Vi har kastat bort årtusenden av ackumulerat kulturarv
Allt det vackra, allt det besjälade är idag så gott som borta från våra liv. Få lyssnar på klassisk musik, här och där står ännu något vackert gammalt hus kvar, insprängt bland fula betong-, stål- och glashus, och sällan ser man människor röra sig på gator och torg klädda på ett sätt som förhöjer den estetiska upplevelsen för människor runt omkring dem. Européen har blivit själsligt fattig. Denna själsliga fattigdom och brist på kulturell stolthet och identitet gör att vi inte heller har någon motståndskraft mot nya invasiva kulturer. Som civilisation håller vi på att låta oss förflackas, förgås och förtäras. Men så behöver det inte vara…
Vad som gått förlorat
För ett fåtal år sedan besökte jag både Statens museum for kunst i Köpenhamn, Nasjonalmuseet i Oslo och Göteborgs konstmuseum. Alla tre museerna hade klassisk konst från både Norden och Europa som var rörande vacker. Jag minns att jag blev nedstämd av att se på denna vackra konst och den tid och civilisation som den representerar, och inse att vi européer/västerlänningar har vänt det ryggen, för att inte säga, slängt det i papperskorgen såsom varande gammalt skräp från en förgången och inte längre önskvärd tid. Hela vår civilisations historia, med konst, musik, arkitektur och mode har vi valt bort. Årtusenden av tradition, kunnande och ideal är som bortblåsta. I stället har vi valt att bejaka något diffust modernt västerländskt, såsom att klä oss i mjukisbyxor, linne och bakvänd keps, lyssna på rap och bo i ett fult hus som lika gärna hade kunnat stå i Kuala Lumpur som i London.
Detta i kontrast till hur man klädde och förde sig förr. Allt från bönder till borgare och adel, oavsett vilka sysslor man ägnade sig åt, så bar man hatt och var stilfullt klädd. Det var viktigt att vara propert och vackert klädd i alla lägen. Idag beter vi oss som om vi vore osynliga för andra. Vi borde se oss själva som en prydnad för människor runt omkring oss. Förhöja andras upplevelser genom hur vi själva klär och för oss. Bortsett från det rent estetiska stilbrottet så har denna kultur- och mentalitetsförändring sannolikt också fått konsekvenser för hur vi upplever varandra och oss själva i relation till andra. Kort sagt, hur vi och vårt samhälle mår.
Ibland tänker jag på hur det var allt leva förr. Innan fulhet uppfanns. Tänk att leva i en värld där alla människor, alla byggnader, alla bilar/färdmede, alla möbler och andra redskap är skapade för att försköna och pryda allas vår vardag. En tid av höga ideal, som förvisso inte alltid efterlevdes men som ändå alltid fanns där, och där stolthet och identitet hade betydelse för var och en. Ett sundare samhälle att leva i tvivelsutan.
En ny klassisk renässans
Jag har under en tid funderat på om det vore en god idé att försöka bygga upp en mer eller mindre organiserad subkultur som bygger på det klassiskt europeiska kulturarvet. Sedan slutet på andra världskriget och Vietnamkriget och den moraliska bankrutt som västerlandet därmed upplevde, har vi européer/västerlänningar levt i någon slags självvald identitetsmässig, andlig och kulturell dvala. En slags Törnrosasömn som vi kanske, men bara kanske, vaknar upp ifrån efter hundra år. Vi är i akut behov av en renässans i förhållande till vårt kollektiva kulturella arv. Vi behöver börja klä oss klassiskt för att markera samhörighet med varandra och för att inspirera flera omkring oss att ta till sig de klassiska idealen. Fler behöver välja att bejaka klassisk europeisk arkitektur, musik, konst, moralisk dygd, hantverk/kvalitet, men även minimera användandet av plast och digitala lösningar/modern teknik. Det finns ett egenvärde i det analoga, kvalitetshantverket och det långsamma, det är bra för vårt välmående. Hela konceptet med en ny europeisk kulturell renässans skulle sannolikt även leda till ett bättre psykosocialt mående bland européerna. Det är kanske det halmstrå vi bör gripa efter för att överleva som civilisation. Vad annat har vi att bygga våra ideal och vår moderna identitet på, i en tid fylld av kulturella hot och allmän förflackning?
Omvärldens reaktioner
Hur skulle en sådan renässans tas emot av vår samtid? De flesta vanliga människor uppskattar när andra klär sig vackert eller stilfullt. En och annan belackare är alltid att vänta, men överlag tror jag den estetiska delen av en klassisk europeisk renässans skulle tas väl emot. Däremot skulle nog många vara kritiska till en återgång till äldre dagars, mer begränsande, moraliska och uppförandemässiga koder och normer, inte minst könsroller och sexualmoral. Jag tror dock det är fullt möjligt att som inspiratörer eller igångsättare börja föregå med gott exempel. Lättast att börja med är att klä sig själv klassiskt vackert och att börja använda klassiska accessoarer. Du herre, klä dig i prydlig skjorta, byxor med pressveck och ytterrock. Förpassa jeansen och T-shirten till lådan med arbetskläder. Börja raka dig med kniv och lödder och knyt din fluga manuellt.
Du kvinna, bär kjol eller klänning i stället för byxor. Herrar såväl som damer kan med fördel bära hatt i alla väder. Finns det inte också något vackert och tilltalande i en mans utdragna och höviska uppvaktande av en kvinna, snarare än att träffas på nätet eller en klubb, ta en öl och sedan gå hem och ligga med varandra på första dejten? Föregå med gott exempel, så får vi se om vi med tiden kan skapa en ny trend, en ny estetisk norm, en klassisk kulturell europeisk renässans stark nog att stå emot de krafter som hotar att förgöra vår urgamla civilisation.
Johan Lindblad
