Österrike – Den europeiska populismens vagga

Över hela Europa sätter sig populistiska rörelser på tvären mot etablissemangen. De motsätter sig invandringen, misstror globalismen och vänder sig mot den gröndraperade avindustrialiseringen. Man kan mycket väl påstå att Österrike är de europeiska populisternas startpunkt.

Både du och jag vet att Österrike som land är ett missfall, ett ideologiskt missfoster.
– Jörg Haider i en intervju 1988 med anledning av femtio år sedan Anschluss (1938).

Österrike uppdelat mellan socialdemokrater och kristdemokrater

Österrike var efter andra världskriget ockuperat av de fyra segrarmakterna Storbritannien, USA, Frankrike och Sovjetunionen.

År 1955, när frihetens timma slog, tog de två partierna Kristsociala folkpartiet (ÖVP, partifärg svart) och Socialdemokraterna (SPÖ, partifärg röd) över landet. Det fanns också två små partier i parlamentet i form av ett litet kommunistparti och De oberoendes förbund (VdU) – ett nationalistiskt sinnat parti. Dessa två saknade dock inflytande. De två stora partierna samlade nämligen 90 procent av väljarkåren och därför kunde de i en anda av samförstånd dela upp landet mellan sig. Allt från rektorer på skolor till överläkare för att inte nämna den byråkratiska förvaltningsapparaten färgades under kvittningsprincipen i antingen rött eller svart.

Det var näst intill omöjligt att göra någon som helst karriär utan partibok. Detta låste in de stora partierna i en förvisso stark rivalitet men samtidigt ett outtalat samarbete om att inte bråka för mycket med varandra – man hade ju sina bestämda platser vid tråget. Detta skapade missnöje hos stora delar av befolkningen då allt fler exempel på nonchalerad kompetens och befordrad inkompetens följde i korruptionens spår.

Jörg Haider tar över Frihetspartiet FPÖ

Med tiden hade det nationalistiska De oberoendes förbund (VdU) ombildats till det Österrikiska frihetspartiet (FPÖ). Det levde länge en slumrande tillvaro, inte helt olikt en pensionärsförening. Men 1986 kuppar Jörg Haider till sig partiledarposten i FPÖ.

Under hans ledning undviker partiet inte bara att åka ur parlamentet, som opinionsundersökningarna förutspådde, utan slår till med en braksuccé och vinner tio procent av rösterna. Genom att spela på det folkliga missnöjet med partiboksväldet i kombination med att förespråka kraftigt minskad invandring och under ett patriotiskt banér lyfta flera högerpopulistiska frågor skjuter hans popularitet i höjden. Han lyckas få partiet att växa från val till val och toppar med 27 procent år 1999. Då bildar FPÖ regering med Kristdemokraterna ÖVP. Det blir internationell uppståndelse. Det blir inte bättre av att Haider offentligt hyllat SS-veteraner. EU som vid denna tid bara funnits i fem år vill införa sanktioner mot Österrike men den tyska delstaten Freistaat Bayern lägger sitt veto.

Trots att FPÖ är några röster starkare än ÖVP (också 27 procent) i valet utses Wolfgang Schüssel från ÖVP till kansler. Haider själv tvingas bort från partiledarposten och eventuella regeringsuppdrag. Istället tar han plats som regeringschef i sin hemregion Kärnten. Utifrån den positionen kunde han vara i ständig opposition nationellt samtidigt som han blev landsfader lokalt – ingen kunde ifrågasätta hans kompetens.

Koalitionen mellan ÖVP och FPÖ visar sig vara bräcklig utan Haider. Det uppstår ofta konflikter med de yngre förmågor Haider gett sitt förtroende. År 2002 blir konflikterna inom FPÖ ohållbara och det leder till nyval. FPÖ utan Haider rasar ned till 10 procent och ÖVP plockar upp nästan samtliga röster. En ny koalition mellan ÖVP och FPÖ bildas men FPÖ har nu betydligt färre mandat än tidigare.

Haider bestämmer sig 2005 för att lämna FPÖ och bildar ett nytt parti med namnet Förbundet för Österrikes framtid (BZÖ). Han får med sig hela FPÖ:s regeringslag samt parlamentsgruppen så när som på en person. Det nya partiet med det gamla gänget hamnar omedelbart i regeringen.

Strache tar över FPÖ

Haider efterlämnar ett FPÖ tyngt av skulder och många tror att sagan är all. Men chefen för FPÖ i huvudstaden Wien – den karismatiske HC Strache – ser sin chans och tar över FPÖ.

