Den unga nyexaminerade läraren sträckte ut handen mot henne. Hon tog den, såg på mig en sista gång och gick sedan bort längs korridoren. Jag fällde inga sentimentala titta-så-gullig-liten-och-sårbar-hon-är-tårar. Det var tårar av raseri. Förnedring. Och i viss mån ensamhet. Alla andra föräldrar verkade så glada. De hastade i väg. Jag satte mig på trottoarkanten vid parkeringen en stund för att ta in situationen. Jag brukar göra så när jag varit på en plats där de skett ett övergrepp. När man inte kan göra något annat, kan man åtminstone dröja sig kvar en stund.
I bilen hade hon frågat varför jag var ledsen. Inom familjen har vi sanningen som högsta princip men hon var inte redo att höra att från och med nu lever jag under hot om att förlora vårdnaden om henne om jag inte lämnar in henne i klassrummet varje vardagsmorgon. Jag ville heller inte berätta att hon är skyldig enligt skollagen att sitta i klassrummet sex timmar om dagen och ”låta sig undervisas”, oavsett hur hon mår av det.
– Jag kan inte skydda dig längre när du här. Du vet, det gör ont för en förälder att acceptera det.
Borde göra ont, ville jag lägga till, men bet mig i tungan.
När jag kom hem satte jag mig vid bordet och drog upp knäna under hakan. Nu satt de förmodligen i en ring på golvet. Hon kände sig antagligen nervös, och orolig, men också taggad, som barn säger nu för tiden. Hon hade behövt mig efter en timme av det där, för att räta ut frågetecken, sitta i mitt knä, dra i mina örsnibbar, lufta sina känslor.
Vad är det mellan en förälder och en femåring? Ett band? En tyngd? Ja, en oerhörd tyngd. Och ett ingenting. Vi är fortfarande ett. Det gör fortfarande ont för oss att vara ifrån varandra. Undra vad man får lära sig på lärarutbildningen om en femårings behov? Pratade man överhuvudtaget om barnets naturliga plats i sin familj?
James Burnham kände doften av västerlandets nya religion redan på femtiotalet: Utbildning. Vi ska utbildas. Utbildning är lösningen på allt: arbetslöshet, kriminalitet, korruption, segregation, trafikolyckor, diabetes, spädbarnsdödlighet, nedskräpning, utfiskning, och så ända in i oändligheten. Finns det något som inte går att avhjälpa med lite utbildning? Och det ska börjas tidigt. Helst redan under graviditeten, gärna innan ens hjärtat börjat slå, ska föräldrarna tala högt och artikulerat med barnet, gärna på olika språk, för att stimulera inlärning. Lära sig. Vi måste lära oss. Bara vi lär oss.
Den heliga skrift som förtäljer hur allt lärande ska gå till är förstås Läroplanen. Jag slog på datorn och öppnade dokumentet. ”Förskolan ingår i skolväsendet och vilar på demokratins grund.” Alla delar i hjärnan gjorde ont samtidigt. Vilar, vad då vilar? Demokratins grund, vad menas med det? Men okej, första meningen kan väl få vara svulstig och intetsägande. Det fortsätter: ”Undervisningen i förskoleklassen ska syfta till att stimulera elevernas allsidiga utveckling och lärande.” Allsidig utveckling? Ett rekordpar i meningslös floskel? ”Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin identitet och känna trygghet i den, samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet.” Jaha, där sitter hon med sin kropp, som är tvingad att vara där, och lär sig om kroppslig integritet. ”Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är.” Hjälp… Vet ens du och jag vad demokrati är? Vad är det femåringarna ska förstå om demokrati? Är det att om fem personer vill något, mot två personers vilja, så är det rätt? Vi behöver inte vara förvånade att en helig skrift som inte förmedlar några heliga värden blir obegriplig och full av floskler.
Det senaste om koranbränningarna och tillhörande diskussioner om hädelselagar, flimrade förbi när jag öppnade en ny flik. På samma sätt som det irriterar mig fruktansvärt att nästan ingen av de glada föräldrar som lämnar av sina barn vid skolstart har läst läroplanen, blir jag galen på att ingen läst koranen men ändå har åsikter om huruvida den är skyddsvärd eller inte. Jag har läst den och en kurs i politisk islam vid Uppsala Universitet, varför jag vet en del om Muhammed och hur koranen ”blev till”. Men det var längesedan nu. Jag letade upp den svenska översättningen för att se om det var som jag minns det. Jepp. Jag markerade några stycken och tänkte klippa in här men avstod. Läs själv. Osammanhängande utrop från pärm till pärm. I ena versen är Gud vred och straffar hårt och i nästa är han god och förlåter – alla som tror rätt förstås.
Jag hade fått ont i huvudet, kände jag, och behövde en kopp kaffe. Medan jag väntade på att kaffemaskinen skulle göra sitt kände jag det svaga draget från skorstenen genom vedspisen och fick en idé. Undrar om läroplanen är så helig att den går att beställa gratis? I så fall kanske en kubikmeter läroplaner kunde vara lösningen på vinterns elräkningar?
Klockan 13.45 ringde hon mig. Hon är redan en berättare, och minns detaljer och i vilken ordning saker sker, således fick jag en utförlig och medryckande rapport.
Hennes röst fick huvudvärken att försvinna och den ersattes av den molande värk i hjärtat det är att älska, och oroa sig för sitt barn.
Kontakten med henne gjorde allting klart som ett glas. Ingenting är löst. Ingenting har blivit bättre. Men klarheten var en lättnad. Klarheten över skillnaden mellan vad som är naturligt, rätt och sant och vad som är förljuget, förvirrat och oheligt.
Inbillning är vad utbildningen går ut på. Jag tror att en orsak till att så många mödrar är utbrända är att vi separeras från våra barn men övertygat oss (inte du o jag men de flesta) om att det är bra och nödvändigt.