Man brukade säga att politik är en förtroendebransch. Och den som kan smeka flest personer innan ett val brukar vinna det. Något som är intressant i vår samtid är dock vad som skulle kunna sägas vara ett ganska nytt fenomen. Selfiedominerad politik.
Precis som man kan gissa innebär det politik eller politiska uttalanden som görs enbart för att få publicitet. Förr talade politiker ofta om att träffa människor, att tala med folket. Detta kunde ske på torg såväl som i TV. Den dialog som politiker talade om förr existerar inte längre. Nu talar man inte med folket utan till folket. Det är politiker som skiter totalt i politiken och lägger allt fokus på sin egen personliga image.
Vissa politiker tar konceptet några till steg och tycks se hela den politiska arenan som sin egen personliga catwalk, däribland de unga kristdemokraterna Ebba Busch och Sara Skyttedal. Busch var väl kanske värst i sitt ”ställningstagande för Ukraina”, när hon ställde sig utanför Rysslands ambassad förvisso, och lät sig fotograferas i en klänning som enligt utsago ska ha ritats av en ukrainsk modedesigner. Hör ni? Det är nästan så att man kan höra hur krigslyckan vände där och då.
En annan kristdemokrat som tycks tycka om den mediala uppmärksamheten är Sara Skyttedal, numera EU-parlamentariker. Många minns henne när hon lite småfumligt korkade upp en flaska bubbel och medelst spill och ytterligare fummel delade ut den ljumma drycken i plastglas till folk runt om kring henne. Det pinsamma spektaklet utspelade sig på Kristdemokraternas årsmöte, där man precis beslutat att lämna decemberöverenskommelsen med Socialdemokraterna. Sara Skyttedal tycks även gilla att posera offentligt med vapen. Nej, Sara älskar att posera offentligt med vapen. På sociala medier publicerar hon regelbundet bilder när hon står och håller i allt från enorma revolvrar till automatvapen. Det senaste utspelet tar nog ändå priset, när den möpiga politikern står bredbent med armarna i kors framför ”ryssförgöraren” Stf 90. Jag bär numera med mig en skämskudde vart än jag rör mig, om jag riskerar att utsättas för svenska politiker.
Kanske är detta inget särskilt fenomen, kanske är det bara så att vi har politiker som är dumma i huvudet och tar sin egen existens på alldeles för stort allvar. Jag vet faktiskt inte, men jag blir riktigt illamående oavsett!
Fredrik Magnusson