Mellan Strache och Haider uppstår intensiv rivalitet. Haider håller sig kvar i Kärnten men bakom kulisserna är han naturligtvis den grå eminensen som drar i trådarna i BZÖ. I valet 2006 får Straches FPÖ tio procent medan Haiders BZÖ får fyra procent och klarar därmed precis spärren. Återigen kan ÖVP och SPÖ bilda den gamla vanliga röd-svarta regeringsalliansen och ordningen återställdes.

Men koalitionen är impopulär och brister redan 2008 och det leder till ännu ett nyval. Strache med FPÖ som etablerat sig som det ungdomliga lokomotivet går som tåget och finner fascinerande nog en dubbelstöts-parhäst i Haider i BZÖ som spelar den tillförlitlige statsmannen med lång erfarenhet. Kombinationen av hetsig rebell och en aktad landsfader skapar en dynamik som sätter vanliga regler ur spel och gammelpartierna står handfallna i sitt plötsligt ointressanta spel om vem som ska dra längsta strået. I detta val får FPÖ med Strache 17,5 procent och BZÖ med Haider når sensationella 11 procent.

Det var första gången sedan 1999 som Haider kandiderat nationellt. Med Haider och Strache som dubbla dragplåster har man lyckats med taktiken ”skild marsch, gemensamt angrepp”. Nu skulle rivalerna kunna försonas och samarbeta. Ett första officiellt samtal ägde rum.

Haiders plötsliga död

En försoning hann dock aldrig bli av då Haider tragiskt omkom i en bilolycka tre dagar efter succévalet. Med Haider ute ur leken försvann varje chans för BZÖ att överleva som politiskt projekt. BZÖ försvann ur parlamentet 2013 och lades sedermera ned.

Haiders död är omgärdad av märkliga omständigheter. Fram på småtimmarna efter ett evenemang med politiska sympatisörer hade Haider satt sig ensam i sin bil för att köra hem. På vägen förlorade han kontrollen över bilen och omkom i en våldsam krasch. Obduktionen visade att Haider hade en väl tilltagen mängd alkohol i blodet trots att han var välkänd för att dricka ytterst måttligt. Därtill hade han planerat att senare på dagen åka för att fira sin mors nittioårsdag. Det finns de som tror att Haider hade blivit för mäktig och hade alltför god insyn i den omfattande korruptionen i Österrike för att tillåtas fortsätta. De menar att eftersom man inte kunde avliva honom politiskt blev det nödvändigt att undanröja honom fysiskt.

Det kan vara värt att nämna att Jörg Haider under sin studietid i Wien stiftade bekantskap med Muammar al-Gaddafis son, en vänskap som varade livet ut. Enligt vissa var ett av Haiders kommande projekt att byta dricksvatten från Kärntens berg och sjöar mot olja från Libyen via Adriatiska havet. Affären skulle kunna gjort banken Hypo Alpe Adria till en av världens rikaste banker och Kärnten till ett nytt Schweiz. Istället blev Haiders eftermäle ett Kärnten satt på obestånd. Under den följande finanskrisen gick Hypo Alpe Adria i konkurs. Det var den enda österrikiska banken som gick under i krisen. Pappa Gadaffi mördades 2011 efter NATOs invasion av Libyen.

Straches guldålder

Under Straches ledning fokuserar FPÖ på att konsolidera och vid valet 2017 får partiet 26 procent. FPÖ bildar en ny koalition med ÖVP under Sebastian Kurz ledning med Strache som vicekansler. Koalitionen har stort folkligt stöd med över 60 procent i mätningarna fram till Ibiza-skandalen 2019. Under regeringstiden lyckas man bland annat avvärja FN:s migrationspakt och nollställa invandringen. Inrikesminster Kickl byter namn på Mottagarcentrum till Utresecentrum. Han polariserar politiken. Relationerna med globala organisationer blir dåliga men han har ändå majoriteten av folket på sin sida. Samarbetet med ÖVP är ansträngt men vad som verkligen sägs ha gått ÖVP på nerverna är att Kickl började städa i den inhemska säkerhetsapparaten. Inrikesministeriet hade tillhört ÖVP oavbrutet sedan år 2000 och partiet hade suttit i regering sedan 1987. Det starkt sammansvetsade FPÖ-laget gjorde vecka för vecka allt större anspråk på att bli ett fullt ut statsbärande parti och ÖVP kunde inte utlysa ett nyval utan en bra anledning.

