Vi hade en gång ett hem…
Skandinavien och delar av norra Europa utgjorde en gång i tiden ett naturligt hem för Skandinaver och andra närbesläktade folk. Skandinaverna delade i stort sett språk, världsbild och kultur. I takt med att hövdingarna i Skandinavien blev mäktigare och så småningom blev till kungar som bekrigade varandra om mark och makt, kom skandinaverna som stam att delas upp i flera politiska riken. Så är det än idag.
Idag håller skandinaverna på att marginaliseras och tas över av andra folk. På ett århundrade kommer skandinaverna i ett av rikena ha gått från ett utgöra över 95% av befolkningen till att utgöra färre än 50% (ca år 2070). Dessa 50% kommer då till stor del att bestå av icke-reproduktiva pensionärer. Således håller skandinaverna på att mista sitt enda hem på jorden. Det behöver vi sätta stopp för!
Partipolitik lönlöst
Att arbeta partipolitiskt är så gott som lönlöst. Vårt politiska system är riggat så att det ska vara så svårt som möjligt att få en plats i de beslutande församlingarna, och även om man skulle lyckas ta sig dit så tvingas man kompromissa med andra partier för att få något inflytande alls. I fyra år. Dessutom ser mainstream medierna och undervisningsinstitutionerna till att bara de som redan sitter i de beslutande församlingarna ska få komma till tals och vara med och tävla om inflytandet. Övriga tigs ihjäl.
”Slavar” under skulder, globalism och digital infrastruktur
Världens mest skuldsatta folk
Vi skandinaver är ”tämjda” av våra ekonomisk-politiska system. Vi är räddhågsna, konfliktskygga, konformistiska och allmänt passiva i förhållande till allt det som händer med oss. Vi är skuldsatta upp över öronen och vågar därför inte synas eller höras om det av mainstreamsamhället kan komma att ogillas. Vi riskerar både jobbet, ekonomin och vårt sociala anseende. Vi har en åskådarmentalitet och knyter i bästa fall handen i fickan. I värsta fall är vi aningslösa om vad som håller på att hända med oss. Inget folk på jorden är så upp över öronen skuldsatt som det skandinaviska. Staterna är rika men hushållen är överbelånade och därmed ytterst sårbara.
Digitaliserade till underkastelse
Samtidigt pågår det en enorm teknologisk utveckling. Alltmer av våra liv styrs av digitala servicelösningar och övervakning. Många ser det som hjälpmedel som gör livet smidigare, och det är det också. Men samma teknik kan i framtiden användas till att diskriminera och marginalisera personer som inte följer ett av överheten påbjudet beteende, eller som har ”fel” åsikter. Det är smidigt men det gör oss oerhört sårbara, både som samhälle och som individer.
Vi styrs av globala aktörer
Det är val till EU-parlamentet i juni 2024. Många skandinaver förstår inte helt vad det innebär eller ser nyttan av att rösta i detta val. EU är ett värdebaserat imperiebygge, som inte bara underlättar handel och fri rörlighet inom unionen. Det äter sig också in i de demokratiska processerna och rättigheterna i respektive stat/nation, och tvingar på länderna alltmer av sin vilja. EU är en del av en större global process som i demokratins, frihetens och jämlikhetens namn kommer att leda till allt annat än demokrati och frihet. Det kommer att leda till diktatur, eller i bästa fall, upplyst despoti. Litar man på överheten till 100% så är detta säkert inget problem. Globala problem kräver globala lösningar sägs det ju. Men även människor med mycket makt är just människor, drivna av makthunger och girighet och en tro på sin egna förträfflighet. Bästa skyddet mot övergrepp och maktmissbruk är decentralisering till så låg nivå som möjligt. Hellre sockenmakt än EU-makt!
De skandinaviska staterna är inte längre till för oss
Alltsedan Olof Palme tog över rodret i Sverige 1969, och Riksdagen 1975 fattade beslut om att Sverige skulle vara ett mångkulturellt land, har detta rike inte längre styrts med skandinavernas bästa för ögonen. Det har blivit ett ”vem som helsts land” och därmed inte längre vårt exklusiva hem där VI har rätt att besluta om vår gemensamma framtid eller premisserna för VÅRA liv. Nu ska också VI ”integreras” med alla som har behagat komma hit från världens alla hörn för att bosätta sig. De inflyttade har fått allsköns stöd och bidrag för att kunna upprätthålla och odla sina språk och kulturella traditioner, medan vi har fått höra att vi inte ens existerar som ett eget folk. Har vi någonsin tillfrågats om vi vill ha denna avveckling av vårt skandinaviska hem? När ställdes vi i såfall inför den frågan och hur blev svaret?
Vi behöver ett nytt samhälle för OSS!
De av oss som saknar ett eget hem som känns som just VÅRT hem, där VÅRT språk, VÅR kultur och VÅRA traditioner är normen, har bara ett enda val. Vi måste bygga ett nytt samhälle för oss skandinaver. Visst, som individer eller familjer kan vi i stället välja att emigrera till andra länder för att bosätta oss. Vi kan med andra ord fly. Men för de av oss som har starka emotionella rötter och band till just detta vårt hem, känns inte det som ett lockande alternativ. Vi måste bygga där vi står!
