torsdag, mars 28, 2024
HemOpinionStändigt ökande elpriser och instabilt elnät en medveten strategi?

Ständigt ökande elpriser och instabilt elnät en medveten strategi?

Att elpriserna i Sverige har gått upp markant under lång tid är knappast någon nyhet. Variationerna i elpriset har också blivit mycket stora. Få, om några, andra varor som säljs till privatpersoner har prisvariationer i närheten av elprisets. I Stockholm, elprisområde 3, var det rörliga elpriset 246,20 öre/kWh i december 2021 hos EON, [1]. Samma månad året innan var priset 48,06 öre/kWh. En faktor 5 i skillnad från ett år till ett annat. Många svenskar har fått, och kommer att få, smärtsamt höga elräkningar nu i vinter. Man ställer sig gärna frågan varför vi har hamnat i den här situationen.

På 1980- och 1990-talet hade Sverige en mycket gynnsam situation avseende elförsörjning för både folk och industri. 12 kärnreaktorer i drift utplacerade nära stora befolkningscentra i syd- och mellansverige genererade stabil baskraft. Vattenkraften stod för ytterligare baskraft och reglering. Systemet kryddades med en del lokala kraftvärmeverk. Merparten av elen producerades där den regionalt skulle konsumeras. Med stamnätet kunde vattenkraften sköta regleringen så att balans mellan produktion och konsumtion upprätthölls i varje del av elsystemet. På det stora hela ett mycket välfungerande elsystem som gav oss billig och stabil el.

Sedan 1990-talet har elnäten i norra Europa allt mer kopplats samman med sjökablar och elledningar mellan länder, på gott och ont för folk och industri. Möjlighet till elimport möjliggjorde säkrare elleveranser. Men möjlighet för kraftbolagen att sälja el till högre priser utomlands drev också upp elpriset i Sverige mot omgivande länders högre elpriser.

Miljörörelsen har under många decennier motarbetat kärnkraften. Politiker har hängt på, infört straffbeskattning av kärnkraftsel och lagt ner kärnreaktorer. Idag finns bara 6 kärnreaktorer kvar i drift i Sverige. Istället har det byggts vindkraftverk för glatta livet. Då vindkraften är oplanerbar till sin natur är den högst olämplig som ersättare för den planerbara kärnkraften och oduglig som baskraft. När det inte blåser måste annan elproduktion finnas till hands. För varje vindkraftverk som byggs måste det i praktiken byggas kompletterande, reglerbara kraftverk.

Vindkraftsparker upptar också mycket stora landarealer vilket gör att de inte kan placeras nära elkonsumenterna i tätbefolkade områden. Istället hamnar vindkraftsparkerna ofta i natursköna områden långt bort från elkonsumenterna. Det kräver långväga transmission av vindelen med värmeförluster och instabilitetsproblem i elnätet som följd. Produktionskostnaden för vindel är också mycket hög, det kostar att bygga vindkraftverk och livslängden är ganska kort. Till dagens, höga, elpriser är vindelen alltjämt gravt olönsam, vilket Folkungen tidigare visat [2].

Percy Barnevik lär under sin tid som koncernchef för ABB på 1990-talet ha uttalat: ”Vi har i Sverige billig el, vi har ren el, vi har säker el, vi har kort sagt den elförsörjning alla andra länder skulle vilja ha. Och vårt huvudsakliga bekymmer är hur vi på kortast möjliga tid ska komma ur denna situation”. Ett mycket träffande uttalande om utvecklingen under de senaste 30-40 åren. Det svenska elsystemet har försämrats kraftigt under lång tid. Har det gjorts medvetet eller beror det på inkompetens och naivitet?

Om effektbristen blir akut en kall, vindstilla vinterdag eller om stabiliteten i elnätet hotas tvingas Svenska kraftnät troligen stänga av elen i något eller några områden periodvis. Då blir det mörk, och snart kallt. Då, om inte förr, lär det komma krav på lösningar, snabba lösningar. Elproduktion som då går fort att uppföra och kan bistå med reglerbar elkraft är gasturbiner och i viss mån olja- och kolkraftverk.

Det skulle vara lite paradoxalt om miljörörelsens krav på att avveckla kärnkraften leder till en massiv utbyggnad av fossileldade kraftverk. I det perspektivet verkar miljörörelsens långvariga fixering vid kärnkraftsavveckling riskera att motverka deras egentliga syften.

Jacob Nordangård har i sin forskning, [3], upptäckt och visat att många av miljörörelsens NGO:er länge finansierats av de största globalistiska bolagen och deras ägare inom oljebranschen, samt deras filantropiska stiftelser, inte minst klanen Rockefeller som gjort och gör sig stora förmögenheter på olja och naturgas. Genom att engagera sig i, och finansiera, dessa NGO:er har oljebolagen och stiftelserna kunnat sola sig i miljörörelsens glans och samtidigt kunna driva på för avveckling av kärnkraft. Det gäller inte bara Sverige, även t.ex. Tyskland avvecklar kärnkraft i snabb takt. Politiker har låtit sig styras, likt nyttiga idioter, och saboterar elsystemen i sina länder.
Resultatet kan mycket väl bli att flera länder i Europa kommer tvingas uppföra olje- och gaskraftverk i allt ökande takt, med en ökad försäljning av olja och naturgas för oljebolagen som följd. Har detta varit en långsiktigt medveten strategi från dessa bolag och stiftelser? Faan vet som man brukar säga. Är det månne Faan och hans ondska, globalisters girighet och politikers dumhet som i en mörkrets treenighet, ondska, girighet, dumhet, kommer släcka lamporna i våra hem?

[1]: https://www.eon.se/content/dam/eon-se/swe-documents/swe-prisutveckling-rorligt-2011-2021.pdf
[2]: https://folkungen.se/arise-ab-over-en-miljon-i-forlust-per-vindkraftverk
[3]: Jakob Nordangård: Rockefeller en klimatsmart historia

 

Andreas Råvik
Andreas Råvik
Andreas är civilingenjör som gillar teknik, natur, kultur, historia och det naturligt sköna. Ifrågasätter reflexmässigt det rådande narrativet som serveras med sked i media. Söker ständigt efter sanning och det långsiktigt goda för familj, släkt och folk. Gillar, och är alltid öppen för, nya perspektiv och infallsvinklar på invanda föreställningar, men står alltid på frihetsälskande folks sida.
Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här