Demonstrationen mot vaccinationsbevis i Stockholm i lördags måste vara snudd på unik. Åtminstone under mitt vuxna liv. Aldrig har väl då människor med så olika bakgrund, ålder, uppenbarelse och politiska åsikter, samlats i en gemensam protest mot den politiska maktens frihetsingripande åtgärder.
Som deltagare och vittne kunde jag redan vid samlingsplatsen Norrmalmstorg konstatera att en mosaik av människor samlats. Unga, arga män i nationalsocialistiska NMR. Hippieliknande figurer i udda kläder. Och allt där emellan, inklusive frihetligt sinnade nationalister som jag själv. Möjligen kan man notera att demonstrationen inte var särskilt mångkulturell, trots att en irakisk flagga samsades med diverse plakat och den svenska flaggan bland demonstranterna.
Med det sagt, ska man förstå att det stora flertalet deltagare såg ut som folk gör mest.
Jag har tidigare beskrivit hur Expo har pinkat in ett nytt revir – det konspirationsteoretiska. Det stod klart i höstas, efter att Daniel Poohl i en text på organisationens hemsida lanserat denna nya väderkvarn att fäktas mot. Anna Fröjd, chefredaktör för Expos tidskrift, följde i en årskrönika upp saken och uttryckte sig i termer av ”hotet inifrån” och menar att ”konspirationsteorier radikaliserar”. Det tål alltid att påminnas om att Expo anser det vara en konspirationsteori att påstå att invandringen till Sverige varit så omfattande, att det är rimligt att beskriva den i termer av ett befolkningsutbyte.
I fredags gästade Daniel Poohl morgonstudion i SVT. Ämnet var just den kommande demonstrationen och syftet – naturligtvis – att smutskasta deltagarna och förmedla bilden av en åsiktsyttring som inte är värd att ta på allvar. Samt att fortsätta marknadsföra konceptet att konspirationsteoretiker är ett hot och vi på Expo är bäst skickade att åsiktsregistrera de individerna. På beställning och mot betalning, kan vi förstås sätta stämpeln på vem som helst.
Poohl använde ordet konspirationsteori i olika varianter inte mindre än nio gånger under den korta intervjun och menade att risken för våld och terror bör förknippas med fenomenet. När marschen från Norrmalmstorg började, var det med Expos logik alltså ett möjligt framtida terrorhot på fötter jag beskådade. Män, kvinnor, unga, gamla, arbetare, tjänstemän. Detta var alltså hotet. En så absurd tanke att den nära nog värmde inombords.
Vem är det egentligen som har radikaliserats; jag eller Daniel Poohl?
På Hamngatan i backen upp mot Sergels torg, tände deltagare i tågets tät bengaliska eldar. Kön höljdes i rök och stannade tillfälligtvis upp. Ingen panik eller oro utbröt. Röken skingrades och marschen fortsatte till ett taktfast ”Nej till vaccinpass, ja till frihet!”.
Väl samlade vid Sergels torg – platsen för de tal som hölls – avlossades en del högt smällande fyrverkerier. Förmodligen i ett försök att skapa oro eller provocera polisen. Demonstranterna ryckte möjligen till, men inte mer än så.
Där slog det mig vad de närvarande i grund och botten har gemensamt. Det som möjliggjort att de denna dag samlades i ett rätt kallt Stockholm för att samfällt visa upp ett ställningstagande i en specifik fråga.
Oräddhet.
Orädda människor tolererar andras yttrandefrihet. Orädda människor räds inte maktens åsiktsstämplande, förminskande och påförande av skuld och skam. Orädda människor kan bära bördan av de sociala konsekvenser som obekväma åsikter i förekommande fall ger upphov till.
Den politiska makten vill att vi ska vara rädda för det mesta. Klimatundergången. Covid19. Ryssen. Det är endast en sak man säkert kan påstå att de inte vill att vi ska rädas: konsekvenserna av deras förda politik.
Massmedia kommer nu slitas mellan en vilja att å ena sidan befläcka demonstrationen med att NMR var närvarande, å andra sidan att helt vilja tysta ned det faktum att den alls ägt rum. Man kan inte ha båda.
Slutligen: den absolut sorgligaste synen i demonstrationen, var de två utsända SVT-journalisterna i sina ljusblå varselvästar med färgmatchande munskydd.
Ni må veta att vi skrattar åt er.
