Skolans syfte är arbetsträning för folket

0
291
Foto: mwesigwa Joel/Unsplash

“En person vill inte ‘av naturen’ tjäna mer och mer pengar utan endast att leva, leva så som han är van vid att leva, och tjäna ihop endast vad som krävs för det levernet. Var än kapitalismen har påbörjat sitt jobb med att öka det mänskliga arbetets ‘produktivitet’ genom att höja dess intensitet så har den mött ett oändligt envetet motstånd i denna strävan hos den förkapitalistiska arbetskraften.”
(Ur The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism av Max Weber)

När industrialiseringen tog fart så stod överheten inför ett allvarligt problem; hur kuvar man stolta och självägande bönder och hantverkare så att de kan förmås att acceptera den brutala fördumning och andliga fattigdom det innebär att stå och dra i en spak tolv timmar per dag, sex dagar i veckan. Överheten behövde hjärntvätta allmogen och sociologerna gav dem redskapet som krävdes: den allmänna skolan.

“(Det var) praktiskt taget omöjligt att efter pubertetsåldern förvandla människor komna från lantliga eller hantverksmässiga sysselsättningar till bra fabriksarbetare. Sedan man kämpat ett tag för att övervinna deras invanda nonchalans eller maklighet, avstår de antingen spontant från sin anställning eller också blir de avskedade av verkmästarna för ouppmärksamhet i arbetet.”
(Andrew Ure citerad i Roland Paulsens Tänk om)

Har en karl väl växt upp med friheten och förmågan att sköta sig själv så drabbas han av en obotlig ledgångsreumatism som förhindrar honom att gå ned på knä inför byråkrater eller förmän, till deras stora förtret. Men nappar man honom i ung ålder och fostrar honom statligt så lär han sig snabbt att han behöver både stat och storkapital för att leva och att hans kusiner på landet är obildade tölpar som inte vet sitt eget bästa. Ju mer förslöande, begränsande och korkat arbetet är, desto mer skolning krävs för att han ska klara av att härda ut, tjäna ihop sin lön och slutligen sprätta den på chips och öl så att han kan placera sig i soffan framför mello.

Idag är all skolgång präglad av denna syn, till och med universiteten – som länge höll fast vid sitt medeltida arv av lärande för lärandets egen skull – tävlar nu med varandra om att skapa flest yrkesförberedande utbildningar i syfte att tillhandahålla billig och välprogrammerad arbetskraft till det globala kapitalet. Ty den nivå av sinnesslöhet som fordras för att ägna sin arbetstid åt att manipulera excelblad eller sitta på kärnvärdesmöten, samt att tro på demokrati och allas lika värden i en allt mer havererad samtid, kräver en ständigt eskalerande examensnivå.

Skolsystemet existerar inte för att lära dina barn någon konkret kunskap. Det existerar för att dina barn ska fostras till fogliga individer och framförallt för att de ska “frigöras” från dig.

“Idén om en stark välfärdsstat bygger på individens möjlighet till frigörelse från klass, kön och familjebakgrund. En frigörelse som bör börja redan i förskoleåldern.”
(Anna Wallentheim i Riksdagsmotion 2020/21:1993)

Före Weber och Ure fanns en annan syn på skolans roll i samhället, en där man klarsynt såg riskerna med industrialiseringens fördumning. Ingen mindre än Adam Smith såg vart samhället var på väg.

“Under arbetsdelningens framväxt kommer göromålen för de flesta arbetare, det vill säga den största delen av befolkningen, begränsas till ett fåtal väldigt enkla manövrar, ofta bara en eller två. Men intellektet hos flesta formas med nödvändighet av deras sysslor. En man som tillbringar sitt liv med att utföra några enkla operationer, vilkas effekter måhända alltid är desamma eller väldigt nära desamma, får inget tillfälle att bruka sin tankeförmåga eller träna sin uppfinningsförmåga. Han går miste om sådana övningstillfällen och blir i regel så dum och enfaldig som det är möjligt för en människa att bli. Hans sinnesslöhet gör honom inte bara oförmögen att delta i en rationell diskussion, men även att uppleva någon som helst generös, ädel eller ömsint känsla, och därmed att bilda sig en riktig uppfattning om många plikter i vardagslivet.”
(Ur An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations av Adam Smith)

Adam Smith ville inte ha yrkesförberedande skolor – vem behöver nio år i grundskolan, tre år på gymnasiet och ytterligare tre till fem år på högskolan för att kunna sköta sitt jobb som excelekonom eller compliance manager – nej han ville ha raka motsatsen, en skola som skulle förhindra den brutala fördumningen av befolkningen som moderniteten medför. Utan en sådan positiv kraft ansåg Smith att hela befolkningen riskerar att bli oförmögen att begripa de frågor som ligger i allmänhetens intresse, att de kommer förfalla rent köttsligt och degenerera till lata och fega krakar som saknar både vilja och förmåga att försvara sitt folk mot vilka hot det än ställs inför.

Känns det bekant? Ure fick sin skola och sitt arbetsliv och Smith fick sannerligen rätt i sina förutsägelser men ingen av dem kunde förutse skolans ondskefullaste effekter, att den skulle bli en kvarn som obönhörligt maler sönder fundamentet för vår kultur. Genom att ålderssegregera barn och låta dem fostra varandra så klipper man banden mellan barnen och kulturen. Ingen kan existera utan ett sammanhang. Berövade sina föräldrar tvingas barnen att skapa sina egna ungdomskulturer och navigera runt i en värld präglad av den småsinta ondska som barn kan visa mot varandra. Deras starkaste känslomässiga anknytningar blir till varandra medan familjen och andra vuxna reduceras till hinder för deras kompisumgänge; fiender som de bara visar förakt för medan de förgäves söker visdom och livsråd från sina likar och idoler (läs Hold on to Your Kids av Neufeldt och Mate för en ögonöppnande diskussion om ålderssegregationens kulturella och psykologiska effekter).

Därför får vi en ny ungdomskultur för varje ny generation, var och en lika tom, nihilistisk, primitiv och brutal, och traumatiserade vuxna som i bästa fall lyckats återupptäcka delar av sina förfäders kultur när de kommit upp i tidig medelålder men som till största delen lever ett tomt liv där de reproducerar vissa av sina förfäders riter utan att känna någon anknytning till ritualernas egentliga innebörd. Likt infödingar med en cargokult så lever vi bland lämningarna av vår kultur utan att själva förstå det, så dumma och enfaldiga som det är möjligt att bli, utan band till det förflutna eller hopp om framtiden och oförmögna att försvara oss själva eller våra nära och kära.

För att bryta denna cykel så måste skolväsendet i sin nuvarande form en gång för alla krossas och du som förälder måste inse att du varje dag lämnar över dina barn till en institution som oupphörligen jobbar för att söndra allt som är gott, sant och vackert.

Föregående artikelOdla integritet och karaktär
Nästa artikelSockenskola: tryggt, billigt och effektivt
Fysiker och bokmal i evig jakt på ledtrådarna som kan förklara modernitetens abnorma galenskap.

LÄMNA ETT SVAR

Fyll i din kommentar!
Fyll i ditt namn här