tisdag, januari 31, 2023
HemPolitikDet var en gång i DDR

Det var en gång i DDR

Alla minns väl när dåvarande socialdemokratiska energiministern Khashayar Farmanbar okänsligt uttryckte att man ville sända en ”viktig” signal genom artificiellt skyhöga bränsle- och energipriser. En viktig signal att lära sig leva fattigt. Senare skyllde man på Putin.

Han är dock inte den enda sossen som uttryckt sig på detta makabra sätt. Även riksdagsledamoten Teres Lindberg uttryckte sig så folkfientligt i frågan att hon kallats Sveriges motsvarighet till Marie Antoinette. Alltså den franska drottningen som påståtts, (felaktigt dock) under hungersnöden under sent 1700-tal sagt att om det saknas bröd kan väl folket äta tårta. På samma sätt tycks Lindberg tro att har man inte råd med bränslepriserna kan man ju köpa en elbil i miljonklassen. Själv kör politikern en bränsleslukande dieselbil. Men hon har råd.

Nåväl, det är socialdemokrater vi talar om, de har varit kända för sin folkfientliga politik i decennier och man får gå tillbaka nästan hundra år för att hitta några reella förbättringsförslag för vanligt folk. Det här med 8-timmars arbetsdag, betald semester och lite sådant. Idag tycks fokuset ligga på att straffbeskatta människor med helt vanliga jobb som bara försöker få livspusslet att gå ihop. Helst 100% skatt tycks det. Och vi är inte långt från det.

Det blir dock värre, högerblocket bestående av Moderaterna, KD och Liberalerna gick tidigare i höst till val på att sänka priserna på drivmedel samt införa ett högkostnadsskydd för att undsätta folk från de höga elpriserna. Antagligen var detta frågor som gjorde att det högerblocket vann valet, med stöd av Sverigedemokraterna. Som trots att man blev största parti i blocket, låstes ute från finrummen på Rosenbad.

En inte helt oviktig parallell är i detta sammanhang Östtyskland. Vad många inte känner till är att det fanns flera partier i DDR. Det var alltså inte någon enpartistat som Sovjetunionen. Ett av dessa partier var CDU, alltså kristdemokraterna. Det lustiga i sammanhanget är att alla partier i DDR, från höger till vänster stod för exakt samma politik. Ergo: Östtyska kristdemokraterna var på pappret ett borgerligt parti, men i praktiken lika kommunistiskt som alla andra partier i DDR. Historien upprepar sig alltså.

Många, inte minst Sveriges lantbrukare var förhoppningsfulla över att Sverige skulle få ett maktskifte som skulle se till vanligt folks bästa. Ja, exempelvis komma till bukt med skatteslöseriet, sänka skatten på el och drivmedel samt givetvis stävja den skenande kriminaliteten. För det var ju exakt vad Moderaterna och Kristdemokraterna gick till val på minns ni säkert. Inte bara gick till val på, det var valvinnande vallöften från partierna.

Nyligen höll energiminister Ebba Busch en presskonferens om elpriserna och högkostnadsskyddet. Under den presskonferensen berättade Busch att sänkta elpriser inte skapar ”incitament” för att minska hushållens konsumtion av el. Detta efter att ha vunnit ett val på att sänka elpriserna och säkra hushållens överlevnad med ett högkostnadsskydd.

Samma dag grillades energiministern i 30 minuter där hon frågades ut av SVTs Anders Holmberg. Under utfrågningen menade Ebba att det var ett ”bättre” förslag att ge 10.000 kronor i elstöd till en villa som med regeringens utlovade vallöfte om högkostnadsskydd skulle fått omkring 24.000 kronor. Man ”brassar ju på ekonomin”. Ebba vägrade sedan svara på varför man inte kände till omständigheterna kring ekonomin innan valet och varför man nu i förlängningen bryter ännu ett vallöfte efter knappt tre månader vid makten.

Hur kommer det sig att den borgerliga regeringen inte överväger att sänka skatten på el och drivmedel, svenska elkonsumenter och företag får idag elräkningar där halva räkningsbeloppet är skatt, samma sak gäller i praktiken för drivmedel. Har skatten blivit lika helig för borgerligheten som för socialdemokratin? Kristdemokraterna var stenhårda i sina förhandlingar vid bildandet av Tidöavtalet. Biståndet skulle inte röras. 47 miljarder kronor som årligen skickas, ja ingen vet nog riktigt till vem, eller var. Men det är ju fantastiskt bra för politikerna när de besöker internationella toppmöten. Att kunna skryta om hur mycket man ger bort av andras pengar. Man undrar ju i ärlighetens namn om den falukorvsviftande Ebba Busch förstår hur mycket man hade kunnat sänka skatten på el och drivmedel för vanligt folk om man skar i biståndsbudgeten.

Men för politikerna idag är det inte viktigast att tjäna folket, utan att kunna mysa i internationella sammanhang, få ryggdunk från EU-toppar och andra politiska högdjur för vårt massiva bistånd och kanske viktigast av allt: få en lysande karriär efter att man blir avpolletterad från rikspolitiken. Se bara på tidigare statsminister Stefan Löfven, statsministern som går till historien som världens sämsta förhandlare när det kommer till storleken på Sveriges EU-bidrag och även den skarpt kritiserade så kallade coronafonden. För dessa insatser har den tidigare facklige proffsförhandlaren snott åt sig två guldkantade internationella toppjobb med lönekuvert som vanligt folk inte ens skulle våga drömma om.

Vad exakt är skillnaden mellan att säga att det likt Farmanbar sa: ”skicka en tydlig signal” och det Ebba Busch sa igår: ”skapa incitament för lägre konsumtion”? Folk röstade väl inte på Moderaterna, Kristdemokraterna eller ens på lilleplutt-Liberalerna för att få tillbaka Farmanbars folkfientliga retorik eller det klassiska socialdemokratiska biståndsslöseriet. Folk röstade på högerblocket för att få verklig förändring. Något som nu tycks utebli. Och vem är egentligen förvånad när Sveriges motsvarighet till östtyska CDU går från förment borgerliga vallöften innan valet till Klaus Schwab-kommunism efter valet.

Fredrik Magnusson

Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här