Som universitetsstudent tillbringar jag otaliga timmar på caféer. För en billig peng får man en helt okej kaffe med valfri skumning på mjölken och tillgång till caféets nästan alltid fungerande wifi.
Det bästa är när äldre svenska män sätter sig vid ett bord i närheten. Med ”äldre” menar jag minst pensionsålder, helst över 70 och ännu hellre över 80. De är pigga nog att träffas och fika, gamla nog att strunta i vad folk vid borden bredvid tycker om deras samtalsämnen, och har en hel livstid av erfarenheter att dela med sig av. Deras avslappnade, öppna diskussioner förgyller min dag, även om de bara sitter där i en eller två timmar. Jag blir så glad när jag hör dem skratta åt varandras skämt, deras allvarliga och stundvis upprörda diskussioner om vad problemen i världen egentligen beror på, och när de delar nostalgiska minnen från svunna tider. Det är något vackert och äkta i deras gemenskap.
Vad dessa män lärt mig hittills
- Hur snabbt en snöskoter egentligen kan gå.
- Varför samhället kommer gå under till slut, och att hantverkare är de enda som kommer vara värda något då. ”Då får man ju hoppas att man själv hunnit trilla av pinn”.
- Huruvida Palme var dum eller ond.
- Om kanske Ryssland gjorde rätt i att försvara sig mot Nato, eller ja, Ukraina.
- Hur invandrare inte kan bete sig i trafiken och inte håller sig på gångbanor respektive cykelbanor. ”Dem skiter jag fullständigt i”, säger en av dem och fortsätter berätta om hur han nästan körde på någon som klev rakt ut i gatan med lurar i öronen utan att se sig om. ”Det finns ju ingen självbevarelsedrift eller konsekvenstänkande!”
- Hur sommaren 2023 har varit ett fantastiskt år för gräsmattan. Tack vare regnet har gräset växt flera centimeter i veckan. Ingen runt bordet hade sett något liknande.
- Vilka rikskända höga chefer för olika statliga företag och myndigheter som inte kunde sköta sig på 80-talet. ”Det var ett jävla drickande, det visste alla, det är konstigt att de fick något gjort” och ”det var mer än kaffe i koppen redan till förmiddagsfikat”.
- Hur synd det är om vissa kvinnor de växte upp med, som så gärna ville bilda familj men inte lyckades hitta en bra man som var värd att behålla. ”Hon som var så driftig, hon tog alltid så väl hand om syskonbarnen”.
- Varför romarna greppade varandras underarm när de hälsade, och inte tog i hand som vi gör.
- Ohejdat skryt om barnbarnen, och oro över sina barn som jobbar för hårt och kämpar sig igenom livet, precis som de själva gjorde för inte så länge sen. Men det är svårare nu, det håller alla med om.
- Om att hugga ved. Det är enkelt men tungt, och en sån användbar färdighet ungdomarna kan lära sig. ”De får ju inte lära sig någonting nuförtiden! De kan inte ens laga en punktering på sin egen cykel.”
- När de vandrade i skogen med sina barn när de var små. Fina anekdoter om när ungarna knatade på trots ösregn. Hur det lyste i ögonen trots att vattendroppar rann från nästippen medan de satte upp tältet.
- När sonen fick sin första fisk, när de rodde ut på sjön och la nät, och vilket år som kräftfisket gick bra.
- Hur väl deras fruar tar hand om dem, vad de oroar sig för, och pinsamt dumma tabbar de gjort när de inte tänkt efter. ”Hon blev så arg på mig, och det tror jag det, men nu skrattar vi bara åt det”.
”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”
Dessa fina, svenska män har sina familjer och sina vänner i hjärtat. De oroar sig för samhället och känner en uppgiven hopplöshet över att inte längre vara unga och starka, att omvärlden springer ifrån dem och att de inte längre kan lösa alla problem deras familjer ställs inför.
Dessa svenska män är goda och vill väl, tvärt om mot vad mina studier vill övertyga mig om. I mina inlämningsuppgifter ska jag ofta avsluta med en kritisk diskussion kring arbetsprocess och slutprodukt. Man kan välja ur vilket perspektiv man vill skriva – genus, tillgänglighet eller miljö. I genusperspektivet finns det bara ett rätt svar: patriarkatet är roten till all ondska i samhället. Män framställs som maktlystna och förtryckande, hårda, känslolösa och tyranniska.
Jag har aldrig valt genusperspektivet, för att jag anser det vara felaktigt i grunden. Män är generellt goda, välvilliga, ambitiösa, klarsynta, självuppoffrande, redo att stå upp för och försvara sin familj oavsett vad priset är. De har självdistans och skämtar ofta och gärna, på egen och andras bekostnad – men bara så länge den andre är närvarande och kan försvara sig och skratta med, för de är också hederliga och rättvisa.
Johanna Holm, Örebro
