Vi behöver bygga parallella samhällen

För ett sekel sedan var Sveriges befolkning till stor del etniskt homogen. Visst fanns det lite tyskt och vallonskt blod i ådrorna i vissa släkter, men inte mer än att även dessa kunde betraktas som etniskt svenska. Folk hade kort sagt samma kultur, religion och grundläggande värderingar. Detta var nog en grundläggande förutsättning för statens svällande maktanspråk. Makthavarna skapade allehanda system och lagar för att tillgodose medborgarnas behov och intressen. Statligt pensionssystem, socialförsäkringar, sjukpenning, arbetslöshetsersättning, förmånliga egnahemslån o.s.v. System skapade av svenskar för svenskar.

Politikernas intention var nog till stor del att skapa system som var bra för folket och deras lojalitet låg nog till ganska stor del hos det svenska folket. Och man får nog säga att folket till stor del uppskattade det. Sossarna lyckades trots allt abonnera på makten och få mellan 40 och 50 procent av rösterna i ett flerpartisystem år efter år, trots att skatterna skenade iväg våldsamt. Många tyckte nog att det var bekvämt och kändes tryggt att staten tog ett allt större ansvar för ens liv, från vaggan till graven. Eget ansvar kan ju kännas lite jobbigt, skönt när någon annan tar det istället.

I en avgränsad population kan sådana kollektiva system fungera bra och hålla lång tid. Ju mindre populationen är desto bättre och längre tid fungerar det. I familjer har det fungerat bra i tusentals år, i byar och liknande grupperingar likaså. Ju större populationen är desto mindre kommer individerna ha gemensamt. I en homogen nation, där folket har likartad kultur, samma religion och grundläggande värderingar, kan det fungera några generationer. Men folket tar en stor risk när de lägger mycket resurser och ansvar för det egna livet i makthavares händer, och samtidigt passiviserar sig själva.

Som Benjamin Franklin lär ha sagt, den som ger upp frihet för att få trygghet förtjänar ingetdera. I takt med att politikers lojalitet har divergerat bort från det egna folket till förmån för andra folk och globala maktstrukturer har allt mer av svenskarnas resurser styrts bort från dem. Enorma resurser läggs idag på EU,FN, bistånd, klimatfonder, coronafonder, integrationsprojekt m.m. Ytterst lite av dessa pengar har något direkt värde för de svenskar som arbetar och bekostar merparten av kalaset via skattsedeln.

En naturlig reaktion när statens lojalitet mot folket sviker är naturligtvis att folkets lojalitet till staten avtar. En växande vilja och ett allt tydligare behov att ta tillbaka kontrollen över sitt liv, sin trygghet och sina resurser torde komma naturligt hos många. Att vilja distansera sig från en stat som man upplever inte längre står på ens sida. Att känna skepticism mot stat och makthavare är i grund och botten en sund inställning. Historiskt är makthavare som drivs av lojalitet till folket och deras bästa undantaget, regeln är makthavare som ser folket som undersåtar som ska lyda och betala.

Många invandrade grupper och deras barn känner ingen lojalitet med svensk kultur och svenska staten, varför skulle de göra det? De bygger parallella samhällen att rikta sin lojalitet till, men utnyttjar ändå det staten har att erbjuda. Det är i grund och botten ett sunt beteende och definitivt ett vinnande koncept så länge svenskarna bär staten på sina axlar och själva inte organiserar sig. När svenskarna också organiserar sig på likande sätt och bygger sina småsamhällen kan vi konkurrera på lika villkor.

Väl inne i en grupp är det lättare att mentalt flytta ut i samhällets periferi och beskåda det samhällsförfall vi lever i utifrån och till mindre del känna att man är en del av det. Det är psykiskt mer hälsobringande att beskåda samhällets förruttnelse från läktarplats än att vara en del av det och medansvarig. Ur förruttnelsen skapas den mylla som nya, småskaliga samhällen kan växa fram i. När svenskar, och européer över lag, på allvar börjar bygga nya samhällsstrukturer underifrån kommer centralmakten på sikt svältas ut och globalismen få allt svårare att driva sin destruktiva agenda.

Svenskarna behöver skapa egna grupperingar, likt utomeuropéernas klaner, och skapa trygghet inom gruppen, rikta sin lojalitet inåt gruppen. Hjälpa varandra, handla av varandra, anställa andra gruppmedlemmars söner och döttrar, idka byteshandel inom gruppen m.m. Kanske får vi en kickstart av en sådan utveckling när inflationen drar vidare mot nya höjder. I tider av hög inflation är det fördelaktigt att förlägga en del av sin ekonomi utanför det inflaterande pengasytemet. Byteshandel blir ett sätt att skydda sig.

Ett bra och nödvändigt agerande i nätverksbyggande är att träffa likasinnade människor i verkliga livet. En bra start kan vara att komma på folkungating 27-29 maj, hoppas att vi ses där.

https://folkungen.se/folkungating-27-29-maj-anmal-dig/.