Ibiza-skandalen

Strache hade under många år tillbringat ett par veckor av sommaren på Ibiza utan livvakter. Inför valet 2017 hade en person vid namn Julian Hessenthaler bestämt sig för att under smygfilmning försöka provocera Strache till komprometterande uttalanden för att sedan kunna sälja filmen.

För att komma närmare Strache etablerades kontakt med Straches närmaste man Gudenus. En rysk kvinna med lettiskt ursprung spelade oligarkdotter med avsikt att etablera affärer i Österrike. Hon låtsades intresserad av att köpa de jaktmarker som Gudenus familj förfogar över. Efter en viss tids förtroendebyggande meddelade konspiratörerna en dag, sju veckor innan valet, att de också var på Ibiza och gärna ville träffa Strache. Under sju timmar i en finca smygfilmas herrarna Strache och Gudenus när de mot erbjudande om stora investeringar i landet ombeds utlova politiskt inflytande i händelse av regeringsbildning. De avvisar konsekvent alla förslag. Den hemliga videon ansågs så tandlös att inget parti var intresserat av att köpa den inför valrörelsen 2017.

Några journalister på tyska tidningen Bild får tillgång till videon under 2019. De klipper ned filmen till sju minuter och läcker den till allmänheten två år in på FPÖ+ÖVP:s regering. Det utlöser en regeringskris. Strache och Gudenus avgår mot löfte att koalitionsregeringen ska fortsätta. Så blir inte fallet. Ett nyval utlyses och återigen profiterar ÖVP starkt på FPÖ:s kris. ÖVP bildar koalition med de gröna och politiken återgår till det normala.

Hela 16 förundersökningar inleddes mot Strache. Av de 16 målen har 14 lagts ner eller utfallit till Straches favör. Fallen handlar om misstänkt korruption, förskingring av partipengar, användning av statliga medel för privata utsvävningar eller att Strache i egenskap av vicekansler på olika sätt ska ha försökt förse närstående företag med lukrativa kontrakt i samband med offentliga upphandlingar. Senast i slutet av juli friades han i hovrätten efter att ha anklagats för att, mot ett partibidrag om 5 000 euro, ha försökt ordna en upphandling åt en privat vårdgivare.

Nota bene! Den österrikiska motsvarigheten till EKO-brottsmyndigheten beslagtog Straches privata telefon under en husrannsakan 2019 och har sedan dess haft tillgång till alla hans privata och offentliga chattar. Många hävdar att inte ett enda av de hittills inställda eller avslutade målen hade behövt tas till domstol eftersom hans uppsåt alltid varit oklanderligt. Det hela ser ut som politiskt motiverat justitiemord.

Framtiden

Nästa allmänna val i Österrike går av stapeln 2024. FPÖ leds nu av Straches före detta marknadsföringsstrateg och inrikesminister Herbert Kickl, samme Kickl som inrättade utresecentra åt invandrare. Han är en radikal, ideologiskt medveten, retoriskt skicklig, erfaren maktspelare och pr-strateg. Kickl och Strache har inte haft kontakt med varandra sedan ”skandalen” briserade 2019, sannolikt beroende på en kombination av besvikelse samt opportunism från Kickls sida.

Detta innebär antagligen att Strache är politiskt oskadliggjord. Strache startade ett nytt parti inför 2020 års val i Wien, men lyckades bara samla 3,5 av spärrens 5 procent. Den ende som skulle kunna föra in Strache in i värmen igen vore Kickl men inget tyder på att han har sådana avsikter.

I skrivande stund visar mätningarna att FPÖ har 28 procent av väljarnas stöd. Under Strache hade FPÖ som mest 35 procent i mätningarna åren 2015 och 2016. Det betyder dock inte att 28 procent är den dålig siffra för Kickl. I efterdyningarna av covid finns för närvarande ingen stor fråga att kapitalisera på till skillnad från den migrationskris som rådde när Strache nådde sina toppnoteringar. En annan faktor är att ÖVP den här gången inte har något underbarn motsvarande Sebastian Kurz att skicka fram strax före valet för att rita om spelplanen i sista stund. Vad som kommer att hända härnäst är svårt att sia om. SPÖ verkar under sin nye ledare – en uttalad marxist – göra en kraftig vänstersväng. Därmed ligger fältet öppet för alla tre partier och inte minst FPÖ att gå segrande över mållinjen. Med lite tur visar Österrike återigen vägen för europeisk populism.