick en gång till. Bara tio år till klimatkollapsen! Det har vi hört över 100 år och någon kris är ännu inte i sikte. Lämna ifrån oss självstyre till politiska unioner med maktcentrum på långt avstånd? Ännu en kalmarunion, med säte i Bryssel, eller en amerikansk krigsunion? Vi vet sedan gammalt att allt sådant kan man lätt rösta sig in i, men måste slå sig ur och betala med blod. Ännu en pandemi vi måste vaccinera oss mot? Vi har sett det förut; fågel, gris och nu mittemellan.
Som den vise kung Salomo uttråkat formulerade i sina memoarer: ”Vad som har varit är vad som kommer att vara, och vad som har hänt är vad som kommer att hända; intet nytt sker under solen. Inträffar något varom man ville säga: »Se, detta är nytt», så har detsamma ändå skett redan förut, i gamla tider, som voro före oss.”
Det finmaskiga rotnätverket flätar ihop sig mellan ekplantorna och gör att de håller ihop och får kontakt med varandra. Det är nästan omöjligt att se vilka rottrådar som tillhör vilken planta. Skulle inte förvåna mig om träden kan kommunicera via rötterna. Detta nät blir som en matta och håller jorden på plats. Det är som våra relationer med familj, släkt och lokalsamhälle. De håller oss samman, bildar sammanhållning, bildar samhälle. Det är genom detta nätverk vi umgås och tar hand om varandra som vi gjort i alla tider. Någon närstående behöver barnpassning, mat, pengar, sällskap, tröst, hjälp med staketet, gräva en grop, lägga ett tak. Så klart vi ställer upp.
På landsbygden där avstånden mellan husen är stora är det sociala avståndet litet. Ju tätare flätat vårt lokalsamhälles rotnätverk är desto mer självständiga och fria är vi. I stan där folk bor på varandra är det sociala avståndet ironiskt nog betydligt större. Människor på landet tenderar att ha självförtroende. De vet att de klarar sig alldeles utmärkt själva, ja till och med bättre, utan de folkvaldas apkonster i maktens boningar. Det är till landet man flyr när det blir krig. Där finns mat och stabila samhällen.
Jag har citerat Solsjenitsyn förut och jag kommer göra det många gånger igen: ”För att förstöra ett folk behöver man först kapa dess rötter.” Den stockholmska centralmakten och den brysselska överstaten jobbar hårt på att kapa våra rötter. I skolan får barnen lära sig att förakta sin historia, sina traditioner ja sitt eget folk och tvångsmatas med mångkultur och folkblandningsideologi. De blir intellektuella proletärer som lätt kan fösas dit ideologerna vill ha dem. Snipp-snapp på de djupa rötterna.
Genom hög beskattning och välfärdsstat, långa dagis- och skoldagar, och institutionalisering kapar man sedan de sociala banden inom familjer, släkter och lokalsamhällen. Män, kvinnor och barn tillbringar dagarna i fabrikerna; få har råd att vara hemma om dagarna, samarbeta och bygga samhället. Behöver du hjälp? Kom inte till mig utan gå till socialen, jag jobbar långa dagar och betalar skatt för att slippa befatta mig. Ett barn far illa? Ingrip för allt i världen inte själv utan gör en anonym ”orosanmälan”. Blir din gamla mamma misshandlad av åldringsvården? Skriv en arg insändare i Aftonbladet! Snipp-snapp på de tunna rötterna.
Så atomiserar man och förstör ett folk. Det visste man redan i Gamla Testamentet. Den allra sista versen i boken ger oss motmedlet och talar om hur vi skyddar oss mot samhällets fiender. Vi behöver ”vända fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder, för att landet inte ska slås med tillspillogivning.”
Vi har redan skrivit om hur Släktforskning bevarar samhället. Det skjuter djupa rötter mellan generationerna. Har du inte börjat så sätt igång. Här kommer nämligen din nästa uppgift. Ta kontakt med din lokala hembygdsförening. Där finns massor av kunskap om din lokalhistoria och det är ett konkret sätt att bygga ditt lokala kontaktnät och fläta det finmaskiga rotnätet. Hembygdsföreningarna består mestadels av gamla entusiaster och de älskar att se yngre förmågor träda in, ta ansvar och till slut ta över. Att aktivera oss i hembygdsföreningar är ett mycket praktiskt och konkret sätt att skapa starka lokalsamhällen, att stå emot centralmaktens försök att splittra oss och utrusta oss för att slå tillbaka. Låt oss ta över hembygdsföreningarna.
Har du erfarenhet av arbete i hembygdsförning? Skriv och berätta.
