Jag svingar återigen yxan med kraft mot björkveden som ligger på huggkubben. Veden klyvs i två jämnstora delar när yxan träffar, och ljudet av vedhuggning ekar över bygden. Det är rofyllt att hugga ved. Att få vara för sig själv och bara mala på med det monotona arbetet. Tankarna kan vandra iväg på olika håll medan högen med huggen ved växer sig allt större.
En inre tillfredsställelse över att förbereda sig inför den väntande, lite bistra vintern, genomsyrar kroppen. Gasolkök och gasol finns i garaget för matlagning när elen stängs av. Matkällaren är välfylld med förnödenheter som är lätta att laga till på gasolkök. Stearinljus och batterier finns det gott om, och så nu ett växande vedförråd för att kunna avlasta värmepumpen på allvar när elpriserna går i taket.
Jag tar en promenad med hunden i villaområdet som vila från vedhuggningen. Jag slås av att ljudet av vedhuggning hörs från den ena villatomten efter den andra. Denna soliga och vackra septembersöndag tycks mången svensk ägna sig åt förberedelser inför vintern. Vissa står synliga från gatan men de flesta har placerat sin huggkubbe på baksidan av huset för att få vara i fred och mala på med sitt huggande och sina tankar i enskildhet.
På något sätt finns det väl nedärvt i oss att ordna med bränsle och mat inför vintern. I vårt karga nordiska klimat var det bara de som gjorde denna läxa som överlevde, ända tills för några generationer sedan, då alla fick billig el i vägguttaget och kunde köpa mat på Ica alla dagar i veckan.
Jag kan på ytan känna en upprördhet över att våra politiska ledare, som i mitt tycke bör sätta sitt eget folks välbefinnande i första, andra och tredje rummet, nu ser ut att försätta oss i en situation med skyhöga energipriser och ren elbrist i vinter. Ett arbete de har arbetat med i flera decennier genom att bland annat baktala kärnkraft, straffbeskatta och lägga ner den.
Samtidigt kan jag i djupet av mitt inre känna en tillfredställelse över att göra de långsiktiga förberedelserna för bistrare tider och en sträng vinter. Lättjan att kunna handla middagsmaten på hemvägen från jobbet varje dag och komma hem till ett varmt hem, där värmen inte kostar mer än att man behöver bry sig om det, är på något sätt en anomali, främmande för vårt nordiska arv och kynne. Mor min handlar mat och förnödenheter varannan torsdag, punkt. Två veckors mathållning planeras sedan utifrån vad som kommer hem i matkassarna och deras olika hållbarhet. Jag tyckte förr att hon gjorde livet svårt för sig men kan numera se skönheten i långsiktigheten och förstå att den kan ge en inre tillfredsställelse.
På min hundpromenad undrar jag om fler vedhuggande karlar känner på liknande sätt. Man mår bra av att rent fysiskt förbereda sig för bistrare tider. Söndagsmiddagen får en extra krydda när man har ägnat några timmar åt förberedelser inför en bister vinter, så att huset kan hållas varmt och mat lagas även när det krisar.