Det finns många andra folk som redan har byggt sina parallella samhällen mitt ibland oss. Romerna har sin organisering, där de i möjligaste mån sköter sig själva och bara använder staten och dess institutioner som hjälpare och bidragsgivare. Muslimska samfund gör på samma sätt. De lever ofta ett dubbelliv, – ett gentemot värdlandets samhälle, för att tolereras, få vara ifred och för att kunna få bidrag, och ett annat internt där de lever efter egna normer och seder. Sådana normer och seder som värdlandet egentligen inte tolererar. Judarna har sina parallella strukturer och arenor, samerna har sina, osv. Nu är det dags även för oss att organisera oss som stam eller ”klan”, för det dröjer bara några årtionden innan vi inte längre utgör en majoritet av befolkningen och därmed inte heller utgör den maktbärande normen i Skandinavien. Väntar vi tills vi är en minoritet i vårt eget land så riskerar vi en framtid som liknar den som de vita lever under i Sydafrika. Där vill vi INTE hamna…
Nya begrepp för en ny verklighet
Ska vi lyckas organisera ett nytt skandinaviskt samhälle utan att röra till begreppen och strukturerna, bör det nya samhället bygga på nya/gamla geografier och koncept. Det är bland annat därför jag använder begreppet skandinav i stället för exempelvis svensk. Idag har begreppet svensk fått en oklar betydelse. Vem är svensk? Är det någon som är medborgare i staten Sverige? Är det något kulturellt, eller något biologiskt? Med ordet skandinav blir allt enklare och tydligare. Det säger något om bakgrund, kultur, språk och identitet. Det är tydligt vem som är skandinav, till skillnad från vem som är svensk.
När vi bygger vårt samhälle, från lägsta till högsta nivå, är det också pedagogiskt fördelaktigt att åter ta i bruk de geografiska nivåer som staterna inte längre använder: – socknar, härader, landskap/lagsagor, och helt bortse från nivåerna kommun, region/län och stat.
Inte upprepa staternas misstag
De stater som utgör skandinavernas hem har gjort mycket rätt men också mycket fel. Ett mycket påtagligt fel har varit hur man har byggt makt. Detta har ofta resulterat i många, långa och blodiga krig. Även i nyare tid har makten byggts upp kring makt och konkurrens om makt. Att ha ett parlament med partier som tävlar om maktinnehav tar bara fram det sämsta hos människor. Det hela har urartat till att fungera som rena skönhetstävlingar, där partierna och deras företrädare lägger mer fokus på hur de framstår än på vad de faktiskt uppnår. Medborgarna har reducerats till ”väljare”, ”skattebetalare” eller ”kunder/klienter” och utövar bara ett marginellt inflytande en enda dag vart fjärde år. Annars fungerar befolkningen mest som åskådare. Ett nytt skandinaviskt samhälle behöver således bygga på verklig demokrati/folkstyre, delaktighet, en känsla av agens hos gemene man, och på stark decentralisering av allt beslutsfattande. Är det någonting som människor är bra på så är det att bråka och inte komma över ens. Det är därför viktigt HUR man konstruerar ett harmoniskt och välfungerande samhälle för skandinaver.
Principer för ett nytt skandinaviskt parallellsamhälle
Här nedan följer några grundläggande principer som jag tycker är viktiga, och som gärna får fungera som ledstjärnor i utformandet av ett demokratiskt skandinaviskt samhälle:
- Att ingå i ett samhälle ska bygga på ett fritt val. Endast de som aktivt önskar vara MEDborgare ska ha de rättigheter och skyldigheter som följer av detta. Medborgarskapet kan vara kontraktsbundet mellan individen och samhället. Övriga invånare är just invånare, inte medborgare.
- Alla medborgare ska i princip kunna delta i det gemensamma beslutsfattandet. Samhället ska inte bara tillhöra/ledas av en utbildad/bemedlad elit.
- Beslutsfattande bör i första hand vara individuellt och inte kollektivt. Ingen ska behöva dagtinga med sina personliga åsikter bara för att passa in eller för att det förväntas/krävs av henne/honom (exempelvis partipiska inom politiska partier).
- Den som aktivt söker makt är sannolikt olämpad att inneha det.
- Yttrandefrihet är en förutsättning för en fungerande demokrati. Enda begränsningen är uppsåtlig lögn om namngivna personer eller familjer om sådan lögn kan drabba dessa hårt ekonomiskt eller socialt/säkerhetsmässigt.
- Ett beslut är endast legitimt om det går att upphäva eller ändra. Det är oförenligt med demokrati att fatta beslut som begränsar eller omöjliggör kommande demokratiska beslut. Exempelvis att besluta om att ingå i en överstatlig union, försvarsallians, eller att ingå avtal med andra länder eller organisationer som hindrar ett framtida nationellt beslutsfattande. Sådana beslut ska inte vara tillåtna.
Min önskedröm
Finge jag nu själv välja så hade jag helst sett ett skandinaviskt stamsamhälle växa fram inuti de befintliga staterna, med ett eget parlament (liksom samerna), egna lagar (liksom muslimerna) och egna institutioner, till gagn för alla skandinaver, oavsett var de bor. Övriga befolkningen har Danmark, Norge och Sverige (med ev. flera) statsadministrative organisationer att ty sig till. Förutom den gemensamma skandinaviska nivån kan olika byalag, socknar och landskap engagera skandinaver socialt, affärsmässigt och på alla de sätt man själva väljer och beslutar. Relationen till staterna blir praktisk och pragmatisk. Lojaliteten ligger hos den skandinaviska klanen eller stammen. Staterna är oavsett på väg att gå bankrutt och rämna och när det väl har skett så finns det bara klaner och etniska grupperingar kvar. Då gäller det att vi tillhör en av de starkaste. Annars blir vi utnyttjade och förtryckta av de övriga.
Om du som läser detta håller med om det du läst, och gärna vill vara delaktig i att skapa ett nytt och demokratiskt parallellsamhälle för skandinaver, lokalt eller nationellt, ta kontakt. Vi börjar under våren 2024! [email protected]
—
Omslagsbild: Bengt Nyman, Wikimedia Commons, beskuren
